REPORTAGE I år är det ovanligt dåligt med blåbär, särskilt i de norra delarna av Sverige. Nu är frågan om vem som ska betala notan. Bärföretagen eller de utländska plockarna. Det har lett till hårda ord. Mats Wingborg har rest genom landet och träffat plockare från Thailand, Bulgarien och Ukraina.
Den thailändska bärplockaren Somsak sparkar av sig gummistövlarna, sätter på sig badtofflor och hoppar in i minibussen. Det är dags att lämna Hoting och resa till en ny förläggning. Bristen på blåbär har gjort arbetet hopplöst. Under de senaste dagarna har plockarna bara kommit upp till 12 kilo i denna del av nordvästra Ångermanland, en femtedel av det normala. Många tyckte inte ens det var någon idé att gå ut i skogen och leta. De satt istället kvar på förläggningen och tittade på thailändska videofilmer.
Somsak är inte den enda som flyttats runt. Det sker i stor skala ett år som detta när det är dåligt med blåbär. Att behöva flytta behöver inte vara ett problem, åtminstone så länge det finns sängplatser på någon annan förläggning. Så är det tyvärr inte alltid. I år surrar det av rykten om att plockare får bo i minibussar när förläggningarna är överfulla. Men för de thailändska plockarna finns det annan oro som är ännu större. De har lånat stora pengar för att komma till Sverige och plocka bär. Men vad kommer att bli kvar när de har betalat tillbaka sina skulder? Och kommer de någonsin att få de pengar som de har blivit lovade?
Orsaken till att det är dåligt med blåbär är förra sommarens hetta. Särskilt på de stora hyggena, där det brukar vara mycket bär, torkade bärsnåren och har fortfarande inte återhämtat sig. Vid förläggningen för thailändska plockare i Vägsele i södra Lappland skakar Brasert på huvudet. Han företräder det thailändska bemanningsföretaget och säger att många av plockarna är oroliga. Brasert får medhåll av vaktmästaren Stanislaw som hävdar att det brukar vara minst dubbelt så mycket bär. Dessutom ska lönen så småningom växlas över från svenska kronor till thailändska bath och kronan har sjunkit kraftigt mot den thailändska valutan. Det betyder mindre pengar i plånboken för de thailändska plockarna. ”Det har ökat nervositeten ännu mer”, säger Brasert.
När det är dåligt med bär slipas knivarna i bärbranschen. Snart väntar uppgörelserna om vem som ska få betala notan. Särskilt allvarligt är bristen på just blåbär, det kommersiellt sett viktigaste bäret. Såväl blåbären, lingonen som hjortronen säljs till livsmedelsindustrin, men det som gör blåbären extra värdefulla är att de innehåller höga halter av antioxidanter och därför också är en stor exportvara till framför allt Sydkorea och Japan där de används för att tillverka läkemedel och hudkrämer.
Den kommersiella plockningen av vilda bär består av två sfärer. Det handlar dels om plockare som är anställda av utländska bemanningsföretag och som är uthyrda till bärföretag etablerade i Sverige. Sedan flera år kommer alla dessa plockare från Thailand och i år är gruppen rekordstor med drygt 6000 plockare. Dels finns så kallade turistplockare som på eget bevåg rest till Sverige för att plocka bär och som sedan säljer dem till ett av Sveriges omkring 150 bäruppköp. Vad de gör i juridisk mening är att sälja en vara, de har alltså inte någon anställning.
De flesta turistplockarna kommer från Ukraina, Bulgarien och Thailand (ja, thailändarna är vanliga även i den här gruppen). Turistplockarna bor på campingplatser, hos släktingar eller hyr billiga stugor. Ett stort antal bulgarer bor också i läger i skogarna. Under de senaste säsongerna har plockarna från Bulgarien minskat, vilket gjort att dessa läger blivit färre. Men särskilt kring Tönnebro i södra Hälsingland finns flera. I det läger som jag besöker bor ett 30-tal plockare tillsammans med sina familjer. Över öppna eldar lagar kvinnor mat och kokar kaffe medan en grupp barn klättrar på en havererad bil. Både män och kvinnor plockar bort kvistar ur hinkar med bär och bredvid tälten står travar med bärlådor.
