Veckans panel tar sig an allt om första maj. Kommer traditionen att överleva ett generationsskifte, och hur ska man hantera nazister som vill demonstrera denna dag? Med Sofie Eriksson, SSU och Jenny Lindahl från Arenagruppen.
Sofie Eriksson, som bor i Dalarna och firat första maj i många mindre orter, upplever att det är svårt att få med unga i demonstrationstågen.
– Vi ser redan nu att det är mycket färre som vill gå i demonstrationståg, för att det är så få som går. Däremot är det lättare att få med folk på en picknick eller att lyssna på tal för att uppmärksamma dagen. Jag kan tänka mig att många unga, vilket jag har känt själv, tycker att det känns lite cringe att gå bakom några blåsande gubbar och så vet man att hela byn kollar, säger Sofie Eriksson
Jenny Lindahl tror att det beror mer på var man befinner sig eller vilken generation det handlar om.
– Jag har gått i första maj-tåg i Sjöbo, och jag tror Socialdemokraterna hade 38 pers och Vänsterpartiet hade 37 i sina tåg. Man räknar varenda huvud för man vill vara störst. Jag tänker att det är samma sak oavsett om det är 70-tal, 80-tal eller 90-tal – det är lika konstigt beteende ändå i jämförelse med ett normbeteende på orten.
– Däremot i Stockholm kan det vara trendigt att gå i första maj-tåg, på samma sätt som man åker på Lollapalooza, så går man på första maj. Det är ett event.
Hon menar att det kanske är ett tecken på att demonstrationståg inte är ett bra sätt att organisera folk på mindre orter:
– Att bete sig på ett sätt som är väldigt apart för samhället, det kan inte jag se att det är bra politisk kommunikation.
Sofie Eriksson har en känsla av att hennes parti inte bryr sig så mycket om första maj längre:
– Min känsla är att Socialdemokraterna bara vill ha 1 maj överstökat så man kan ägna sig helt åt EU-valet. Det är tråkigt, man borde kunna göra mycket mer av det.
Jenny Lindahl tycker att medierna gör fel när de bara rapporterar om första maj utifrån vad ministrar säger i sina tal.
– Medier rapporter inte om första maj för vad det är utan som att det är ett riksdagspolitiskt event. Man skildrar det aldrig som en folkrörelse. Man kanske inte skulle ha ministrar på talarlistorna överhuvudtaget, man kanske bara borde låta det vara arbetarrörelsens dag – det vill säga arbetare dom demonstrerar.
Sofie Eriksson har på nära håll upplevt nazisternas närvaro i Dalarna – både på första maj och under årets resterande dagar. Både hon och Jenny Lindahl tycker att det finns skäl att införa något slags förbud som riktar sig mot våldsbejakande organisationer, och som skulle förhindrar Nordiska motståndsrörelsen att få demonstrationstillstånd.
– Det finns alltid risk att ett förbud slår mot fler än vad det var meningen. Men jag upplever att viljan att neka demonstrationstillstånd eller ta tag i ordningsstörningar är mycket högre när det gäller autonoma än nazister. Det kan vara gammal vana. Så jag skulle vilja säga att fel rörelser drabbas även idag, säger Jenny Lindahl.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
