ledare Det är fullt möjligt att de som kläckte nyckelkomponenterna till Nya Karolinska verkligen trodde på receptet. Men det gör inte misslyckandet mindre.
En finansieringslösning, Offentlig-privat samverkan (OPS), som lanserades under Margaret Thatcher på åttiotalet. Ett enda bud från Skanska som godkändes under protester och invändningar. En ekonomisk modell, värdebaserad vård, som marknadsfördes och genomfördes av ett och samma konsultbolag.
Resultatet: ett sjukhus som inte inte kan ta emot sjuka och ett till synes oändligt slukhål av ospecificerade fakturor.
De senaste åren har journalisterna Lisa Röstlund och Anna Gustafsson producerat storartad journalistik genom att rikta lyktorna mot Nya Karolinska-projektets många dunkla vrår. I nyutgivna boken ”Konsulterna – kampen om Karolinska” fördjupas ambitionen. Tusentals officiella och hemliga dokument har granskats, intervjuer med hundratals källor genomförts.
Läsningen är en isande påminnelse om haveriet.
Nu återstår bara att rädda situationen och rätta till misstagen.
När Boston Consulting påbörjade en intensiv marknadsföring av värdebaserad vård 2009 var jorden bördig. Den moderatledda landstingsmajoriteten öppnade dörrarna till vården på vid gavel för marknadsliberala experiment. Tanken bakom värdebaserad vård är att värdet beräknas genom att vårdresultatet delas på kostnaden i respektive enhet. Formeln, inte vårdbehovet, är därmed rättesnöret.
Kombinationen av utdömda, nyliberala teorier från åttiotalet och konsulternas budord skapade en häxbrygd.
När ”Det moderata skyltfönstret”, en antologi om Stockholms läns landsting under Moderaterna, lanserades för två år sedan var det mitt i en flodvåg av avslöjanden om Nya Karolinska. Sedan dess har skräckberättelserna haglat tätt: dörrar som gått i baklås, salar som måste byggas om och skenande kostnader. Nyligen larmade Sahlgrenska sjukhuset dessutom om att Nya Karolinska inte klarar av vården av spädbarn som föds med missbildningar.
För det handlar inte i första hand om systemen, teorierna eller ideologierna. I slutändan är det patienterna, de som behöver vården mest, som betalar priset. Plockar upp notan för experimentverkstaden. Och de som vågat kritisera har tystats och förflyttats. Läkare och vårdpersonal har, gråtande av förtvivlan, tvingats göra det bästa av situationen.
Det är direkt oanständigt.
Varken de ansvariga landstingsmajoriteten eller armén av konsulter lyssnade. Nya Karolinska blev ett godståg som skenade i full fart mot en stenvägg. På förhand hade vem som helst kunnat lista ut det.
Det sägs att vägen till helvetet är stenlagd med goda intentioner. Det är fullt möjligt att de som kläckte nyckelkomponenterna till Nya Karolinska verkligen trodde på receptet. Men det gör inte misslyckandet mindre.
Kanske ska Nya Karolinska förstås som utropstecknet på decennier av nyliberala triumfer, på högerns berusning av dess snyggt snickrade formler. I stället för jämlik vård grävdes, för att låna filosofen Erich Fromms formulering, ”girighetens bottenlösa grav”.
Nu återstår bara att rädda situationen och rätta till misstagen. Att fixa vården så att den fungerar. Och inte minst: att ställa politiker, vårdoligarker och konsultprofeter till svars.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
