Gästkrönika Som läkare ställs du inför en rad utmaningar. En del är vi ämnade för, andra inte. En som tar upp oroväckande stor del av min tid gäller vårdplatser, skriver Emelie Sundkvist.
Föreställ dig att jag som ST-läkare i barnmedicin är på barnakuten och har ett antal patienter jag vill lägga in för vård. Du har ett antal vårdplatser. Det kan liknas vid ett tetrisspel. Patienterna är som klossar som faller ner över vår spelplan av vårdplatser. Den största skillnaden med vårdplatstetris är att våra klossar inte magiskt försvinner när vi lägger dem på rad, utan vi måste ta hand om klossarna som landat. Till skillnad från vanlig tetris är det inte heller meningen att klossarna ska passa perfekt med varandra, det underlättar med lite luft mellan varje kloss. Dels för klossarnas skull, dels för vi som spelar. Det blir ett jäkla pusslande för att få det att gå ihop annars. Spelet kan hoppa upp en level och klossar falla snabbare, som vid influensasäsong eller halka. Spelplanen kan plötsligt minska i storlek när vårdplatser dras in, som vid politikerbeslut eller högtid. Det behövs luft på spelplanen för väntade och mindre väntade händelser, så det blir en trivsam plats för spelare och klossar.
Det här förhållandet, klossar i förhållande till spelplan (patienter i förhållande till vårdplatser), kallas i sjukvården för beläggningsgrad. Beläggningsgraden bör vara 85 procent mätt över en längre tid, dvs 85 patienter per 100 vårdplatser. Över 85 procent ökar risken för att jag som spelare skadar och till och med dödar mina klossar. Förstås inte med flit, men det hjälper inte mitt samvete. Så jag trivs bättre om beläggningsgraden är under 85 procent. Dessa aspekter i sjukvården kallas för patientsäkerhet och arbetsmiljö.
Du får inte göra om din medicinska bedömning utifrån motgångar i spelet, det är fusk som kan straffa sig hårt.
En tankeövning. Vad gör du när beläggningsgraden överskrider 85 procent, eller ännu värre – 100 procent? Din spelplan är full, men klossar fortsätter att falla ner. Antalet klossar kan du inte göra något åt. En patient som behövs läggas in behöver en vårdplats. Du får inte göra om din medicinska bedömning utifrån motgångar i spelet, det är fusk som kan straffa sig hårt. Storleken på spelplanen kan du inte heller göra något åt. Du har inte befogenhet att öka antalet vårdplatser. Det bestäms utifrån politiska beslut i Region Stockholm. Spelplanen har medvetet krympts i storlek de senaste åren, för att göra spelet mer utmanande.
Kvar har du beläggningsgraden 85 procent. I ett spel där patientsäkerhet och arbetsmiljö prioriteras är det en siffra du eftersträvar. I sjukvårdens vårdplatstetris är det ett verktyg för oss spelare och ett mått på hur sjuk sjukvården har blivit. Jag har deltagit i oändligt många spelomgångar där jag behövt öka beläggningsgraden. Med mer eller mindre tilltalande, mer eller mindre patientsäkra lösningar. Hur gör jag?
Jag kan shuffla runt på klossarna för att skapa eller optimera spelplanen. Ta bort luften. I Barnmedicin: Om barnet från Södertälje istället åker till SöS, jag skickar ett barn till Danderyd och ett till Solna, då kan jag ta emot tvillingar från Solna. Nackdel: Otroligt tidskrävande. Åtminstone en förälder brister ut i gråt. Har du otur har föräldrarna redan råkat ut för en runda tetrisshuffle på förlossningen eller intensivvården. Studier visar 27 procent ökad dödlighet hos intensivvårdspatienter som tvingas byta sjukhus på grund av resursbrist. Så vi kan väl anta att det inte är så kul att bli flyttad på, oavsett patientgrupp.
Jag kan lägga en kloss på redan lagda klossar, stapla på höjden. I sjukvården kallat för överbeläggning. Mer rättvisande är Socialstyrelsens beskrivning – en vårdplats som inte uppfyller kraven som säkerställer patientsäkerhet och arbetsmiljö. Överbeläggningar har en förmåga att snabbt normaliseras och att stiga i antal. Förstås på sjukvårdpersonalens bekostnad. Nackdel: Sjukt dålig stämning. Vårdpersonal känner sig otillräckliga (med rätta) och barnet får en bråkdel av vården det förtjänar. Personal säger upp sig och blir sjukskrivna på grund av dålig arbetsmiljö. Överbeläggningar ökar per definition risken för vårdskador.
Jag vill bota patienter, inte spela vårdplatstetris.
Jag kan slänga över klossen på någon annans spelplan istället. I sjukvården kallat för utlokaliserad patient. Enligt Socialstyrelsen en patient som vårdas på en avdelning som saknar specifik kompetens och medicinskt ansvar för patienten. Nackdel: Förutom redan nämnt – studier visar dubbelt så många vårdskador hos patienter som är utlokaliserade.
Det här känns rätt hopplöst. Jag vill bota patienter, inte spela vårdplatstetris. Många klossar blir kantstötta eller går sönder. ”Är du med i leken får du leken tåla” är ett vanligt talesätt, men vet spelare och klossar verkligen vad de ger sig in på?
Om vi lyssnar på Irene Svenonius, moderat finansregionråd i Region Stockholm, är det tydligen lugnt. Hon bedyrar att patientsäkerheten inte är hotad. Sjukvårdsuppropets vittnesmål avfärdas som ”enskilda händelser”. Vi spelare verkar kunna ta emot obegränsat antal klossar oavsett storlek på spelplan. Utan någon som helst inverkan på patientsäkerheten. Nej, det stämmer förstås inte.
Jag, en numera inbiten vårdplatstetrisspelare, har en annan bild av rådande vårdplatstetris. Min spelplan, Karolinska sjukhuset, är för litet. Vi har för få vårdplatser. Vi hade en beläggningsgrad på 110 procent förra året. Per 100 klossar kommer ytterligare 10 klossar flygandes som jag inte vet vad jag ska göra av. Jag har redan shufflat och kastat bort de 15 jag hade över från min beläggningsgrad om 85 procent. Men ändå, 10 patienter kvar. Vad ska jag göra av dem? Jag önskar mig Reset och Restart, medan de med makt över spelet verkar sikta på Game Over. Det här är ingen nyhet. Region Stockholm har inte haft en beläggningsgrad under 100 procent sedan jag började arbeta som läkare. Jag har alltså aldrig under min (inte allt för långa) läkarkarriär arbetat på en spelplan med en beläggningsgrad som förutsätts för god arbetsmiljö och patientsäkerhet. Så förlåt mig Svenonius, om min bild av verkligheten inte överensstämmer med din.
Emelie Sundkvist är ST-läkare i Barnmedicin på Astrid Lindgrens Barnsjukhus och med i Stockholms Sjukvårdsupprop.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
