Valet i Indien Hindunationalistiska Bharatiya Janata Party (BJP) har segrat i det indiska parlamentsvalet. En central fråga är nu vilka krafter som ska kunna lyckas mobilisera ett motstånd mot hindunationalismen, skriver Mats Wingborg i en analys.
Enligt konstitutionen är Indien en sekulär stat, men BJP vill stärka hinduismens position. Den nationalistiska politiken genomsyrar samhällets alla områden, skolböcker skrivs om, kritiska journalister hotas och enligt en ny lag ska den indiska nationalsången spelas på biografer innan en film visas.
BJP utgör en del av nätverket Rashtriya Swayamsevak Sangh (RSS). RSS brukar beskrivas som en kulturell och hinduisk organisation, men kulturen används som militant politiskt vapen för att skapa en homogen hinduisk stat och udden är riktad mot muslimer, kristna och kritiska intellektuella. Inom RSS ryms utöver BJP organisationer som driver skolor, vård, förlag och tidningar – men också paramilitära grupper. Det samlade begreppet för RSS är Hindutva, ungefär ”hinduiskhet” och ett signalord för hinduisk nationalism.
Den nu segrande premiärministern Narendra Modi var under sin studietid ordförande i RSS:s studieförbund. Det banade väg för den politiska karriären och 2001 utsågs Modi till chefsminister i Gujarat. Året därpå skakades delstaten av upplopp mot den muslimska befolkningen. Över 1000 personer dödades, varav två tredjedelar muslimer. Modi anklagades för att ha underblåst upploppen. Numera svarar han aldrig på några frågor om vad som hände under den perioden.
Det våld i Indien som väckt störst internationell uppmärksamhet är övergreppen mot kvinnor. Efter en grov massvåldtäkt på en buss i New Delhi 2012 förblödde en 23-årig kvinna. Undersökningar har därefter visat att Indien hör till de länder i världen där risken för att kvinnor ska råka ut för sexuellt våld är störst. Mindre i fokus i globala medier är det nationalistiskt präglade våldet. För hinduerna är kon ett heligt djur och sedan BJP kom till makten har våld mot kristna, muslimer och daliter som anklagas för att hantera nötkött ökat. Särskilt vanligt har detta varit i ”kobältet” som sträcker sig från Gujarat i norra Indien västerut genom de folkrika delstaterna Uttar Pradesh och Bihar. BJP tar avstånd från våldet, men har anklagats för att inte agera tillräckligt kraftfullt.
Narendra Modi har inte varit särskilt intresserad av dialog och allra minst samtal om det förflutna.
Länge dominerade Kongresspartiet den indiska politiska scenen och partiet är fortfarande den viktiga utmanaren till BJP. Kongresspartiet vill se större satsningar på offentlig sjukvård och utbildning. Det lockar fattiga medborgare och många på landsbygden, men partiet har samtidigt djupa problem och har haft svårt att försvara sig mot BJP:s attacker. Kongresspartiet är toppstyrt och kontrolleras till stor del av en familjebaserad ledarklan. Partiet har också skadats av återkommande korruption. Den korruptionsskandal som skadat Kongresspartiet mer än någon annan ligger flera decennier tillbaka i tiden och har en direkt koppling till Sverige.
Sveriges Radios Ekoredaktion avslöjade 1987 att stora mutor hade betalats ut från svenska Bofors när företaget året innan sålde haubitsar till det indiska försvaret. Riksrevisionen blev inkopplad och visade att Bofors hade betalat ut 260 miljoner kronor till en indisk bulvan. Boforsaffären fick stor uppmärksamhet i Sverige, men ännu större betydelse i Indien. Det indiska försvarsdepartementet leddes vid den tiden av Vishwanath Pratap Singh. Han ville att affären skulle upp på bordet, men stoppades av premiärministern Rajiv Gandhi. Singh lämnade Kongresspartiet i vrede och grundade det nya partiet Janata Dal. I parlamentsvalet 1989 förlorade Kongresspartiet makten och det rådde inget tvivel om att Boforsaffären var en av orsakerna. Valet blev också ett första genombrott för BJP som ökade från två till 85 mandat i underhuset. BJP blev också stödparti åt den nya regeringen som leddes av Singh och hans nya parti.
Det riktigt stora genombrottet för BJP skulle emellertid komma i valet 1998. Den allians partiet ingick i fick en majoritet i underhuset och BJP blev ledande parti i regeringsställning. Partiet behöll makten till 2004, får att sedan återkomma som styrande parti under Modis ledning 2014.
