debatt Riksrevisionens kritik mot lönekartläggning bygger på en bristande förståelse för det primära syftet. Det har aldrig varit att minska lönegap mellan sektorer, branscher eller företag. Syftet är att förebygga lönediskriminering utifrån individens rätt, skriver Johanna Rickne och Eberhard Stüber.
Riksrevisionen presenterade i maj 2019 rapporten Diskrimineringslagens krav på lönekartläggning – ett trubbigt verktyg för att minska löneskillnader mellan könen. Rapporten utmynnar i förslag om tilläggsdirektiv till utredningen om en effektivare tillsyn av diskrimineringslagen. Andemeningen är att förändra de skärpta bestämmelser om lönekartläggning som trädde i kraft i januari 2017.
År 2009 togs kravet om skriftlig dokumentation av lönekartläggningar bort från företag med 10 till 25 anställda. Riksrevisionen finner att storleken på könslönegapet inte ökade i dessa företag jämfört med företag har något fler än 25 anställda när kravet försvann. Tolkningen är att kravet på dokumentation inte påverkar storleken på könslönegapet på den svenska arbetsmarknaden.
Vi menar att det behövs ytterligare analys för att stödja Riksrevisionens slutsats. Det är exempelvis inte säkert att ett borttagande av en regel ger samma effekt som ett införande. Det är också tveksamt om analysen av små företag ger en korrekt bild av arbetsmarknaden som helhet. Ju mindre företagen är, desto färre kvinnor och män utför snarlika arbeten och som kan utvärderas i termer av lika lön för lika arbete. Den förväntade effekten av dokumentationskravet blir därför relativt liten i dessa företag. En mer informativ analys skulle ha behövt behandla större företag. Bland dessa har verktyget större praktisk relevans och könslönegapet har dessutom sjunkit sedan regleringens införande; något som inte skett i mindre företag.
En viktig detalj synes Riksrevisionen inte ha observerat, nämligen att Sverige har bindande åtaganden.
Riksrevisionen riktar kritik mot dokumentationskravet eftersom det är svårt för arbetsgivare att statistiskt beräkna könslönegapets storlek och statistiska signifikans inom en enskild organisation. Vi ställer oss emellertid frågande till denna kritik, eftersom sådana test inte är en del av de regler eller riktlinjer som anger hur en lönekartläggning ska genomföras. Enligt dessa regler ska arbetsgivaren skriftligen motivera löneskillnader utifrån organisationens egna kriterier för lönesättningen. Det är ett tillvägagångssätt som i teorin kan upptäcka osakliga lönegap till och med för små grupper eller för enskilda arbetstagare, helt utan beräkning av statistisk signifikans.
I rapporten framställs begreppet likvärdigt arbete som särskilt problematiskt. En viktig detalj synes Riksrevisionen inte ha observerat, nämligen att Sverige har bindande åtaganden som följer av ILO:s konvention nr 100, EU:s direktiv 2006/54 och Agenda 2030, mål 8:5. I dessa sammanhang utgör begreppen lika och likvärdigt arbete bärande analytiska redskap. Bestämmelserna om lönekartläggning har som syfte att integrera dessa perspektiv i det vardagliga lönepolitiska arbetet hos varje enskild arbetsgivare. Här ser vi att arbetsmarknadens parter har en viktig roll för att förbättra branschanpassade stödmaterial.
Riksrevisionens övergripande slutsats om att bestämmelserna om lönekartläggning är ett trubbigt verktyg för att minska lönegapet mellan könen bygger även på en bristande förståelse för bestämmelsernas primära syfte. Syftet har aldrig varit att minska de omfattande lönegap som finns mellan sektorer, branscher eller företag. Syftet är istället att förebygga lönediskriminering ur ett individbaserat rättighetsperspektiv. Ur ett individ- och livscykelperspektiv innebär däremot en icke korrigerad löneskillnad på några procent en inkomstförlust på någon eller några miljoner kronor.
Eberhard Stüber ingår i Nätverket jämställda löner (njl.nu), är bl.a. medförfattare till Diskrimineringslagen, en kommentar (Norstedts juridik) och arbetar som senior utredare på Jämställdhetsmyndigheten.
Johanna Rickne är professor i nationalekonomi vid Institutet för social forskning (SOFI) vid Stockholms Universitet. Hennes nuvarande forskningsfokus är ojämlikhet i arbetsvillkor och löner, med särskilt fokus på sexuella trakasserier och lönekartläggningar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