Djupt in i en av skogarna, högre upp i Sverige, möter jag en anställd thailändsk plockare som absolut vill vara anonym och inte heller tala om vilket bemanningsföretag han arbetar för. Plockaren visar upp sitt kontrakt. Texten är på thailändska, med hjälp av en tolk får jag det översatt. I kontraktet står att han inte har rätt att byta arbetsgivare under de två månader som han arbetar i Sverige. Men det som är mer märkligt är att det endast står han ska få betalt utifrån hur många kilo bär han plockar, inget nämns om den avtalsenliga lönen. Innehållet i kontraktet är dock inte överraskande. Jag har sett samma sak tidigare år, felaktiga kontrakt och dubbla kontrakt. Det är tyvärr inte ovanligt.
Detta stämmer också med de uppgifter som finns i en aktuell rapport från Delegationen för migrationsstudier, Delmi. Studien bygger på intervjuer med 165 thailändska plockare som varit i Sverige och plockat bär. Enligt svaren var det nästan hälften av de intervjuade som inte fick lön enligt avtal. Många visste inte heller att de hade rätt att få ut den avtalsenliga lönen.
Enligt kollektivavtalet mellan Kommunal och de thailändska bemanningsföretagen ska alla plockare ha rätt till 21 533 kronor i månaden. Inom bärbranschen kallas denna nivå för ”garantilönen”. Därutöver finns ett kilopris som varierar mellan olika år och som också kan ändras under säsongen. Om plockaren inte plockar bär till ett värde som motsvarar ”garantin” ska den avtalsenliga lönen ändå betalas ut. Om plockarna istället plockar bär till ett värde som överstiger ”garantin” kan de tjäna mer pengar än vad som står i avtalet. Så har det varit för en majoritet av plockarna under goda bärår. Tanken med konstruktionen är att skydda mindre erfarna plockare, men också att garantera alla plockare en hyfsad betalning under år då det är dåligt med bär. Ett sådant år har vi i år. Det är nu utfästelserna testas.
För den som har information om årets kilopriser och om hur mycket plockarna plockar i genomsnitt är det bara att ta fram miniräknaren och kontrollera. Sådana uträkningar visar att ovanligt många plockare ser ut att hamna under ”garantin”. På vissa platser är det värre ut än på andra. Generellt sett är bristen på bär större längre norrut. Nu är säsongen inte slut ännu och det är möjligt att de sista veckornas plockning av lingon kan få fler plockare att nå upp till ”garantin”. Men att det blir många som hamnar under, särskilt i norr, är uppenbart.
Vem ska då betala lönen om värdet hamnar under ”garantin”? Enligt kollektivavtalet är arbetsgivaren skyldig att betala ut denna lön. De thailändska bemanningsföretagen kräver i sin tur att de svenska och finska företag som hyr arbetskraften ska stå för kostnaderna. Ibland är dessa bärföretag i sin tur underleverantörer till större bärkoncerner, som Finnerödja, Polarica eller Riitan Herkku. Många inom branschen vittnar nu om hårda tag i förhandlingarna mellan företag på olika nivåer. En annan utväg är att istället låta de thailändska plockarna stå för kostnaderna och inte ge dem lön enligt avtal. Det har hänt tidigare, som bland annat Delmi visat. Bärbranschen är riskfylld, det är svårt att förutse tillgången, och för det mesta är det plockarna och inte företagarna som får ta de största riskerna.
På olika sätt försöker Kommunal följa upp kollektivavtalet och kontrollera att allt går rätt till. Företrädare för Kommunal i Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten besöker de thailändska bemanningsföretagens tillfälliga kontor i Sverige och ställer frågor om hur avtalet efterföljs. Kommunal har också under flera år kritiserat att bärföretag periodvis låter thailändska plockare bo i de minibussar som de färdas med i skogarna. Samtidigt är det inte enkelt för Kommunal kontrollera att rätt löner betalas ut. Utbetalningarna sker i thailändska bath och en del av lönen betalas ut först när plockarna är tillbaka i Thailand.
För att försvara en plockare som inte fått ut rätt lön krävs dessutom att den anställde är medlem i Kommunal. Hittills i år finns inga uppgifter om att någon plockare ansökt om medlemskap. Tidigare år har Kommunal drivit ärenden för bland annat bärplockare som lurats och som blivit medlemmar i förbundet i efterhand. Den möjligheten finns inte längre kvar. Vid Kommunals kongress i maj 2019 slogs det fast att Kommunal endast ska driva fall om den utsatte varit med i Kommunal från början. Jörgen Gustavsson, som arbetar med avtalsfrågor vid förbundet förklarar beslutet: ”Vi är en ideell förening och har begränsat med resurser. I första hand måste vi värna våra medlemmar.”
