Reportage Bidrag och subventioner till fossila bränslen ökar igen, trots att G20-länderna redan för 10 år sedan beslutade att subventionerna måste fasas ut. Det aktualiserar frågan om kärnkraftens vara eller icke vara. Behövs den för att klara omställningen? Allt fler inom den progressiva rörelsen tycker det. 

Sedan folkomröstningen om kärnkraften 1980 har Vänsterpartiet och Socialdemokraternas åsikt i frågan knappt förändrats alls. Tills nu. Inom så väl socialdemokratin och LO som inom Vänsterpartiet hörs röster för fortsatt, och till och med mer, kärnkraft. De menar att klimatkrisen är för akut för att utesluta kärnkraften.

–Vi behöver sikta på att helt fasa ut fossilberoendet. 80 procent av världens energi är fortfarande fossil. I Sverige är fossilberoendet större än vind- och kärnkraften tillsammans. När jag kikar på siffrorna i förslagen som finns, i energiöverenskommelsen och hos de enskilda partierna, så hittar jag ingen som är i närheten av att föreslå en fossilfri energiekvation, säger Mikael von Knorring, aktiv i Vänsterpartiet och grundare av Facebookgruppen Sol-, vind-, och kärnkraft.

Han är uppvuxen i kärnkraftsmotståndet och när han var 15 år förstod han att klimatfrågan är vår tids ödesfråga. Idag beskyller han delvis den egna rörelsen för att ha varit med och möjliggjort fossilindustrins makt.

– Ja, klimatkrisen är i grunden kapitalets fel, men vi på den rödgröna sidan är också en del av problemet. Det var till exempel vi som drog in fossilgasen i Sverige, för att vi ville stänga kärnkraften, säger han, och fortsätter:

– På 1970- och 1980-talet var det vanligt hos oss att uttryckligt föredra kolkraftverk och olja framför kärnkraft, och att idealisera fossilgasen. Ser vi bakom slagorden, var det så linje 3 såg ut i praktiken. Man pratade mycket om sol- och vindkraft men det fanns ingen som i realiteten trodde att det skulle kunna mätta behovet av energi under överskådlig framtid. Vi har aldrig kunnat få ihop ekvationen, säger Mikael von Knorring.

8 miljarder – varje dag

Han ifrågasätter att kärnkraften skulle vara farligare än användningen av fossila bränslen och pekar på att förbränningen av kol och olja årligen kostar miljoner människoliv.

I februari i år kom en studie från Greenpeace som uppskattar att förbränningen av fossila bränslen orsakar att fyra miljoner människor dör i förtid, varje år. Och kostar 8 miljarder dollar – varje dag. Kärnkraften är generellt dyrare än kol, olja och naturgas, men orsakar enligt forskare flera hundra gånger färre dödsfall än kolen.

Sol-, vind-, och vattenkraft

Är då inte vind- och vattenkraft den perfekta mellanvägen? Billigare än kärnkraften och samtidigt ofarlig för djur och natur. Förra året producerade svensk vindkraft mer el än vid något tidigare tillfälle. Sverige producerar nu lika mycket vindkraftsel som Danmark och Norge tillsammans. Produktionen under 2019 slog produktionsrekord och landade på 20 TWh el (Terawattimmar = miljarder kilowattimmar). Det står för ca 12 procent av den svenska elproduktionen.

»Jag är inte kärnkraftsanhängare av princip. Utan har behövt tänka om i takt med att jag börjat förstå hur oerhört akut läget är.«

Vattenkraften står likt kärnkraften för omkring 40 procent av hela elproduktionen. 2019 uppgick den totala elproduktionen i Sverige till 164 TWh. Samtidigt konsumeras över 570 TWh energi i Sverige årligen. 30 procent av den energin kommer ifrån fossila bränslen.

– Jag är helt för att bygga ut vindkraften. Idag producerar den omkring 20 TWh. Vi skulle behöva säg 100 TWh mer el än idag för en ordentlig klimatomställning. Vindkraften har en stor roll att spela – jag ser bara inte hur den ska kunna täcka hela det behovet och dessutom ersätta dagens kärnkraft. Risken är uppenbar att vi skulle täcka de vindstilla dagarna med fossilgas. Fossilindustrin vill marknadsföra sig precis så idag: »Vi är den perfekta matchen till vind- och solkraft, vi rycker in när solen inte lyser eller när vinden inte blåser«. Vad de inte pratar om är att fossilgasen ger höga utsläpp, åtminstone hälften av kolets, säger Mikael von Knorring.

I Sverige avslog regeringen i oktober förra året företaget Swedegas ansökan om att koppla på en terminal för flytande fossilgas (LNG) i Göteborgs hamn till det västsvenska stamnätet för gas. Internationellt är dock naturgasen på framfart. Mikael von Knorring tycker Sverige borde ta ett internationellt ansvar och exportera mer av sin fossilfria el till grannländer som idag är beroende av kol, så som Tyskland och Polen.

