Assange Snart avgör brittisk domstol om Julian Assange ska lämnas ut till USA. Över en natt 2010 gick han från hyllad hjälte till skurk. Donald Boström var med då och berättar här om sin bild av händelserna. Men även om den kamp mot Trump som nu paradoxalt åter kan göra Assange till ikon för pressfrihet.
– Good morning, how was your night?
– Alright!
Julian Assange låg under mitt skrivbord och reste sig upp. Han sov och arbetade på mitt kontor i centrala Stockholm. Dag som natt satt han med datorer och krypterade telefoner och gjorde saker han aldrig yppade något om. Eftersom det inte fanns någon säng i närheten lade han sig på golvet de timmar han vilade från datorerna.
När en av kollegorna på kontoret undrade hur han kunde sova direkt på golvet under ett skrivbord, svarade Assange lakoniskt att det är inga problem, ”as long as it is flat”. Hotell var inte hans melodi, han föredrog enklare förhållanden där han hade bättre koll på säkerhet och övervakning. Men efter Wikileaks globala genombrott i april 2010 med det omtalade avslöjandet ”Collateral Murder”, där amerikanska soldater dödar oskyldiga civila i östra Bagdad från en Apache-helikopter, utgick jag personligen från att det var mer än en underrättelsetjänst som hade Julian Assange under uppsikt, var han än befann sig. Således även på vårt kontor på Riddargatan i Stockholm city denna heta augustimånad 2010.
De förbryllade kollegorna som kom tidigt på morgnarna och mötte en okänd uppenbarelse liggande under ett skrivbord utspisade honom med en frukostsandwich från bageriet nere på gatan. Visst fanns där en fascination över att ha en jagad publicist i lokalerna, men samtidigt ruvade en oro hos kollegorna.
Tanken var att vi skulle starta en helt ny typ av journalistisk publikation. Med Wikileaks unika källmaterial som ingen spion i världshistorien tidigare hade kommit i närheten av öppnades dörren till nästa utvecklingssteg i medieevolutionen. Det var förstahandskällor direkt från politiska, militära, diplomatiska och ekonomiska toppfigurer världen över – deras egna ord på pränt. Ingen hemlighet var för stor eller liten för att läckas till Wikileaks.
“Bara om människor har korrekt information kan de fatta riktiga beslut”, var Wikileaks arbetshypotes. Frågan var hur det hela skulle utföras. Att hantera materialet på det sätt som hittills skett var inte aktuellt. Wikileaks strategi hade varit att släppa materialet obearbetat fritt på internet och låta dem som var intresserade själva gå igenom de hundratusentals dokumenten och tolka information som kunde vara nog så svår att dechiffrera. I den blivande publikationen skulle det vara annorlunda. Materialet skulle granskas, redigeras och skrivas begripligt på ett sätt så att inga enskilda människors säkerhet äventyrades. Det vill säga ett helt vanligt arbetssätt på en vanlig tidning med en vanlig redaktion. Skillnaden var att vi skulle ha ett källmaterial som ingen annan nyhetsredaktion i världen hade möjlighet att uppbringa.
Stadgarna som skissades för verksamheten var enkla.
3. Målsättning/Syfte. Att tillgängliggöra uppgifter och dokument som är av intresse för allmänheten. Att främja internationell informationsfrihet för att fördjupa demokratin i samhället. Att stödja fristående och kritisk samhällsgranskande journalistik. Att fördjupa den offentliga debatten och öka medborgarnas kunskap om samhället.
En vällovlig paragraf, som emellertid aldrig antogs eftersom utvecklingen som bekant tog en annan vändning,
För att det formellt skulle fungera krävdes tre saker förutom journalistiskt kompetenta medarbetare:
- ansöka om uppehålls- och arbetstillstånd för Assange.
- ansöka om utgivarlicens för publikationen med Julian Assange som chefredaktör.
- bilda ett aktiebolag för att driva verksamheten under namnet Sunshine Press AB.
Under några timmar efter lunch var pappersarbetet överstökat. Assange hade lägligt nog fått ett uppdrag som kolumnist på Aftonbladet, som inte varit sent att tacka ja till erbjudandet att få cybervärldens megastjärna som fast medarbetare. Det betydde att Assange kunde visa för Migrationsverket att han hade både fast arbete och en regelbunden inkomst på 13 400 kronor i månaden.
Det demokratiska Sverige är ett bra land, kanske rent av det bästa i världen för den här sortens yttrande- och tryckfrihetsverksamhet. Wikileaks servrar som härbärgerade den känsliga informationen stod av det skälet parkerade på lämpliga platser i Sverige. Därför hade Assange redan varit här på försommaren 2010, och då också passat på att träffa ett antal svenska journalister för att diskutera samarbete och eventuell publikation.
Den 11 augusti 2010 återvände Assange till Sverige efter att blivit inbjuden av den socialdemokratiska Broderskapsrörelsen för att hålla seminarium i LO-borgen.