I BJP:s valkampanj 2019 har flera parallella budskap trummats ut, en enhetlig hinduisk kultur, ökad militär säkerhet, ekonomisk utveckling och anklagelser mot Kongresspartiet för att vara korrupta. Ännu idag utgör Rajiv Gandhi, som omkom efter ett attentat av en självmordsbombare 1991, den givna måltavlan när korruptionen inom Kongresspartiet kommer på tal. Narendra Modi beskriver Rajiv Gandhi som ”nummer ett bland korrupta i det här landet”. Syftet är förstås att kasta en skugga även över Kongresspartiets nuvarande ledargarnityr, Sonia Gandhi, gift med Rajiv Gandhi fram till hans död, och deras son Rahul Gandhi. I valrörelsens sjätte timme, när vallokalerna hade stängt, kunde dock Modi kosta på sig en försonande gest. I ett tweet den 21 maj hedrade han dödsdagen av Rajiv Gandhi: ”Tributes to former PM Shri Rajiv Gandhi on his death anniversary.”
I realiteten handlar hindunationalisternas aversion mot Kongresspartiet inte främst om korruption utan om att partiet anses ha svikit Indiens kulturella arv. Allra längst i den riktningen gick BJP-företrädaren Pragya Singh Thakur som under valrörelsen kallade Nathurman Godse för en ”patriot”. Godse var en militant hindunationalist som 1948 mördade självständighetshjälten Mahatma Gandhi. Thakurs uttalande gick dock definitivt över gränsen för det acceptabla och Narendra Modi uttryckte sitt skarpa ogillande.
Narendra Modi har annars inte varit särskilt intresserad av dialog och allra minst samtal om det förflutna. Under valrörelsen kallade han till en enda presskonferens, den första sedan han tillträdde 2014. De närvarande journalisterna blev dock besvikna. Modi höll ett längre tal, men vägrade att själv svara på några frågor. De församlade journalisterna som undrade något fick istället vända sig BJP:s ordförande Amit Shah medan Modi satt tyst på stolen bredvid.
Den nationalistiska framtoningen är bara ett av BJP:s politiska ben. Det andra består av en marknadsliberal ekonomisk politik med omfattande avregleringar och privatiseringar av statliga företag. Kombinationen av nationalism och marknadsliberalism gör att BJP liknar flera av de högerradikala partierna i Europa. Särskilt tydliga är parallellerna till ungerska Fidesz och spanska Vox.
Avregleringen har också slagit igenom i arbetslivet. De flesta arbetstagare i Indien återfinns inom den informella ekonomin, men av dem med anställningar kännetecknas landet av en extremt hög andel bemanningsanställda. Ofta tjänar dessa mindre än hälften än andra anställda. Detta har lett till en rad konflikter mellan arbetsgivare och fackliga organisationer, även vid svenska företag som Volvo Lastvagnar i Bangalore. Modi försvarar avregleringarna med att ekonomin växer. På den punkten har han också rätt, snart passerar Indien den tidigare kolonialherren Storbritannien och blir därmed världens femte största ekonomi.
BJP har segrat i valet, samtidigt växer de inre sprickorna i partiet. Särskilt tydligt är att hindunationalisterna och den mer marknadsliberala stödgruppen ofta drar i olika riktningar. De mest hårdföra hindunationalisterna känner sig svikna av BJP, konstitutionen har inte ändrats och staten har inte byggt ett nytt hindutempel i Ayodhya där en mobb av hindunationalister rev en moské 1992. Enligt myten skedde födelsen av den hinduiska guden Rama vid platsen. Även många marknadsliberala har varit missnöjda. De tycker tvärtom att BJP alltför mycket betonar de kulturella frågorna och istället borde gå snabbare fram med ekonomiska reformer. Hittills har BJP förenat kulturell inåtvändhet med ekonomisk globalisering. På sikt kan motsättningen mellan dessa två idévärldar komma att växa.
En avgörande fråga är vilka krafter som politiskt ska kunna utmana BJP. För att Kongresspartiet ska kunna bli en rejäl utmanare skulle krävas en stor inre reformering och att den ledande dynastin vågar släppa in nya krafter. Hittills finns få tecken på en sådan omdaning. Däremot existerar många lokala och regionala initiativ som tar strid mot BJP och hindunationalismen. Problemet är att dessa krafter inte har förmåga att utmana BJP på nationell nivå. Detta framstår som ännu mer tydligt när rösterna nu räknats i valet 2019.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
