En söndagsångest i kubik

VARDAGSKRÖNIKAN Borta är tiden då hösten var en nystart där en bättre uppdaterad version av en själv skulle verka. Så här kommer Mi Lodells lista för återgång till vardagsrutiner.

Det är dags att återvända till den så kallade verkligheten, till vardagen, rutinerna, arbetslivet, skoldagarna och de fasta tiderna i kalendern. Det är lika smärtsamt varje gång det sker, den här övergången mellan den egna och den ägda tiden. Fast just det är en sanning med modifikation, för vissa saker tar man aldrig semester ifrån (jag pratar om föräldraskapet – och det om något är knappast en semester i vissa lägen). Likadant är det med tider och datum i kalendern, för i bonusfamiljernas tidevarv utgör en noggrann uppdelning av sommarlovens veckonummer navet som allt kretsar runt.

En semester i en röd stuga på landet med släkten kan innefatta lika många konflikthärdar, samt kräva samma medlingsskills, som vilken utdragen lång förhandling som helst på ett APT-möte på en arbetsplats, eller för all del, som i situationen att lösa en hastigt uppkommen konflikt mellan elever i korridoren på rasten.

Dagen innan jobbstart är fysiskt och mentalt påfrestande. En söndagsångest i kubik. Det är någonting med själva övergången, transformationen, likt känslan att trycka ihop en svällande kropp i för trånga jeans eller för snäv kostym. Alla olika delar av ens personlighet som tillåts sväva iväg när en är ledig ska in i fållan igen. Hjärnan som äntligen har slutat speeda ska vevas igång på nytt. Jag brukar alltid stänga av alla tankar på jobbet på somrarna, lite som man raderar en hårddisk. Men nu ska inloggningskoder, namn (på personer väsentliga för ens arbete) och passerkort och jobbnycklar letas fram ur minnet och byrålådor.

Nu finns det en hel uppsjö med kalendrar som ska integrera vår strävan efter det perfekta jaget med den kronologiska tiden.

Med tiden har jag dock lärt mig att hantera eventuella prestationskrav något bättre, både egna och andras. Borta är tiden då hösten var en nystart då en nyare bättre uppdaterad version av en själv skulle verka. Det blir som det blir och det gäller att göra det bästa av situationen är en bra devis som funkar. Därför är det en lätt surrealistisk upplevelse att gå in i en bok- och pappershandel för att köpa en ny läsårskalender. Trots alla uppmaningar att vara digital och använda kalender på mobil eller dator är jag fortfarande analog med ett fotografiskt och kinetiskt minne. Jag minns bäst det jag skriver för hand och memorerar hur anteckningen ser ut på den konkreta papperssidan. Helst ska det vara en klassisk kalender med veckouppslag. Men nu finns det en hel uppsjö med kalendrar som ska integrera vår strävan efter det perfekta jaget med den kronologiska tiden. Det är “Tacksamhetskalendern”, “Vägen till lycka-kalendern“. “Mindfulnesskalendern”, “Träningskalendern” etc. Det senaste efter målarböckerna för vuxna, är en så kallad “Bullet journal”, vilket är en epilepsiframkallande kalender med massa prickar och flaggor och vimplar där man ska dra streck i olika färger och illustrera sina “to do-listor“ i all oändlighet. En inbyggd prokrastrineringskalender, tänker jag, som befarar att jag med största sannolikhet skulle fastna i själva dekorerandet av mina listor snarare än att utföra handlingarna.

Så med det sagt, här kommer min lista för återgång till vardagsrutiner:

• Vänd tillbaka dygnet; En naturlig nattugla måste nu återigen bli en morgonmänniska.
• Kom ihåg hur du åker till din arbetsplats (inte det lättaste då flera tunnelbanerutter och stationsuppgångar har kastats om och stängts av under sommaren).
• Ändra utseende från sommarens flipflops och tshirtklänningar till skor och mer presentabel klädsel och kanske eventuellt börja borsta håret igen.
• Se till att ha en bra och rolig penna att skriva med. Om inte annat så kan du på kungligt manér vifta lite med den i luften och säga saker som “Nu vänder vi blad” på uppstartsmötet.

Hösten är här.

Mi Lodell är lärare, tonårsmamma och vardagsbetraktare