Forskning Många svenska forskare upplever att de inte har tid att kommunicera sina resultat till omvärlden, även fast de skulle vilja. Det visar en nyligen publicerad rapport.
Samverkan med det omgivande samhället är en lagstadgad del av forskaruppdraget, men brist på tid och resurser gör att kommunikationen blir lidande. Det visar en undersökning som Vetenskap och Allmänhet med flera genomfört, med det passade namnet “Jag vill, men hinner inte”.
Av de drygt 3700 forskare från 31 svenska lärosäten som svarat på frågor, vill 51 procent lägga ned mer tid på kommunikation med omvärlden än vad det gör idag. Det främsta hindret är att forskarna har för många andra arbetsuppgifter med högre prioritet, vilket hela 64 procent håller med om.
Ett forskningsprojekt på ett svenskt lärosäte finansieras till ungefär 40 procent med ett direkt, statligt anslag, även kallat basanslag. De övriga medlen måste forskaren själv ansöka om hos en extern finansiär.
– De lever på korta kontrakt och korta pengar, många är anställda för ett projekt i taget. Risken finns även om man är fast anställd att bli uppsagd på grund av arbetsbrist när pengarna tar slut.
Karin Åmossa berättar att problemet till viss del även ligger i hur den akademiska karriären fungerar. För att bygga förtroende inom forskarvärlden måste forskaren inte bara forska, utan även publicera sig och bli citerad. I undersökningen har 20 procent angett att “lågt meritvärde vid befordran/tjänstetillsättning” och 18 procent att “lågt meritvärde vid anslagsansökningar” är hinder för samverkan.
– Jag tvivlar inte på att de flesta forskare tycker att samverkan är jätteviktigt, men det finns ingen karriärmässig vinning i det. De får inte forska mer för att de kommunicerar sin forskning mer.
Av de forskare som tillfrågats svarade 37 procent att “brist på avsatta resurser för kommunikationsarbete” var ett hinder.
– Många forskare upplever nog att tiden inte riktigt räcker till. Det är många arbetsuppgifter som ska utföras förutom själva forskningen, till exempel administration och utvärdering. Med begränsade resurser kan det då bli svårt att prioritera samverkan, säger Karin Åmossa.
Men vem är då ansvarig för att forskarna ska ha tid för samverkan?
– I teorin är det lärosätena. Men i praktiken har de tappat kontrollen över forskaranställningarna, på grund av det finansieringssystem vi har. Basanslaget har dessutom en tendens att “ätas upp” av både ansökningsprocessen och krav på medfinansiering. Till exempel kan det vara så att en extern finansiär, för att ställa upp med pengar, kräver en motprestation för att täcka indirekta kostnader. På papper får det inte gå till så, men i praktiken gör det det.
Ska basanslaget vara mer tydligt uppdelat, så att en viss del kan vara avsatt till samverkan?
– Snarare ska basanslaget ökas. Det får inte vara så lågt att det går åt helt till projekt utom läroverkens kontroll, då har de ingen möjlighet att göra långtgående investeringar. Dessutom fördelas anslaget till viss del av hur väl man har samverkat tidigare, men det är nästan omöjligt att mäta, säger Karin Åmossa.
I en statlig utredning som blev klar tidigare i år undersöks högskolornas och universitetens styrning och resursfördelning. Där föreslås en annan syn på samverkans som ett separat uppdrag, och att det snarare ska integreras i forskning och utbildning.
– Både regeringen och lärosäten behöver diskutera vad en akademisk karriär är, och hur man gör så att samverkan inte blir negativt för den enskilde forskaren. Om man fördelar forskningsanslagen efter akademisk “lönsamhet” så blir det inte som regeringen vill ha det. Då finns det inget incitament för samverkan.
Men förutom bristen på tid visar undersökningen även på att en del forskare upplever svårigheter att hitta lämpliga tillfällen eller målgrupper och brist på kunskap om hur de ska kommunicera sin forskning.
Kan mindre satsningar som till exempel Researcher’s Desk, där forskare får en plattform, vara en lösning?
– Som lösning på hela problemet räcker det inte, men det är ett bra initiativ. Det kan visa vad forskare har att komma med och att viljan finns.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
