utbildning Efter gymnasiereformen 2011 har yrkesutbildningen misslyckats med i princip allt den föresatte sig och attraktiviteten har minskat snarare än ökat, enligt en ny rapport från ESF-rådet. Men att högskolebehörigheten slopades är inte förklaringen.
Minskad attraktionskraft, social snedrekrytering, nästan total könssegregation mellan olika utbildningar och svårigheter att nå de behov som företagen har. Det är en del av den stenhårda kritik som Alexandru Panican, docent vid Lunds universitet, för fram i sin rapport. Rapporten har tagits fram på uppdrag av myndigheten ESF-rådet, som ansvarar för hur pengar från EU:s socialfonder används i Sverige
– Om man jämför med 2011 är det fortfarande sämre nu, vi kämpar oss tillbaka till att vara lika dåliga som vi var då. Det är väldigt bekymmersamt, sa han under ett seminarium på Almedalen där han presenterade sina resultat.
Studien är en kunskapssammanställning av yrkesutbildningen och vad som hänt sedan alliansen genomförde gymnasiereformen 2011 (förkortad Gy2011). Reformen införde bland annat en ny betygsskala, högre behörighetskrav för att komma in på gymnasiet och ökade skillnader mellan högskoleförberedande program och yrkesprogram på gymnasiet.
En förändring var att automatisk högskolebehörighet avskaffades för de elever som gått ett yrkesförberedande program, istället skulle man välja till kurser för att högskolebehörighet. Den här frågan har blivit ett politiskt slagträ, där S-MP-regeringen som tog över 2014 föreslog att istället göra högskolebehörighet till utgångsläge, med möjlighet att välja bort sådana kurser.
Enligt Alexandru Panican spelar dock den frågan egentligen ingen roll för hur yrkesutbildningen har lyckats.
– Jag skulle säga att det egentligen inte har så stor betydelse för yrkesutbildningens attraktionskraft. Det är inte där skon klämmer. Om man införde högskolebehörighet skulle man garanterat inte öka attraktionskraften bara på grund av detta, säger han.
För attraktionskraften har minskat för yrkesutbildningen mellan läsåret 2011/12 och läsåret 2018/19. Både andelen som valde ett yrkesprogram som sitt första alternativ till gymnasiet, och andelen av förstahandssökarna som var behöriga har sjunkit. Sett till hur många som börjar årskurs ett på en yrkesutbildning är minskningen cirka 5 000 elever i absoluta tal, och drygt 7 procent som andel av alla elever.
En stor del av förklaringen är det fria skolvalet och att utbildningar blivit en vara som ska marknadsföras, menar han. En annan orsak, menar Alexandru Panican, är att yrkesutbildningen har tappat värdet av bildning i sig, och skolans roll att fostra »den goda människan«.
– Yrkesutbildningen har blivit alltmer fixerad vid anställningsbarhet. Situationen är sämre i klassrummet: skolan ställer inte tillräckligt höga krav på elever, de blir sämre bemötta än elever på de teoretiska programmen. Kraven är också lägre på lärarna på yrkesförberedande program, säger Alexandru Panican.
Det här går hand i hand med en retorik från politiskt håll, som misslyckas med att måla ut yrkesutbildningar som något attraktivt. Sammantaget gör det här att elever väljer bort programmen.
– Under många år har det här diskuterats i väldigt negativa termer; det har sagts att yrkesutbildningen är till för de som har misslyckats, som är skoltrötta. Sedan Anna Ekström blev utbildningsminsiter har den tonen alltmer försvunnit. Men hon pratar ändå mycket i termer av anställningsbarhet.
Alexandru Panican menar att vi måste börja prata »ungas språk«, för 14-15-åringar lockas inte av tal om att lyckas etablera sig på arbetsmarknaden. Istället borde yrkesutbildningar säljas in genom tal av självförverkligande och ett livslångt lärande – som sker med de teoretiska programmen, menar han.
– Det som gör det ännu mer problematiskt är att vi i dag i Sverige lever i ett kunskapselitistiskt samhälle; man fördömer och pratar väldigt negativt om allt som inte hör till abstrakt, generaliserbar kunskap.
