Anders Linder i rollen som Kapten Zoom i Skogås centrum under 70-talet. Bild: Huddinge kommun

FREDAGSMYS | Chefredaktör Nordling längtar stenarna där barn han lekt. Men har samtidigt en bedjan till sin samtid.

Bilden av Anders Linder som Kapten Zoom i min barndoms förortscentrum är en av mina absoluta favoriter. Jag var sju år när serien sändes 1976, och skulle därmed kunna ha varit ett av barnen på bilden. Linder i egen hög person syntes i vår vardag då och då, först med Ville och Valle, och sedan alltså med sin alternativa superhjälte. Jag utgår från att det var någon form av kultursatsning som fick ut tv-figurerna till oss i förorten.

När jag delade denna bild häromdagen var det många bekanta som mindes samma roliga händelser från vår gemensamma uppväxt. Och till den nostalgiska hyllningskören anslöt snart andra f d Skogås-bor i mitt flöde som alla mindes den gamla goda tiden då bilden var tagen. Konsensus uppstod rätt snabbt om platsens förträfflighet, varpå alla sedan gick vidare i livet och till någon annans uppdatering.

Lite överraskande var det dock hur snabbt nostalgi kan släta över fakta. Det Skogås jag växte upp i hade förstås sina ljusa sidor. Men det var inget paradis. Alkisar och pundare fanns överallt, våld tillhörde vardagen och mord skedde med jämna mellanrum. Banken rånades av väpnade män, och stationshuset brann ned i en misslyckad kassaskåpskupp. En liten flicka sexmördades, människor hoppade från höghus och Barnjournalen gjorde reportage om droghandeln på min skola. Redan på 80-talet pekade den statliga Storstadsutredningen ut Skogås som ett problemområde. Och brukar sedan dess alltid återfinnas på listan över utsatta orter som ska stigmatiseras. Ändå minns vi alltså vår uppväxt där som en bra tid. För så fungerar nostalgi.

Gå nu inte bananas och anklaga mig för att bagatellisera dagens problem med våld och kriminalitet, för det är inte min poäng. Däremot är det värt att reflektera över hur snabbt vi börjar bygga en förskönad bild av dåtiden. Den där tiden som så många nu tycks längta tillbaka till. Sanningen är ju att den till stora delar aldrig fanns ens då, hur trevligt det än ser ut på bilderna från förr. Mycket talar för att dagens medborgare kommer se tillbaka på vår tid på samma sätt. För det är mänskligt att göra det.

Ha en bra helg.

Jonas Nordling
chefredaktör