SÖNDAGSKRÖNIKA Turkiet är ett land där rättsstatens principer satts ur spel. Men det finns ett hoppfullt tecken på både kraft och insikt bland alla dem som vill få en förändring, skriver Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center.
På söndag går Istanbul till omval i borgmästarvalet. Valet i mars förklarades ogiltigt av den turkiska valmyndigheten efter påtryckningar från regeringspartiet AKP och president Erdoğan.
Efter mitt senaste besök för ett par veckor sedan lämnade jag staden med både hopp och förtvivlan. Men som alltid uppfylld av våra samarbetspartners kampvilja och tro på att förändring är möjlig.
Jag träffade advokaten och människorättsaktivisten Eren Keskin som dömts till 16 års fängelse för sitt arbete för mänskliga rättigheter. Hon engagerar sig bland annat i arbetet mot sexuella övergrepp och könsbaserat våld.
”Tacksamheten i kvinnornas ögon”, svarar hon när jag frågar henne hur hon orkar fortsätta. ”Men det är frustrerande att behöva ägna så mycket tid åt rättegångsprocesser, när det finns så många kvinnor som behöver stöd och hjälp. Till och med domarna slår ner med blicken och ser skuldmedvetna ut”, säger hon.
Politiseringen av domstolsväsendet är ett av exemplen på hur demokratin i landet eroderats. Lokalvalsresultaten som tidigare i vår ingav hopp utgör ytterligare ett. När resultaten tillkännagavs var vi många som hoppades på förändring och kraftsamling bland oppositionen.
En del menar att det godtyckliga förtrycket är en uttänkt strategi, eftersom ovissheten skapar ännu större skada.
Det var i slutet av mars som en av oppositionens kandidater för första gången på 25 år vann mot president Erdoğans allierade. Kandidaterna från Erdoğans parti AKP förlorade borgmästarvalen i Turkiets två viktigaste städer, Ankara och Istanbul. AKP vägrade erkänna sig besegrade och hänvisade till oegentligheter.
I början av maj meddelade Turkiets högsta valkommitté att det blir omval i Istanbul. Flera inom valkommittén tillhör Erdoğans AKP och nu ska alltså omval hållas på söndag den 23 juni.
Det hopp som oppositionens framgångar ingav grusades snabbt. Det är just oförutsägbarheten och godtyckligheten som är det mest skrämmande i landet.
Det slås jag även av när jag lyssnar på İdil Eser som för någon vecka sedan deltog i Palmecentrets seminarium i Stockholm om människorättsaktivisters situation i Turkiet.
Hon är en av de så kallade ”Istanbul 10”, tio aktivister som greps den 5 juli 2017, anklagade för att stötta olika väpnade terrororganisationer. Tidigare var hon generalsekreterare för Amnesty Turkiet och numera gästforskare på Norwegian Centre for Human Rights vid Universitetet i Oslo. Under seminariet återkommer hon ständigt till ordet ”oförutsägbart”.
En del menar att det godtyckliga förtrycket är en uttänkt strategi, eftersom ovissheten skapar ännu större skada.
Hon berättar att det som en dag kan få dig i fängelse, en annan dag kan gå obemärkt förbi. En dag kan du få tillstånd att hålla en kvinnodemonstration, nästa dag attackeras den. På en plats kan du ordna en Prideparad, men inte på en annan. Någon kan kritisera Erdoğan hårt utan att något händer, medan en annan person som säger något mildare hamnar i fängelse.
Turkiet är ett land där rättsstatens principer satts ur spel. Där ett oförutsägbart förtyck hotar aktivister och där otillfredsställande valresultat möts med omval.
Trots detta känner İdil, Eren och många av de aktivister jag träffat hopp. Inför valet nästa vecka är mobiliseringen starkare än på länge. Oppositionspartiet CHP har vind i seglen. Och Canan Kaftancioğlu, ordförande för CHP i Istanbul, berättar att tillströmningen av aktivister och engagerade medborgare som vill bidra i valrörelsen slår alla rekord.
Ett hoppfullt tecken på både kraft och insikt om stundens allvar bland alla dem som vill förändring.
Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
