ledare Januaripartierna är oense om hur arbetskraftsinvandringen ska regleras. Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet borde dock inte vara så angelägna att värna dagens regler.
Att januariavtalet skulle bli föremål för tolkning stod klart från början. Nu har turen kommit till den 21:a punkten: arbetskraftsinvandringen. ”Det står i januariavtalet att arbetskraftsinvandringen ska värnas”, säger Morgan Johansson (S).”Då borde alla vara intresserade av att täppa till de hål som finns.” Men faktum är att det som ska värnas enligt avtalet är ”dagens regler”.”Ytterligare villkor eller så är inte det januariavtalet säger”, påpekar Rasmus Ling (MP).
Sverige behöver arbetskraftsinvandring. Svenska arbetsgivare behöver kompetenser som inte finns i Sverige, men som finns utomlands.
Arbetskraftsinvandringen är till för just detta: att täcka kompetensbehov. Det kan finnas många skäl till varför människor borde ha rätt att flytta till Sverige. Detta måste hanteras genom andra regelverk, genom andra typer av invandring. Arbetskraftsinvandringen ska utgå från landets behov av arbetskraft.
När man beskriver problemen är det viktigt att lägga skulden där den hör hemma – hos dem som utnyttjar utsatta människor.
De senaste årens globala flyktingkris aktualiserar behovet av att skilja på olika typer av migration. De som behöver fly ska alltid erbjudas skydd. Vi är skyldiga att prioritera det.
En fungerande asylrätt, som garanterar skydd till dem som behöver, är en moralisk förutsättning för att kunna neka människor arbetstillstånd.
När man beskriver problemen med arbetskraftsinvandring är det viktigt att lägga skulden där den hör hemma – hos dem som utnyttjar utsatta människor. Visst, det finns såklart arbetskraftsinvandrare som utnyttjar systemet. Precis som det finns svenska arbetstagare som satt i system att jobba svart eller lura försäkringskassan. Men det är undantagen.
Det finns två starka skäl till varför arbetskraftsinvandring endast borde tillåtas i yrken där det saknas arbetskraft i Sverige.
För det första är det rimligt att om det finns arbetslösa i Sverige som har rätt kompetens så ska jobben gå till dem. Det är viktigt inte minst för nyanlända som har svårt att komma in på arbetsmarknaden.
För det andra har ännu ingen presenterat ett trovärdigt svar på hur man annars ska förhindra missbruk. Skärpta regelverk och intensifierade kontroller i all ära; maktförhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare är avgörande. Och ju mer utbytbar arbetstagaren är desto mindre makt har hen.
Det är dock osannolikt att Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet är beredda att införa någon form av arbetsmarknadsprövning, hur litet inflytande facket än har över den. Men ingen av dem kan rimligen förbli oberörd av vittnesmålen om hur människor far illa på svensk arbetsmarknad. Att göra ingenting är knappast att värna arbetskraftsinvandringen. Och det måste väl ändå vara mer angeläget än att värna om reglerna.
Och frågan växer: arbetskraftsinvandringen är idag större än asylinvandringen. Arbetskraftsinvandrare och deras anhöriga uppgår hittills i år till drygt 37 500 personer. De som fått asyl är, tillsammans med sina anhöriga, knappt 21 500.
Det finns mer som behöver göras än att införa en arbetsmarknadsprövning. Innan en person får arbetstillstånd måste arbetsgivaren uppge till Migrationsverket vad hen kommer tjäna. Men om arbetsgivaren sedan betalar mindre anses hen inte ha brutit någon överenskommelse med svenska staten. Och om lönen visar sig vara för låg riskerar arbetstagaren att behöva lämna landet – men arbetsgivaren går fri.
Denna ordning är omöjlig att försvara. De som utnyttjar arbetskraftsinvandrare måste sättas dit. Om detta är LO och TCO överens. Om de inte redan bokat möten med Annie Lööf, Nyamko Sabuni, Isabella Lövin och Per Bolund så är det hög tid att göra det.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
