Rapporten som försvann

ledare 1992 undrade OECD varför Sverige ville genomföra en dramatisk förändring av en skola som präglades av både goda resultat och en hög grad av likvärdighet. Men deras rapport råkade försvinna. Och när den nu dykt upp tigs den ihjäl.

Djupt ner i OECD:s arkiv har LO-utredaren Mattias Samuelsson grävt fram en rapport från 1992 som skakar skoldebatten. I rapporten varnar OECD för den friskolereform som just hade klubbats av riksdagen. OECD skickade rapporten till den dåvarande borgerliga regeringen under ledning av Carl Bildt, men den råkade försvinna och blev inte ens diarieförd. Som tur var har OECD ordning på sitt arkiv, där låg den kvar. Om den dåvarande borgerliga regeringen hade varit aningen mer eftertänksam och lyssnat på OECD innan friskolereformen sattes i sjön hade vi haft en mer jämlik skola idag.

OECD-rapporten från 1992 har titeln ”Review Of Education Policy in Sweden: Examiners Report and Questions”. Den grundar sig på en lång rad intervjuer med svenska skolforskare och företrädare för myndigheter och kommuner. I rapporten ställer sig OECD frågande till varför Sverige vill genomföra en dramatisk förändring av den svenska skolan med tanke på att den präglas av både goda resultat och en hög grad av likvärdighet. OECD hänvisar också till internationella erfarenheter som visar att marknadisering kan leda till ökad segregation. Dessutom är OECD kritiskt till att genomföra långtgående reformer utan grundliga utredningar, utan konsekvensanalyser och utan någon form av praktiska tester.

Effekterna är en av de största politiska katastroferna i Sverige.

Men för den borgerliga regering som hade tillträtt hösten 1991 skulle förändringarna ske snabbt. I centrum för politiken stod avreglering, privatisering och ökat inflytande för marknadskrafterna inom välfärden. I en essä nyligen publicerad av Dagens Arena citeras vad skolministern Beatrice Ask ville åstadkomma. Hennes retorik handlade om ökad valfrihet, men utan att nämna att aktiebolag skulle få skattepengar för att driva skolor och utan att knysta om att segregationen skulle kunna öka.

Det skulle ta 15 år innan systemskiftet inom skolan slog igenom med full kraft. Då får systemet med aktiebolagsskolor, fri etableringsrätt, skolval, skolpeng och kösystem till de privata fristående skolorna stor volym. Det är också då som resultaten sjunker och likvärdigheten rasar. Effekterna är en av de största politiska katastroferna i Sverige. Under många decennier hade Sverige en skola som låg på topplats inom OECD både när det gällde kunskapsresultat och likvärdighet.
Först i Pisa-testet 2006 börjar kunskaperna hos de svenska eleverna i läsning, matematik och naturvetenskap att tydligt sjunka. I testet 2009 kommer nästa nedgång, Sverige förvandlas till ett genomsnittligt OECD-land. I testet 2012 kommer den mest dramatiska försämringen. De svenska eleverna presterar klart under genomsnittet inom OECD inom samtliga ämnen och likvärdigheten sjunker som en sten. Föräldrarnas utbildningsnivå får allt större betydelse för hur eleverna lyckas. Visserligen förbättrades de svenska elevernas resultat något i Pisa-testet 2015, men bara för att vara tillbaka till nivån från 2009. Nedgången och den urholkade likvärdigheten är fortfarande ett faktum.

Krisen inom den svenska skolan är självförvållad. Politiska beslut har banat väg för det katastrofala systemskiftet. Motiven var ideologiskt grundade, en naiv tro på marknadens välsignelse. I själva verket fanns redan från början tunga argument för att systemskiftet skulle slå sönder en fungerande skola. Inte minst stod OECD för den sakkunskapen. Då begravdes rapporten. När den nu har dykt upp 27 år senare tigs den ihjäl. Ingen av de politiker som var ansvariga för friskolereformerna har hittills kommenterat innehållet.