Så är det åter dags för fredagsmys. Något att snacka om i helgen kan kanske vara att över 7 procent av de polisanställda även hade funktioner i andra företag? Nästan var femte hade dessutom inkomster från annat håll än polisen.
Stat, kommun och landsting upphandlar årligen varor och tjänster till ett värde som motsvarar en sjättedel av Sveriges BNP. Stora summor med andra ord. Och då finns naturligtvis risk för oegentligheter. Inte korruption och sånt, för det har vi ju inte i Sverige. Men i alla fall.
Därför känns det ju skönt att Riksrevisionen valt att titta på risken för att något kan gå snett när det gäller dessa upphandlingar. Och då framför allt så att det då inte föreligger »förtroendeskadliga« affärer mellan närstående.
Deras rapport kom redan för en månad sedan, men gav inga större rubriker. TT rapporterade följande:
Granskningen av så kallade närståendetransaktioneromfattar fem myndigheter: Arbetsförmedlingen, Polisen, Skogsstyrelsen, Tillväxtverket och Trafikverket.
– Mellan ungefär 1,5 och 3 procent av dessa myndigheters anställda har själv eller genom anhörig koppling till en leverantör, säger Marianne Danielsson, projektledare på Riksrevisionen.
Med anhörig avses här make/ maka, sambo, föräldrar, barn samt syskon och kopplingarna gäller inkomster från leverantör eller funktion i företaget, exempelvis en styrelsepost.
Låt oss stanna upp där en liten stund, och konstatera följande:
Den här rapporten är som ett smörgåsbord för en granskande journalist.
Enligt Riksrevisionen låg de kopplingar som fanns mellan anställda och företag ofta nära myndighetens kärnverksamhet.
Vid Arbetsförmedlingen har det handlat om arbetsförmedlingstjänster.
Vid Trafikverket har anställda haft kopplingar till tekniska konsultföretag.
Hos Polisen handlar det om anställda med kopplingar till säkerhetsbranschen.
I Skogsstyrelsens fall är det kopplingar till företag i skogssektorn.
På Tillväxtverket har det varit kopplingar till olika typer av management- och utvärderingskonsulter.
Riksrevisionen menar att närheten till kärnverksamheten innebär »en särskild risk för att de ska te sig förtroendeskadliga«.
Granskningen visar också att 1,6 procent av de anställda hade en inkomst från ett företag som förekom bland arbetsgivarens leverantörer. Nästan lika många hade en anhörig med koppling till en leverantör.
Vid Arbetsförmedlingen och Polisen hade 4,6 respektive 7,2 procent av myndighetens leverantörer någon sorts koppling till en anställd.
Men rapporten visade också att 7,4 procent av de polisanställda även hade funktioner i andra företag, oftast som vd eller styrelseledamot. Drygt 8 procent hade dessutom inkomster från annan näringslivsverksamhet. Ytterligare nästan 12 procent hade även lön från annan arbetsgivare än polisen. Och då har uppdrag i ideella föreningar, bostadsrättsföreningar och offentligt kontrollerade företag utelämnats i båda dessa fall, enligt Riksrevisionen. Siffrorna hos de polisanställda var dessutom bland de lägre i undersökningen. Det såg alltså ännu mer »förtroendeskadligt« ut på övriga myndigheter i granskningen.
Låt oss så återvända till TT:s artikel:
Uppgifterna som samkörts kommer dels från Statistiska centralbyrån och Bolagsverket, dels från myndigheterna själva.
Alla namn på personer och företag har varit anonymiserade för Riksrevisionen, men anställdas tjänstekategorier och företagens verksamhetstyper och branscher framgår.
– Vi har funnit 99 fall av närhet, som skulle kunna innebära större risk, mellan anställda antingen i den del av organisationen där inköpet gjordes eller i positioner som ger möjlighet att påverka inköpet, säger Marianne Danielsson.
99 fall. De blir en ju lite nyfiken på. Men trots att jag lusläst rapporten vet jag inte vilka de är. Och när vår reporter vill prata mer om fallen så återkommer inte utredaren. »Riksrevisionen har inte haft möjlighet att närmare granska de aktuella inköpen och kan därför inte bedöma om det har förekommit faktiska oegentligheter kopplat till några av fallen«, skriver de i ett uttalande.
Riksrevisionen har alltså inte gått vidare. Det är måhända inte deras uppdrag. Men ingen annan verkar få veta vilka risker de konkret har identifierat. Fallen presenteras istället så att det närmast vattnas i munnen på en annan:
»Ett exempel på en sådan koppling var en anhörig till en anställd som hade en ledande position i ett företag som bedrev veterinärverksamhet, från vilken Polisen i samma del av landet gjorde inköp för strax över 100 000 kronor under åren 2014–2016.«
Så 99 potentiella fall av smaskigt jäv ligger där och väntar för den som vill granska vidare. Men redan siffrorna ovan borde räcka om det blir tyst vid middagsbordet.
Tack för att du läser Dagens Arena. Fortsätt med det, och stötta oss gärna så att vi kan fortsätta.
Ha en bra helg!
Jonas Nordling
Chefredaktör Dagens Arena
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
