Moderaterna blir allt mer isolerade i synen på att arbetslöshetsförsäkringen inte behöver förändras. Men så ser de heller inte försäkringen som en sysselsättningsfråga, skriver LO:s chefsekonom Ola Pettersson och LO-utredaren Ulrika Vedin.
Det finns i dag en kraftig majoritet i riksdagen för ett rejält höjt tak (nu 680 kr per dag) i arbetslöshetsförsäkringen. Samtliga regeringspartier, utom Moderaterna, har insett att vi i snabb takt är på väg mot en situation där försäkringen är nära nog meningslös för stora löntagargrupper. För en löntagare med en genomsnittlig månadslön är ersättningsnivån endast 51 procent av tidigare lön. Alltså inte i närheten av de utlovade 80 procenten.
Även mellan arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer finns det i dag bred enighet om att taket snabbt behöver höjas om arbetslöshetsförsäkringen inte ska bli ett hinder för strukturomvandling, omställning och produktivitetsutveckling.
Finansminister Anders Borg (M) har däremot surrat sig vid masten. En höjning av taket i arbetslöshetsförsäkringen med 100 kronor skulle leda till 29 000 fler arbetslösa, brukar han påstå. Finansministerns vana att utifrån tvivelaktiga beräkningar göra tvärsäkra uttalanden om ekonomiska samband är trist och antiintellektuell. Borg vet säkert egentligen att utifrån dagens låga nivåer, och med ett välfungerande kontroll- och sanktionssystem, skulle en takhöjning få mycket små eller inga effekter på arbetslösheten.
Men för Moderaterna är försäkringen egentligen inte en sysselsättningsfråga. Det är framför allt två andra faktorer som förklarar deras motstånd mot bättre trygghetsförsäkringar. För det första ger urholkningar i välfärd och försäkringar Borg möjlighet till fortsatta skattesänkningar – det är där ”reformutrymmet” uppstår. För det andra vill Borg behålla möjligheten att i en valrörelse ställa ”jobb” mot ”bidrag” (i Moderaternas värld är trygghetsförsäkringar bidrag), en möjlighet som skulle försvinna vid en takhöjning.
Men, som framgick vid en hearing anordnad av TCO den 10 oktober, blir Moderaterna alltmer isolerade. TCO:s förslag för att laga de stora hålen i arbetslöshetsförsäkringen är en bra utgångspunkt för en fortsatt diskussion. Vi delar TCO:s principiella utgångspunkt att arbetslöshetsförsäkringen måste nå fler löntagare, samt att detta bör åstadkommas genom bättre villkor och sänkta medlemsavgifter. När det gäller den frivilliga inkomstrelaterade delen av försäkringen står LO och TCO mycket nära varandra. Vi vill båda ha ett kraftigt höjt tak, att differentieringen av medlemsavgifterna ska tas bort och att arbetsvillkoret ska göras mer generöst.
När det gäller grundförsäkringen behöver TCO:s förslag utvecklas vidare. Vi tror att ett system med två olika grundbelopp riskerar att bli för komplext. Vi tror att det vore en bättre lösning att koppla ett bredare studerandevillkor till grundförsäkringen. Det är rimligt att den som förbättrat sin arbetsmarknadsposition genom studier, ska kunna ha ett grundläggande inkomstskydd.
Den utbildningsbonus som TCO föreslår är i det avseendet inte tillräckligt. Det finns inga bra skäl till att ersättningen endast ska riktas till dem som har genomgått eftergymnasiala studier och att ersättningen ska upphöra efter tre månader, givet att det finns krav på aktivitet och välfungerande kontroller och sanktioner. Det är viktigt att även personer med avslutade studier på heltid från SFI eller gymnasiet ska kunna ha ett inkomstskydd istället för att bli beroende av sin familj, eller ytterst försörjningsstöd, som så ofta sker i dag.
Ola Pettersson, Chefsekonom LO
Ulrika Vedin, utredare LO
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
