ledare Tyskland är alltjämt delat, men inte längre mellan väst och öst. Precis som i Sverige behövs en skattereform som omfördelar från dynamiska storstadsområden till landsdelarna med minskande ekonomiska resurser. För ingen plats är utblottad, det finns kraft i människor.
Ännu 30 år efter murens fall är en bilden av Tyskland bilden av ett land som är delat mellan väst och öst. I öst är arbetslösheten högre, inkomsterna lägre, hopplösheten större. I väst är sysselsättningen högre, liksom inkomsterna, och här är ett högre valdeltagande ett tecken på att människor är mer optimistiska om politikens och samhällets utveckling.
En nyligen gjort studie av den socialdemokratiska Friedrich Ebert Stiftung nyanserar bilden av det delade Tyskland. Studien undersöker olika dimensioner av välstånd kommun för kommun, ort för ort. Då framträder att en annan, mycket mer komplex karta. Tyskland består inte av två olika regioner, utan snarare av fem.
För första: dynamiska städer och storstadsområden finns i både öst och väst, och i både norr och söder. Leipzig och Dresden i det forna öst är på väg att få samma problem med bostadsbrist och trafikstockningar som Hamburg. Det samma gäller för den andra typen av områden, det som forskarna kallar starka kringregioner. De ligger runt Berlin, och runt större städer i hela Tyskland. Däremellan finns den tredje typen av region: det som forskarna valt att kalla den solida mitten. Välmående landsbygd och mindre städer, i Bayern men också på pendelavstånd från Berlin och längs med gränsen till Österrike och Tjeckien. De övriga två regionerna är lite mer uppdelade på öst och väst: i öst finns den krisande landsbygden, med stor utflyttning och lika stor hopplöshet. I väst är det tidigare industriregioner och dess industristäder som är i konstant strukturell kris.
Bergslagen är vår motsvarighet till det krisande Ruhr-området i Tyskland.
Det nya ledarskapet för tyska socialdemokraterna, Saskia Esken och Norbert Walter-Borjans (av fansen kärleksfullt förkortat „Eskabo“), vann medlemsomröstningen på löften om att förstärka jämlikheten i Tyskland. På fredagen valdes de formellt av SDP:s partikongress. Nu måste de utveckla inte bara en ny typ av jämlikhetspolitik, utan förmodligen minst fem.
Hur skulle motsvarande karta över olika typer av ojämlikhet se ut i Sverige? Vi har också åtminstone fem olika regioner, geografiskt utspridda men lika i sina förutsättningar och utmaningar. De dynamiska storstadsregionerna. Mellansvenska mellanstäder, som Örebro, Norrköping, Karlstad. Den välmående småföretagande landsbygden, framförallt i södra Sverige, där människor har både jobb och bra inkomster, trots att de bor på landsbygden. Så finns det svenska rostbältet, Bergslagen är vår motsvarighet till det krisande Ruhr-området i Tyskland. Till sist: utflyttningsbygderna, utspridda från den inre av Östergötland via västkustens inland till landskapen som ligger väster om Norrlandskusten.
Svårast är att ge svar på är hur människor som lever i strukturellt krisande regioner ska kunna ges mer jämlika livsvillkor. På platser där det inte finns tillräckligt med jobb, hur ska skatteinkomsterna räcka till bra skolor, fungerande kollektivtrafik, tillgänglig vård?
Ett svar är så klart skattesystemet. Både Tyskland och Sverige skulle behöva en skattereform som omfördelade inkomster från de dynamiska storstadsområdena till de delar av landet där de ekonomiska resurserna är små och minskande, samtidigt som utgifterna är stora och stigande.
Ett annat svar handlar om att inse att ingen plats är utblottad, det finns kraft i människor. Så länge det finns liv finns det hopp, heter det ju, och där det bor människor finns det möjligheter. Frågan är hur den kraften ska synliggöras, mobiliseras, stärkas. I en uppföljande studie om ojämlikhetens Tyskland föreslår de tyska forskarna något de kallar soziale Orte, sociala platser. Ett nytt sätt att utveckla människors Heimat, hembygd.
Att skapa sociala platser handlar om att odla föreningslivet, rekoringarna, bilpoolen. Till exempel genom att driva delar välfärden med hjälp av idéburet offentligt partnerskap. Ett annat sätt är att flytta ut den kommunala administrationen till lokala servicepunkter och dela hyran för samlingslokalen med byalaget och fotbollsklubben. Regeringens initiativ med statliga servicekontor är ett utmärkt steg på vägen.
Att inte skapa fler sociala platser är ett asocialt slöseri med resurser.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