Avveckla den kärnkraft vi har?

Även Rikard Warlenius, humanekolog och kommunalråd i Stockholms stad för Vänsterpartiet, delar bilden av att Sverige i det här läget inte borde avveckla den inhemska kärnkraften utan istället exportera mer el. Han tycker det är märkligt att bara titta på det egna behovet, klimatnyttan som exporteras gör så stor nytta.

– Jag är inte kärnkraftsanhängare av princip. Utan har behövt tänka om i takt med att jag börjat förstå hur oerhört akut läget är. Det är svårsmält att i det här läget lägga ner Ringhalsreaktorerna, åtminstone Ringhals 1. De hade kunnat bidra till viktig fossilfri elproduktion till ett Europa som just nu skriker efter fossilfri el. Elexporten från Sverige är fortsatt hög för att vi har byggt ut vindkraften, vilket jag tycker är jättebra, men hade vi haft kvar Ringhalsreaktorerna hade vi kunnat exportera ännu mer.

Beslutet att stänga Ringhals 1 och 2 fattades 2015. Fem år senare, och ett par veckor efter att Ringhals 2 stängts ner, försökte nästan halva riksdagen rädda de båda reaktorerna från sitt öde. Beslutet att avveckla togs av Ringhals huvudägare Vattenfall på affärsmässiga grunder. Det var helt enkelt inte lönsamt att driva de två reaktorerna vidare. Det var även regeringens hållning i frågan.

Vattenfall själva säger att det inte finns några finansiella eller praktiska förutsättningar att driva dessa reaktorer vidare efter 2020, är det inte då rimligt att de stänger ner reaktorerna och satsar på vind- och vattenkraft? 

– Det är svårt att inte tänka sig att det inte rör sig om någon form av politisk följsamhet gentemot den S- och MP-ledda regeringen i beslutet om nedläggning. Energibranschen har alltid varit väldigt politiserad, säger Rikard Warlenius som tycker att retoriken som förs känns som upp- och nervända världen.

– Medan S och MP pratar om marknaden och affärsmässigheten runt avvecklingen så är det nu M och KD som pratar om att Vattenfall borde ta ett samhällsansvar och säkerställa fossilfri energi till industrin exempelvis och att de inte bara ska titta på sin egen lönsamhet. I andra frågor burkar det låta tvärtom.

Ringhals Foto: Tor Lindstrand

 

Socialdemokraternas kärnkraftspolitik idag ligger inte långt ifrån den linje som vann folkomröstningen 1980, Linje 2. Kärnkraften ska successivt fasas ut med hänsyn till sysselsättning och välfärd och i den takt kärnkraftselen kan ersättas med el från förnybara källor och energieffektivisering.

Ökad energiförbrukning

Historiskt har socialdemokratin stått nära industrin och den står inför en enorm utmaning att minska sina utsläpp. Industrin står för omkring en tredjedel av Sveriges totala utsläpp och en färsk Sweco-rapport slår fast att elbehovet kommer att öka med nära 30 procent fram till år 2045, om industrin ska bli fossilfri och Sverige ska nå målet om nollutsläpp till 2045.

Varken Mikael von Knorring eller Rikard Warlenius  tror att klimatomställningen främst löses genom minskad energianvändning – tvärtom.

– Jag är uppväxt i traditionen att vi måste använda mindre energi och mindre resurser, och på ett personligt plan tror jag att det är en viktig poäng. Men när jag kikar på de konkreta förslag som läggs fram för att spara energi är effekterna antingen ganska små eller långt bort i tiden. Vi borde till exempel bygga om städerna så att vi kör mindre bil, men det är förändringar som tar 30 år. På den tiden behöver vi ändå ha elektrifierat hela fordonsflottan, säger Mikael von Knorring.

Enda gången världen minskat sina utsläpp är under finanskriser. Minskad tillväxt är det enda som på det globala planet ger minskad energiåtgång. Forskare hävdar att grön tillväxt är en illusion. Mikael von Knorring tror att lösningen ligger i att bygga nya kärnkraftverk.

– Jag tycker det är jättebra att vi kör på alla spår och sparar där vi kan. Däremot är det viktigt att se det större sammanhanget. Världen i stort kommer behöva mycket mer energi, av den enkla anledningen att de flesta människor i världen idag har alldeles för lite energi. Sverige behöver på sikt vara ett av de länder som går från att importera fossil energi till att exportera ny energi.

»Menar vi allvar med att klimat ska ha högsta prioritet för arbetarrörelsen då behöver vi vara beredda på att kärnkraften kommer att behövas under överskådlig tid«

Statens roll

Både Mikael von Knorring och Rikard Warlenius tror att statens roll behöver förändras om de fossila utsläppen ska komma ner på noll inom 25 år.

