Dags för fredagsmys igen! Då tycker jag att vi borde snacka mer om polisens taktik angående fotbollspubliken, vilka risker deras vägval medför och vad de bör göra istället.
På väg hem från söndagens sedvanliga matcher i knattefotboll hamnade jag av misstag mitt i en kollision mellan fotbollsfans och polis. Jag körde förbi en stor arena utan en tanke på att två stockholmslag precis spelat mot varandra. Plötsligt vällde det ut människor runt om vår bil, och min familj fick se ett spektakel från första parkett. Det var ingen vacker syn.
Vi såg uppenbart trängda poliser och ordningsvakter som slog vildsint med batonger för att mota bort publiken, och drev dem rakt ut i körbanan, där vi kom farande. Och jag hoppades att ingen av de upphetsade männen som jagats ut runt vår bil skulle kika in och finna mina barn (och mig) klädda i färgerna för den tredje av stadens stora klubbar. Jag fattar fortfarande inte riktigt hur jag körde därifrån. Men vi kan väl säga som så att polisen hade annat att göra än kolla hur jag körde.
Relationen mellan svenska fotbollsfans och polisen är milt sagt ansträngd just nu. I sin ambition att komma till rätta med pyroteknik och annan förbjuden verksamhet på läktarna har ordningsmakten gett sig på det allra heligaste: flaggorna och overheadbanderollerna. Och supportergrupperna svarar med öppet förakt och provokation.
Som laglydig medborgare vill en ju alltid stå på polisens sida. Men när effekterna av det upptrappade läget leder till batongchocker och att till synes godtyckligt ihopsamlade grupper bussas ut och släpps i det okända så är polisen inne på en farlig stig. För varje ung människa som orättvist utsätts för ett övergrepp från polisen ökar misstron i samhället, och på sikt blir vi då alla förlorare.
Det är klart att polisen måste göra vad de kan för att upprätthålla ordningen, och jag förstår att det ligger i tiden med hårdare tag. Men återigen: hårdare tag mot vem? Att vildsint slå med batongen mot alla i sin närhet är inte en sund metod i något samhälle. Det vet vi redan.
Däremot kan en ju fundera på om hårdare tag inte kan behövas när de riktiga syndarna ska ställas till svars. Som den 23-årige man som valde att slänga en tänd bengal rakt in på en fullsatt läktare på ett annat stockholmsderby i höstas. In på en familjesektion dessutom, fylld med barn.
Jag var på den matchen. Det var overkligt att se ett brinnande spjut landa mitt bland familjer som skulle se på fotboll.
Häromdagen dömde Södertörns tingsrätt mannen som kastade till fyra månaders fängelse. Han dömdes, mot sitt nekande, för misshandel. Det blev fängelsestraff, eftersom den unge mannen redan hade tre tidigare misshandelsdomar. Men att slänga in en brinnande fackla i en folkmassa borde väl ändå vara ett betydligt grövre brott än misshandel. Speciellt om vi tror att hårda straff har en preventiv verkan. Vilket det förstås kan råda delade meningar om. Däremot står det rätt klart att pyroteknik lockar riktiga puckon.
Liknande incidenter har inträffat tidigare på andra arenor, och i alla sådana fall uppstår utmaningen att identifiera den skyldige. Så visst är det lätt att förstå att polisen vill förbjuda flaggorna, där bengalerna kan smugglas in, och overheadbanderollerna, som de skyldiga kan maskera sig under. Men jag tror inte på den metoden. Åtminstone inte så som den utförs just nu.
Jag har gått på fotboll hela mitt liv. Jag älskar det. Engagemanget, sångerna, fanorna, tifot. Men jag skulle inte sakna röken, facklorna och knallskotten om de försvann. De är bara trams. Men om polisen på allvar vill få bort pyrotekniken från läktarna så bör de nog byta strategi.
Istället för att som nu odla ett misstroende för polismakten hos stora grupper, som i slutändan kan få katastrofala konsekvenser, så är det nog bättre att skapa en annan bild av bengalbrännarna.
Så länge det bara beskrivs som farligt och provokativt så kommer det locka kicktorskarna bland bekräftelsesökande unga män. Men ingen vill vara tönten i dessa grupper. Det handlar därför om att göra eldandet töntigt, något som bara losers sysslar med. Jag tror att varje klubb vet vilka som bör arbeta med en sådan strategi, varje förening har sina egna ikoner. Men en sak är säker, det är inte polisen som ska göra det.
Ha en bra helg!
Jonas Nordling
Chefredaktör
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
