FREDAGSKRÖNIKAN Balansmål och lånefinansierade stambanor är ett sätt att frigöra resurser, men Socialdemokraterna borde inte backa för en rejäl skattereform, skriver Anders Jonsson.
Äntligen verkar finansminister Magdalena Andersson ha kommit till insikt om att den ekonomiska tvångströja som kom efter 1990-talskrisen är utsliten. Det är dags att anpassa det ekonomiska ramverket till dagens verklighet. Därmed finns det förutsättningar för en ideologisk debatt. Socialdemokraterna kan stå för något igen och vi kan få en tydlig motsättning om hur pengarna ska användas.
Det handlar om att Socialdemokraterna och Magdalena Andersson nu har börjat argumentera för att överskottsmålet ska slopas och ersättas med att balansmål. Statsskulden behöver inte minska längre.
Dessutom har infrastrukturminister Thomas Eneroth flaggat för att det går att lånefinansiera nya stambanor för järnvägen. De behöver inte betalas via statsbudgeten. Inga protester har hörts från finansministern, vilket torde innebära att Socialdemokraterna nu till sitt tidigare kongressbeslut om balansmål lagt lånefinansiering av stora offentliga investeringar.
Det här är kan man tycka ganska självklara ställningstaganden. Statsskulden är i år nere i 35,3 procent av BNP enligt Konjunkturinstitutet (KI). Det är som LO-ekonomerna påpekade i veckan den lägsta skulden sedan 1977 och långt lägre än de dryga 40 procent som statsskulden var när krisen slog till i början av 1990-talet.
Överskottsmålet kom till för att en buffert skulle byggas inför de ökade offentliga utgifter som skulle komma när den stora 40-talsgenerationen blev gamla och skröpliga. Detta samtidigt som man kunde förutse att det skulle finnas ovanligt många barn och ungdomar som behövde omsorg och skola. Där är vi nu och då ska rimligen politiken läggas om och reserverna användas.
Lika självklart borde det vara att nya stambanor lånefinansieras. Vi skulle aldrig ha fått de gamla stambanorna som började byggas i slutet av 1800-talet om inte svenska staten med hjälp av låneförmedlare som Ernest Thiel lånat upp pengarna utomlands. Och alldeles oavsett hur fort tågen ska gå torde det finnas en stor majoritet för att det måste byggas nya järnvägar.
Idag finns inte kapacitet för att möta efterfrågan när folk vill åka klimatsmart. När tidtabellerna ska läggas finns inte plats för fler tåg och när järnvägen packas full uppstår förseningar. Ändå fortsätter efterfrågan att öka och det kan bara lösas med fler spår att köra på.
Det har varit väldigt trögt i portgången för att lätta på det ekonomiska ramverket. Men om nu Socialdemokraterna tydligt gör klart att de vill göra det öppnas möjligheten till en tydlig debatt om vad skattepengarna ska användas till.
Det saknas inte hål att stoppa i. Enligt KI behöver enbart kommunsektorn 90 miljarder mellan 2020 och 2023 för att hålla vård, skola och omsorg på nuvarande nivå. Kommunernas försörjningsansvar för alla de som av olika skäl inte omfattas av socialförsäkringarna ökar snabbt. Det allmänna pensionssystemet är en sufflé som snart inte går att leva på. Underhållet av vägar och järnvägar är eftersatt. Rättsväsendet behöver mer pengar, liksom försvaret.
Balansmål och lånefinansierade stambanor är ett sätt att frigöra resurser till annat. Men med fortsatt ordning och reda i de offentliga finanserna räcker det knappast.
Därför bör planerna på en ny skattereform snarast väckas till liv. I det sammanhanget bör det också vara tillåtet att tala om ett höjt samlat skatteuttag. Som LO-ekonomerna påpekar har skattekvoten sjunkit från 49 procent av BNP i början av 20-talet till dagens 43 procent. Kanske en rimlig nivå ligger däremellan runt 46 procent. Det kan inte vara hela världen om alla de vars privata konsumtion och sparande ökat ordentligt de senaste 20 åren får betala lite mer via skärpt beskattning av kapital och konsumtion.
Om Socialdemokraterna ska komma ur sin handlingsförlamning och inte fortsätta kräftgången i väljarkåren krävs nog att partiledningen talar om vad partiet vill oavsett regeringsställning. Det skulle leda till skarpare motsättningar med de konservativa och politiken skulle bli tydligare för folk i allmänhet.
Vi skulle kanske också slippa höra partisekreterare Lena Rådström Baastad nogsamt undvika att säga något med substantiellt politiskt innehåll, som i Dagens Arenas podd. Det var inte upplyftande.
Anders Jonsson har lång erfarenhet av politisk bevakning och har bland annat varit inrikeschef på Sveriges Radios Ekoredaktion.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
