Skolpengen blev ett monster

ledare Ett nyligen framgrävt tal visar på enkel lösning av dagens problem med skolpengen. Den moderata skolministern Beatrice Ask tyckte nämligen att nivån borde ändras om de privata bolagen tog ut för stora vinster. UPPDATERAD

Ett dokument har upptäckts. 1991 höjde den borgerliga regeringen skolpengen till privata fristående skolor. Genom beslutet kom den att motsvara 85 procent av den genomsnittliga ersättningen till elever vid kommunala skolor. Nu har LO-utredaren Mattias Samuelsson (igen!) grävt fram ett tal från bokmässan där den dåvarande skolministern, moderaten Beatrice Ask, förklarade beslutet:

”Om det skulle visa sig att ersättningsnivån är för högt satt, så att en oacceptabel mängd resurser överförs från de offentliga till de privata skolorna så får inte regeringen vara så fylld av politisk prestige att vi inte kan ändra nivån.”

Ja, kanske var 85 procent för mycket. De privata skolorna (för att använda samma benämning som Ask) har nämligen inte samma skyldigheter som kommunala skolor. Privata skolor kan säga nej till elever. Kommunerna måste däremot garantera att alla barn får plats i grundskolan. Det gäller även barn med särskilda behov. Kommunen måste också se till att det finns lokaler för att klara behoven.

En annan skillnad är offentlighetsprincipen. Den gäller på kommunala skolor, men inte på privata. På denna punkt hymlar inte heller Friskolornas Riksförbund. Förbundet kräver full skolpeng, men säger nej till offentlighetsprincipen eftersom den skulle innebära ”mycket kostnader”. Med andra ord, gärna skattepengar, men inte samma skyldigheter.

Konsekvenserna av överbetalningen till de fristående skolorna borde inte ha varit svår att förutse.

Samma år som Beatrice Ask höll sitt tal utvärderades också nivån på skolpengen. Utredaren Sven-Åke Johansson, skolchef i Stockholm, menade att nivån borde sänkas till 75 procent. I en intervju i DN motiverade han förslaget med att de privata skolorna inte behöver ordna hemspråksundervisning, skolskjutsar eller hålla med speciella lokaler för rörelsehindrade elever.

Tvärtemot dessa tankar skulle skolpengen komma att höjas till 100 procent. Det var ett krav från Miljöpartiet och under slutet av 1990-talet godtog Socialdemokraterna förslaget i en kompromiss. Idag konstaterar miljöpartiets dåvarande förhandlare Gunnar Goude att partiet ”borde ha genomskådat” vad som var på gång, men att man inte var medveten om ”farorna”. Inte minns han heller några diskussioner om att skolbolagen skulle kunna ta ut stora vinster, nej den ”frågan var överhuvudtaget inte på tapeten”.

Även Lena Hjelm-Wallén, tidigare socialdemokratisk skolminister, är idag kritisk till beslutet. Numera har hon uppfattningen att det är ”principiellt fel” att privata företag ska kunna driva verksamhet med ”100 procent skattemedel”.

Men konsekvenserna av överbetalningen till de fristående skolorna borde inte ha varit svår att förutse. Raskt sköt också vinsterna i höjden. De höga vinsterna har också fortsatt. Skolbolagen Internationella Engelska Skolan (IES) och Academedia gjorde nyligen en ny rekordvinst på över en kvarts miljard kronor. IES har använt en del av pengarna till att köpa skolor i Spanien.

De fördelaktiga ekonomiska villkoren ledde också till att de privata skolorna blev fler. I dag går var sjätte elev i grundskolan i en privat skola. I gymnasieskolan är andelen ännu högre. Samtidigt är skillnaderna mellan olika kommuner stor. I många mindre kommuner finns inga privata skolor alls, medan det finns stora kommuner där nästan varannan elev går i en privat skola.

Av de grundskoleelever som går i en privat skola går 70 procent i en skola som ägs av ett aktiebolag. Andelen elever som går i en ideellt driven skola har minskat. Dessutom har de största aktiebolagsskolorna tagit över en allt större del av marknaden. Idag är fyra koncerner långt större än alla andra: Academedia, Internationella Engelska Skolan, Thoréngruppen och Kunskapsskolan. Det är också dessa företag som tar ut de stora vinsterna.

Med det nuvarande systemet är den fortsatta utvecklingen given. Skolpengen gynnar de privata skolorna framför de kommunala. Om inte nya politiska styrmedel används kommer andelen elever som går i privata skolor att fortsatt öka. Långsamt med säkert kommer också de stora skolbolagen äta upp de små aktiebolagen. En konsekvens kommer att bli att mer och mer skattepengar flyter iväg till skatteparadis och till bolagens verksamhet i andra länder.

Vad vi ser nu, för att åter citera Beatrice Ask, är att en ”oacceptabel mängd resurser överförs från de offentliga till de privata skolorna”. Då bör vi inte vara så fyllda av politisk prestige att vi inte kan ändra systemet.

Uppdatering:

Sofi Klang, kommunikationschef på Kunskapsskolan, har hört av sig och föreslår att meningen ”Det är också dessa företag som tar ut de stora vinsterna” bör strykas i ledartexten. Ett av de vinstföretag som nämns är Kunskapsskolan. Sofi Klang har inga invändningar mot påståendet att Kunskapsskolan gör vinst (se exempelvis här), men menar att Kunskapsskolan hittills inte har delat ut pengar till aktieägarna. Den uppgiften stämmer, och det klargör vi härmed. Samtidigt medger Klang att det kan förekomma ”koncernbidrag” till andra bolag inom samma koncern. Huvudägare inom koncernen är Magnora Aktiebolag som bland annat äger Kunskapsskolan Education AB och äldreomsorgsföretaget Silver Life. Magnora har tidigare även ägt Demoskop AB och PR-företaget Kreab Partner AB, men dessa har nyligen förts över till ett nytt företag. Kunskapsskolan Education AB är i sin tur ägare av Kunskapsskolan i Sverige AB. Kunskapsskolan Education AB är även delägare av företaget Kedtech Holding AB som bland annat säljer pedagogik till Saudiarabien och driver skolor i Indien. Dagens Arena har ställt en fråga till Kunskapsskolan Education AB om omfattningen av överföringar från företaget till andra bolag inom koncernen. Vi hoppas kunna återkomma med svaret på frågan.