LEDARE De feta åren är förbi, menar arbetsgivarna inför kommande lönerörelse. Problemet är att den senaste högkonjunkturen inte har kommit alla till del.
En fet prilla med baksnus under läppen, en kaffekopp som rinner över. Bilderna ur arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringslivs senaste kampanj, ”Ett Sverige i balans”, är medvetet övertydliga. Löntagare har fått ”för mycket av det goda” och nu är det dags att dra åt svångremmen. Varje löneökning hotar både företagen och hela den svenska ekonomin. De feta åren är förbi.
Kampanjen präglas av ett sällsynt sunkigt tonläge, som lyckas pricka in både ogenerat klassförakt och en häpnadsväckande förvrängning av verkligheten.
Svenskt Näringslivs fantasibygge går inte ihop.
För det är ju precis tvärtom – företagens vinster äter upp löneökningar. Mellan 1950 och 1980 ökade löneandelen– lönernas andel av vinsterna – samtidigt som samhället blev mer jämlikt. Men 1980, när Sverige var världens mest jämlika land, vände trenden. Sedan dess har vinsternas del av förädlingsvärdet ökat, samtidigt som inkomstskillnaderna skärpts.
Svenskt Näringslivs fantasibygge går inte ihop.
Faktum är att västvärlden har den lägsta takten på löneökningar sedan finanskrisen 2008. Nationalekonomen Lars Calmfors, knappast en rödglödgad revolutionär, har flera gånger uttalat sig om att Sverige behöver större löneökningar än i dag.
Svenskt Näringsliv är mer än bara en paraplyorganisation för Sveriges arbetsgivare. Det är också en kampanjorganisation för avreglerade marknader och större löneskillnader. Det är inte konstigt i sig. Men att projicera falska bilder av svenskt löneläge och peka ut löntagare som arbetsmarknadens skurkar är direkt smutsigt. Och ohederligt.
Tala i stället klarspråk och säg att ni vill se större vinster, på bekostnad av löneökningar, för att ni tycker att det är ideologiskt rimligt. Nuvarande retorik går inte att ta på allvar. Antingen är kampanjen bara uppskruvat cynisk, eller så tror Svenskt Näringsliv på fullaste allvar att Sveriges löntagare täljer guld. Frågan är vilket som är värre.
Men Svenskt Näringsliv har faktiskt rätt på en punkt – Sverige är i obalans. Den senaste högkonjunkturen har inte kommit alla till del. Makten är för skevt fördelad, de allra förmögnaste har dragit ifrån på bekostnad av låg- och medelinkomsttagare. Sedan åttiotalet har den allra rikaste procentens andel av förmögenheter fördubblats – från 20 till 40 procent. Tillväxt byggd på finansiella bubblor och spekulation är varken hållbar eller rättvis.
I själva verket är det vinstandelen, inte löntagarna, som hotar den svenska ekonomin. Alltför många sliter alltför hårt för allt för lite. Just därför måste perspektivet skifta, från kapitalägarnas särintresse till hela samhällets allmänintresse. Till att börja med behöver skatter på kapital höjas och skattepolitiken läggas om för att bryta koncentrationen av makt och förmögenheter. Och för att öka jämlikheten.
Det är med andra ord inte lönerna som ska hållas tillbaka – det är kapitalets makt som måste minska.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