En annan negativ utveckling är att könssegregationen har förstärkts, vilket gör att de mest kvinno- respektive mansdominerade utbildningarna är närapå 100 procent enkönade vad gäller elever. Till exemplen hör VVS-programmen där 97,3 procent är pojkar/män.
– Vi kan knappast bli sämre, konstaterar Alexandru Panican, och påpekar att vi är sämre än våra nordiska grannar på att utjämna könsskillnader.
Utbildningsminister Anna Ekström (S) ser, liksom Alexandru Panican, cementeringen av könsuppdelningen i yrkesutbildningarna som ett av de största misslyckanden som rapporten visar på.
– Gy 2011 var uppbyggd på program uppdelade yrke för yrke. Vi tyckte att man skulle ha utformat programmen så att de integrerar olika yrken som är typiska för tjejer respektive killar. »Teknik och design« är ett bra sådant exempel, säger Anna Ekström till Dagens Arena.
En sådan modell skulle integrera pojkars och flickors skolgång, och de skulle ha möjlighet att justera sina val under skolgången.
I motsats till vad studien visar håller utbildningsministern dock fast vid att en stor del av attraktiviteten hos yrkesutbildningar är kopplad till att de ska ge automatisk högskolebehörighet. Förra året lade regeringen fram ett förslag om att återinföra högskolebehörigheten på yrkesprogram, men fick nej i riksdagen.
– Jag tror att det spelar roll bakvägen för kvaliteten, för när föräldrar och barn sitter vid köksbordet och resonerar om vilka program man ska gå så uppfattar man det negativt att det inte ingår gymnasiebehörighet i yrkesprogram. Och kvaliteten på yrkesutbildningarna hänger naturligtvis ihop med hur många som söker och om de som kommer in har det som förstahandsval eller inte, för kamrateffekten påverkar, säger Anna Ekström.
Regeringen har satsat stora resurser på att marknadsföra och informera om yrkesutbildningar genom Skolverket, och satsat på bland annat Yrkeslandslaget, säger ministern.
Hur ser du på kritiken från Alexandru Panican om att politikers retorik är för fixerad vid anställningsbarhet?
– Jag har valt att uttrycka det som att man har flera val med en yrkesutbildning, man har möjlighet att starta eget och göra något man är utbildad för och man kan läsa vidare. Jag tycker att retoriken har förändrats. Jag tycker också att arbetsgivarna måste sluta förvänta sig färdigutbildad arbetskraft, och de måste själva lära sig att marknadsföra yrkesutbildningar – det är inte statens ansvar.
Till de få positiva resultaten av gymnasiereformen hör, enligt rapporten, att fler avslutat yrkesprogrammen med godkända betyg, och att antalet lärlingar på lärlingsprogrammen (som är en del av yrkesutbildningen) har tiodubblats sedan 2011/12.
– Det är glädjande. Men regeringen ville ha 30 000 lärlingar till läsåret 2014/15. Där är vi långt ifrån. Under nuvarande läsår har vi 12 400 lärlingar, säger Alexandru Panican.
Dessutom är det lättare för en person som gått en lärlingsutbildning eller yrkesutbildning att etablera sig på arbetsmarknaden, än det är för någon som har gått ett högskoleförberedande program, men som väljer att inte läsa vidare.
Trots att den sociala snedrekryteringen är fortsatt stark till yrkesprogram, har den minskat sedan Gy2011 genomfördes (trots att yrkesutbildningens kvalitet på ett annat sätt stärker social ojämlikhet mellan de som har gått teoretiska och praktiska program). Exempelvis har andelen elever med föräldrar med högst gymnasial utbildning minskat med 10 procentenheter på Industritekniska programmet, visar rapporten.
Det här motsäger till viss del uppfattningen att elever från studievana hem skulle skrämmas bort från yrkesutbildningen efter att högskolebehörigheten slopats, menar Alexandru Panican.
Vad är viktigast att göra för att locka fler till yrkesutbildningen?
– Retoriken och valfriheten är nyckelpunkter. Där är utbildningspolitikerna huvudaktörer. Stora förändringar krävs i valfriheten, det räcker inte att göra en liten justering för då fortsätter man med samma sak som förut.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
