Eukalyptusskog.
Foto: Pixabay

klimat Att plantera mängder med träd som absorberar koldioxid låter som en bra klimatlösning. Men det är mer komplicerat än så, menar forskarna.

Dubbla mängden träd och se en fjärdedel av atmosfärens koldioxid försvinna. Så lät det i somras, när en schweizisk forskningsstudie publicerades. I studien hade man analyserat 80 000 satellitbilder och presenterat 0,9 miljarder hektar där det skulle vara möjligt att plantera skog, utan att störa städer eller jordbruk. Forskarna bakom studien kallar det “den mest effektiva klimatåtgärden hittills”.

Flera experter har reagerat på att studien är orealistisk och missar flera viktiga aspekter gällande skogspolitik och plantering. En av dem är Wim Carton, som är lektor på Lund University Centre for Sustainability Studies.

– Det vi säger är inte att fler träd och växter i sig är dåligt. Till exempel kan träd ha stora positiva effekter på ett lokalt klimat, som i en stad eller ett naturområde. Trädplantering är också effektivt för att motverka avskogning och minska risken för översvämningar. Men det finns tre problem med storskalig trädplantering som man inte får bortse från.

Det första är den faktiska klimatnyttan. En av riskerna med att satsa på strategier för att absorbera koldioxid ur atmosfären är att man börjar se det som en universallösning på klimatproblemen. 

– Ett land kan vara “koldioxidneutralt” även om där fortfarande används stora mängder fossila bränslen, bara genom att de planterar ett visst antal träd. Egentligen har de då inte gjort en gärning för klimatet, eftersom trädplantering inte är samma sak som att minska utsläppen. Det blir problematiskt när man börjar räkna in det i olika klimatmål.

Skog räknas inte heller som en hållbar metod för kollagring, eftersom den är för osäker.

– Det räcker med en skogsbrand så är allt koldioxid tillbaka i luften, och som vi har sett ökar risken för bränder i takt med att klimatet blir varmare.

Det andra problemet är diverse rättvisefrågor. Carton menar att det är långt ifrån självklart att stora planteringsprojekt sker på ett rättvist sätt.

– Ofta sker det på ett sätt som inte tar hänsyn till människors rättigheter, markrättigheter eller hur marken har använts av olika befolkningar. Många av de löften som regeringar har gjort om trädplantering handlar just om den här sortens stora, industriella projekt, som är något helt annat än till exempel naturlig skogsutveckling.

Det tredje problemet är trädplantagernas påverkan på den biologiska mångfalden.

– I ett projekt i Uganda till exempel har man anlagt stora eukalyptus- och tallodlingar. Problemet är bara att träden är inga inhemska arter och kräver väldigt mycket vatten. När man sedan bara har rad på rad av samma sorters träd skapar man en monokultur som påverkar befintliga ekosystem och biologisk mångfald. Dessutom är målet med stora odlingar ofta att träden ska skövlas.

Men även om man planterar mer skog så är det inte säkert att effekten blir den man räknar med. Värme och torka påverkar upptagningsförmågan hos växter negativt.

– Å ena sidan finns det studier som visar på att höga halter av koldioxid fungerar nästan som gödsel för växterna, och å andra sidan finns det studier som visar att varmare klimat och torka hämmar växterna. Till exempel har man kommit fram till att den svenska skogen knappt växte något alls under förra året, på grund av den varma och torra sommaren.

Carton påpekar också att fler träd inte är lika effektivt överallt. Till exempel skulle fler träd i kallare klimat kunna vara negativt.

– Det påverkar den så kallade Albedo-effekten: när stora vita, alltså snötäckta, ytor reflekterar en del av solljuset tillbaka ut i rymden. Tar man den mark som brukar vara snötäckt och fyller den med träd så går man miste om den effekten.

En bättre satsning vore att värna om och förnya den befintliga skogen.

– Att plantera fler träd innebär inte ny skog. Den naturliga skog och urskog som vi redan har blir fortsatt avverkad, och den är är det enormt viktigt att vi bevarar.

Läs en utförligare förklaring här.