– Jag tror att staten skulle behöva ta över och bestämma att vi ska bygga ut fossilfri el i den sorts radikala takt IPCC pratar om. Vi kan inte låta kortsiktig företagsekonomi avgöra hur mycket sol-, vind- och kärnkraft vi behöver. Inget parti har hittills kunnat visa hur en fossilfri ekonomi i Sverige skulle se ut. Jag tror det finns en anledning till det. Den som sätter sig med siffrorna, ser ganska snart att det skulle behövas en långt mer ambitiös utbyggnad av elproduktionen än den vi ser idag,  säger Mikael von Knorring.

– För att vi ska klara klimatomställningen så måste staten ha en mycket mer aktiv roll. Det är oberoende av vilken teknik man använder sig av. Det kan behövas en stat med stora resurser för att säkerställa en snabb och fortlöpande omställning, som inte står och faller på intäkter och vinstmarginaler. Vad händer med alla de här investeringarna som plöjs ner i planerade vindparker av internetjättar och franska pensionsfonder om det kommer en till finanskris? Då är sannolikheten stor att investeringarna inte blir av och hela omställningen stannar av, säger Rikard Warlenius.

Den socialdemokratiska tankesmedjan Tiden är inne på samma spår. I slutet av 2019 presenterade dem boken Tiden rinner ut, med cirka 100 klimatpolitiska idéer och förslag. Författarna, Emil Bustos, Elis Örje, Kajsa Borgnäs och Torsten Kjellgren, råder socialdemokratin att behålla befintlig kärnkraft, att låta staten ta över ägandet när reaktorernas ekonomiska livslängd är slut och göra statliga nyinvesteringar i de reaktorer som redan finns.

Bevekelsegrunderna är flera. Daniel Färm, chef för Tiden, nämner klimatutmaning och det ökade elbehovet när transportsektorn ska elektrifieras, när industrin ska bli fossilfri, men också att politiken som förs inte speglar socialdemokratins grundsyn.

– Det finns inga hinder att bygga ut kärnkraften i Sverige idag, men det måste ske på marknadsmässiga grunder. Det tycker vi rimmar dåligt med den socialdemokratiska grundsynen som är att viktig strategisk infrastruktur ska samhället, i det här fallet staten, ta ansvar för. Vi vill inte att privata kraftbolag får styra den svenska omställningen till fossilfritt utan att staten tar över ansvaret för kärnkraftverken i Sverige. Det innebär också att staten hade kunnat använda statliga medel för att investera det som behövs för att upprätthålla effekt också när vind- och vattenkraften inte kan leverera det som behövs.

– Menar vi allvar med att klimat ska ha högsta prioritet för arbetarrörelsen, då behöver vi vara beredda på att vända på varenda sten och vi behöver också vara beredda på att den kärnkraftskapacitet som finns idag kommer att behövas under överskådlig tid, för att klara klimatomställningen, säger Daniel Färm.

Det är även LOs hållning: 100 % förnybar energi på lång sikt men utesluter inte utbyggd kärnkraft på kort sikt.

»Det är att backa in i framtiden

Alla håller inte med

Emilia Bjuggren, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholms stad, var med i arbetet med boken Tiden rinner ut men tog avstånd från rekommendationen om att förlita sig på kärnkraften.

– Ja, jag tror verkligen inte att kärnkraften är framtiden, snarare att det är att backa in i framtiden. Kärnkraften jämförd med fossilfri energi är farligare och dyrare och att bryta uran skapar enorma utsläpp, så det är inte ens fossilfritt. Det är inte den relevanta frågan i klimatomställningen.

Hon tror att andra fossilfria energikällor på sikt kan ersätta kärnkraften. Om den paras med ny teknik såsom bättre lagringsmöjligheter av el och koldioxid.

– Det finns ju till exempel en koldioxidlagringsanläggning i Värtan som man testar idag så det är ju inte långt fram som den tekniken kommer finnas. Fossilfri mobilitet finns i tågen, men också i elbilar. Mycket av tekniken finns redan. Sedan finns de som vill skapa en chimär av att det inte krävs någon omställning alls och bara vi har kärnkraft så behöver vi inte göra något, men det är klart att det kommer att krävas en strukturomvandling, en omställning och till viss del även en beteendeförändring.

Risken för att fortsatta investeringar i kärnkraften håller tillbaka utvecklingen av sol-, vind- och vattenkraft ser Emilia Bjuggren som överhängande eftersom större investeringar och nyproduktion hade behövt komma från de gemensamma resurserna.

Hon tycker det är olyckligt om vänstern, som hon säger, fastnar i den här diskussionen.

– Jag uppfattar inte att det är någon stor debatt inom vänstern eftersom kärnkraften inte är det relevanta i sammanhanget. Det är som att frågan har bubblat upp på grund av att M och KD inte vill ställa om samhället. Det är beklagligt om vänstern fastnar i den diskussionen.

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena