REPLIK Att utgå från att bara män är våldsamma är felaktigt, kvinnor utför också våld, replikerar Sverker Sikström och Matts Hertsberg. Jag argumenterar inte för något annat än barnets bästa, svarar Veronica Palm.
Tretusentrehundrasextion fall av barnmisshandel med en kvinna som misstänkt förövare rapporterades under 2018 (källa: Brå). När Veronica Palm på Dagens Arena skriver en krönika med rubriken “Skydda barn från våldsamma fäder” så kan det inte misstolkas; barn ska inte skyddas mot våldsamma mödrar, de ska bara skyddas mot våldsamma fäder. Vi anser att detta är fel. Barn ska skyddas mot våld, punkt slut. Det ska inte spela någon roll vem som utför våld mot barnet, oavsett vem som gör det så är det lika fel.
Att utgå från att bara män är våldsamma är felaktigt. Kvinnor utför också våld. Detta faktum är speciellt sant när det handlar om barnmisshandel, där ca 40% av misstänkta barnmisshandlare (barn 0-6) är kvinnor, i de flesta fall handlar det om deras mammor. Det är alltså felaktigt att peka ut ett kön som förövare mot barn. Det finns ett antal andra faktorer som påverkar förekomsten av barnmisshandel, exempelvis; etnisk bakgrund, utbildningsnivå, socialbidragstagare, inkomst. Ett flertal av dessa faktorer förklarar mer än kön vem som kan vara en potentiell gärningsman. Om man ska förstå vem som utför barnmisshandel finns det alltså ingen anledning selektivt titta på kön.
När Veronica Palm beskriver rädslan hos mamman vars son som måste träffa sin far under ett dygn, så bör vi alltså också vara rädda inför att ett barn skall träffa sin våldsamma mamma. Visst ska vi värna om våra barn, men detta ska inte göras till en genusfråga. Forskning visar att barn som träffar båda föräldrarna lika mycket mår bättre än barn som träffar en förälder mer än den andra (källa: Elvis-projektet, KI). Vi ska alltså värna om barns möjligheter att träffa båda föräldrarna. Det är viktigt att föräldrar som separerar inser detta.
Vi vet att vid separationer tenderar föräldrar att förtala varandra. Att förändra synen på sin partner vid en separation kan vara en sund psykologisk mekanism för att bryta föräldrarnas emotionella band, men denna smutskastning får inte påverka barnets möjligheter till kontakt med den andra föräldern. Det är därför av speciell vikt att begränsningar av barns möjlighet till kontakt med föräldrar bygger på välgrundad evidens och inte bara på subjektiva partsinlagor.
Sverker Sikström, professor i psykologi vid Lunds Universitet
Matts Hertsberg, ordförande PappaBarn
Svar:
Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) är ungefär 85 procent av de som anmält våld i nära relationer kvinnor och av deras misstänkta förövare är 98 procent män. Det betyder inte att våld mot män i nära relationer inte är ett problem. Absolut inte. Flera kvinnojourer tar idag emot män som är offer i både skyddat boende och stödsamtal. En viktig utveckling för att se varje individs rätt till trygghet i sitt eget hem.
Men faktum kvarstår. En överväldigande majoritet av de som flyr till en kvinnojour som är kvinnor och deras barn, och en än mer överväldigande majoritet av de som är misstänkta förövare är män. Att avköna problemet vore att blunda för den struktur som i sitt yttersta kan leda till våld.
Jag argumenterar inte för något annat än att barnets bästa ska beaktas i alla beslut som rör barn. Det är mer än rimligt att anta att umgänge med den misstänkte förövaren under pågående skyddsboende inte automatiskt är för barnets bästa. Därför borde det finnas möjlighet till undantag för den tiden.
Veronica Palm
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
