FREDAGSKRÖNIKAN Socialdemokraterna måste lära sig att sitta på två stolar samtidigt och ta sig ur innerstadsbubblan. Annars blir det svårt att stoppa väljarflykten, menar Anders Jonsson.
Vid millennieskiftet sa jag upp mig från Sveriges Radios ekoredaktion. Jag var priviligierad reporter och politisk kommentator men ville ändå ha större frihet och kunna flytta från Stockholm.
Tack vare bra frilansavtal och en framgångsrik hustru blev det möjligt att återvända till landsbygden och travhästarna efter 20 år i innerstaden och riksdagshuset.
Det är inte utan att man kan undra om inte fler borde gjort som jag när man ser den politiska utvecklingen de senaste 10 åren. Det är alldeles uppenbart att de stora etablerade partierna tappat greppet om vad vanligt folk utanför tullarna tycker och tänker.
Därför går Socialdemokraterna och Moderaterna kräftgång i opinionen när mängder av tidigare sympatisörer föredrar Sverigedemokraterna. Än så länge har Moderaterna inte lyckats övertyga med sitt avståndstagande från Reinfeldteran. Lika lite som Socialdemokraterna haft framgång med att få arbetarväljarna att lita på att det ska bli som förr igen.
Stefan Löfven gör i DN tappra försök genom att tala om en vision om det starka samhället grundat på solidaritet. Han försäkrar också att antalet asylsökande ska minska rejält. Men han saknar svar på hur det ska gå till utan att Sverige ska bryta mot folkrätten. Konkretionen om hur det starka samhället ska byggas lyser också med sin frånvaro.
Det är en vilsen socialdemokrati vi ser, en rörelse som saknar inre kompass för att påminna om vad Anders Isaksson skrev redan 1983. Då hittades så småningom kompassriktningen och S fortsatte att dominera svensk politik mellan 1982 och 2006, låt vara med ett kort mellanspel med Bildtregeringen 1991-1994.
Idag håller nog de flesta med om att det var ett historiskt misstag att gå ifrån den reglerade invandringen.
Idag håller nog de flesta med om att det var ett historiskt misstag att gå ifrån den reglerade invandringen. Även om Moderaterna under Fredrik Reinfeldt bröt den gamla uppgörelsen med S inför valet 2014 hade inte Sverigedemokraterna haft sådana framgångar bland medlemmarna i LO-förbunden om S-ledningen avstått från att följa i Reinfeldts fotspår.
Nu öppnades slussarna och det misstaget kommer i hög grad att prägla svensk politik lång tid framöver. Så länge inte integrationen fungerar kommer Sverigedemokraterna att kunna skylla vårdköer, brister i omsorgen och skolan på invandringen. En stor del av befolkningen kommer att hålla med och ge S och M skulden.
Därför försöker Stefan Löfven ge intrycket av att Sverige nu sätter stopp och inte ska ta emot flera än vad som kan integreras. Därför talar han om ett starkt samhälle.
Det är lätt att förstå strategin, men ska den bli trovärdig måste Socialdemokraterna slänga ängsligheten över bord och stå för något konkret. Säga: så här vill vi minska klyftorna mellan rika och fattiga, mellan stad och land, mellan sjuk och frisk. Så här mycket ska vi satsa på att vård, skola och omsorg, polis, rättsväsende, investeringar i infrastruktur och ökade pensioner. Det saknas som bekant inte behov och statens finanser är i god ordning. Det gör inget om statsskulden ökar bara pengarna går till långsiktiga investeringar och S skulle rent av kunna argumentera för att skatterna måste höjas.
Om det sedan inte går att få igenom politiken i regering och riksdag är det bara att säga härtill är vi nödda och tvungna när kompromisserna presenteras. Socialdemokraterna måste nog klara av att sitta på två stolar samtidigt. Dels leda en regering som förhandlar och kompromissar. Dels tala om klart och tydligt vad partiet skulle ha gjort om de fått bestämma alldeles självt.
När en riksdagsmajoritet sätter stopp för den nedmontering av Arbetsförmedlingen som Centern drivit fram är det ett välkommet beslut för det socialdemokratiska partiet. Likadant när en riksdagsmajoritet plussar på med mer pengar till kommuner och regioner.
Men framförallt måste nog den som vill stoppa Sverigedemokraternas framväxt och nå en stabil regeringsställning förstå att lösningen ligger utanför innerstadsbubblan. Partiledningar och strateger måste möta den nationalism och besvikelse över försämrad service som finns runt om i Sverige.
Torys och Boris Johnssons framgång i Storbritannien visar att det är möjligt att vinna över de väljare som krävs för majoritet. Det skedde med en kombination av brittisk identitet och mittenpolitik med löften om förbättrad välfärd, men inte lägre skatter.
Anders Jonsson har lång erfarenhet av politisk bevakning och har bland annat varit inrikeschef på Sveriges Radios Ekoredaktion.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