En annan möjlighet vore att Migrationsverket ställde hårdare krav i samband med att de ger bärföretag tillstånd att ta arbetskraft från Thailand till Sverige. Det har länge förekommit missbruk i branschen och för några år sedan skärpte Migrationsverket kraven, däribland krävs numera att de thailändska bemanningsföretagen måste ha företrädare på plats i Sverige. Ett steg till vore att kräva av bemanningsföretagen att de visar upp lönelistor på utbetalda löner. Sådana listor skulle visserligen kunna förfalskas, men det skulle ändå innebära en ökad kontroll. Det skulle också vara att ta uppgifterna om att företag inte betalar ut avtalsenliga löner på allvar. Men hittills har Migrationsverket avvisat det kravet. Det har varit möjligt för företag att återigen hämta arbetskraft från Thailand utan att behöva redovisa att lönerna betalats ut på ett riktigt sätt föregående år.
I Östavall i Medelpad hänger en grupp ukrainska bärplockare vid bäruppköpet. De ser uppgivna ut och klagar på det dåliga bäråret. De har rest från Lviv i västra Ukraina i hopp om att kunna tjäna extra pengar. Priset på bär är betydligt högre än i Ukraina så det var inget alternativ att stanna hemma och plocka bär. Men nu har förhoppningarna grusats på grund av den dåliga tillgången. Även ägaren av uppköpet, Ulf Stendahl, slår ut med händerna och säger att ”det har aldrig varit så dåligt”. Utöver att driva bäruppköpet hyr han ut stugor till polacker, ukrainarare, letter och litauer. Nu är han orolig för att de inte ska komma tillbaka nästa år.
Men det finns också en annan sak som retat upp Ulf Stendahl. Inte långt från hans uppköp, i det före detta ålderdomshemmet i Kölsillre, har bolaget Bothnia, som i sin tur är en del av finska Riitan Herkku, ett hundratal thailändska plockare. ”Personalen är från Finland och plockarna från Thailand. De länsar skogen på bär, men varken bär eller pengar blir kvar i Sverige. Istället slår de ut de lokala bärföretagen.”
Just i år har de finländska bärföretagen ökat sin etablering i Sverige. Det beror på ett beslut från det thailändska arbetsministeriet DOE. DOE har inte haft några synpunkter på hur många thailändska plockare som ska få jobba i Sverige, däremot har man infört en kvot för antalet thailändska plockare som får åka till Finland. För två år sedan kom 3500 thailändska plockare till Finland, men för i år har DOE beslutat att högst 2500 får tillstånd att arbeta i landet. De thailändska sanktionerna beror på att man är missnöjd med de finska bärföretagen.
Droppen som fick bägaren att rinna över var när det finska bärföretaget Marja-Matti nyligen dömdes för människohandel. Till rättegången flögs 26 thailändska bärplockare tillbaka till Finland för att vittna. ”De tog våra pass och biljetter så snart vi kom fram och vi fick sova i containrar”, berättade den thailändska kvinnan Ying Phakjira. De har inte hjälpt att det finska regeringsrådet Olli Sorainen vädjat till den thailändska regeringen om att ta bort sanktionerna. Kvoten har blivit kvar. Lösningen för de finska bärföretagen har därför blivit att flytta delar av verksamheten till Sverige. Det har förstärkt den olyckliga överetableringen av plockare just detta år när bristen på bär är stor.
Resignationen inom branschen är påtaglig. Vid ett bäruppköp längre väster ut, i Orsa Finnmark, används uttjänta husvagnar som bostäder åt turistplockare. Men nu står många av husvagnarna tomma. Khmelnitsky, från Ukraina, berättar att de flesta plockarna redan har rest hem: ”Det har inte gått att få ihop några pengar. I skogarna har vi också mött thailändska plockare från förläggningen i Los. De klagar ännu mer.”
Det är första gången Khmelnitsky rest till Sverige för att plocka bär, men nu är han besviken. I bästa fall kommer han tjäna ihop till kostnaderna för resa och uppehälle i Sverige, men någon förtjänst blir det inte. Hans fru ligger och sover i en av husvagnarna. Hon tycker inte den är någon idé att fortsätta arbeta. Inte heller han tänker gå ut i skogen och plocka bär. ”Nej, nu är jag trött på det här”, säger Khmelnitsky.
Författaren medverkar regelbundet i Dagens Arena, men resan genom Sverige finansierades främst genom andra uppdrag. Däribland en uppföljning av effekterna av de sociala koder som undertecknats av vissa bäruppköp. Vissa personnamn i berättelsen kan vara ändrade för att skydda personerna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