Wikileaks hade prisats som nyskapande hjältar och uppskattades av olika politiska riktningar som värdesatte öppenhet och yttrandefrihet. Ryktet om det förestående broderskapsseminariet i Stockholm rönte därför inte oväntat stort internationellt intresse. Jag blev uppringd av en person, här kallad kvinna A, som ber mig att agera mediekoordinator i samband med Assanges Stockholmsbesök.
Jag tackade ja till uppdraget eftersom jag sedan tidigare hade erfarenhet av att kommunicera med medier runt om i världen. Jag kunde då inte ana vad som komma skulle.
Någon dag senare ringer kvinna A igen och erbjuder Assange att låna hennes lägenhet under kommande vecka då hon själv är på resande fot. När Assange landar i Sverige den 11 augusti tar jag honom följaktligen till kvinna A:s lägenhet och överlämnar nyckel och portkod. Kvinna A kommer hem en dag tidigare än avsett, vilket leder till att de bor en tid tillsammans i lägenheten. Under de kommande veckorna i Sverige bor Assange omväxlande hos kvinna A, på hotell, hos bekanta och på mitt kontor.
Det gick inte att ta miste på den Mick Jagger-effekt Assanges kändisskap hade uppnått. På nära håll kunde vi bevittna ett ömsesidigt utnyttjande som pågick mellan Julian Assange och de kvinnor som drogs till internetstjärnans lyskraft och attraherades av hans gränslöshet.
En av de kvinnor som förutom kvinna A fattat särskilt tycke för Assange var kvinna S, som infann sig vid seminariet i LO-borgen. Hon hade ringt kvinna A, som hon ännu inte träffat, och frågat om hon kunde hjälpa till. Efter seminariet är även kvinna S med på den lunch som avhålls på Bistro Boheme där seminariet sammanfattas av arrangörerna. Assange lämnar lunchen tidigare än oss andra med kvinna S för att se en film på Cosmonova. Relationen utvecklas, och Assange följer sedermera kvinna S hem för övernattning, istället för hos kvinna A som han bor hos.
Vid ett tillfälle när jag menade att Assange gått över gränsen satt vi i kvällsmörkret i bilen på David Bagares gata och pratade allvar. Jag hänvisade till en specifik händelse kvällen före på en restaurang. Den bristande respekten för kvinnor var inte ok.
Förutom de moraliska argumenten var han jagad av ett antal underrättelse- och säkerhetstjänster som kunde notera hans svagheter. Jag påminde honom om några aktuella fall där vissa länders säkerhetstjänster framgångsrikt hade snärjt politiska motståndare med kvinnor, droger och sex. Assange höll inte med, han kunde bedöma de kvinnor han umgicks med, menade han. ”Det är inte en svaghet, det är en styrka.”
Parallellt med de mindre konstruktiva händelserna i Sverige utvecklades ett konstruktivt samarbete mellan Wikileaks och världsmedia. De största mediehusen öppnade sina sidor för de avslöjanden Wikileaks hade att komma med, där den nya trenden med leaks var en journalistisk våt dröm. Dokumenten och ”the cables” från krigen i Irak och Afghanistan blev historiska. (The Afghanistan war logs, July 2010, the Iraq war logs, October 2010 and CableGate, November 2010).Vi kunde följa krigen minut för minut som ett tv-spel fast det var på riktigt. Världen hade aldrig tidigare skådat en sådan superautentisk medierapportering. Fact news i dess mest exakta betydelse. The Guardian, Der Spiegel, New York Times, Aftonbladet med flera befann sig i månader i den så kallade ”bunkern” i London för att bearbeta materialet, som under gigantisk uppmärksamhet publicerades världen över.
Wikileaks stjärna steg mot zenit. Världsberömmelsen överträffade det mesta i samtiden och det fanns inte en regering eller säkerhetstjänst som inte darrade inför vad nästa avslöjande skulle bära med sig. Det fria ordet och fact news firade triumfer av sällan skådat slag.
Men dialektiken gjorde inget undantag för Julian Assange. Uppgång och fall balanserar på samma knivsegg. Och fiender till Assange och Wikileaks, stora som små, saknades sannerligen inte.
Slutet för Assange i Sverige stod klart när kvinna A ringde mig fredagen den 20 augusti och berättade att hon och den andra kvinnan avsåg att gå till polisen och berätta sin historia. Kvinnornas krav på Assange för att inte gå till polisen var att han skulle göra ett hiv-test. Efter ett tjugotal samtal fram och tillbaka mellan kvinnorna, mig och Assange – med inte så lite palaver – övertalades han att göra ett test och undslippa polisutredning. Telefonröran fick ett äntligen ett slut. Kvinna A messade över ett antal nummer till kliniker som jag kunde ringa för att beställa hiv-test för Assanges räkning. Klockan var över fem på fredag eftermiddag och jag stod med min nioåriga dotter vid grönsakerna på Ica Kvantum i Solna centrum. Jag ställde ner matkorgen och började ringa runt till de kliniker kvinna A rekommenderat. Inget sjukhus eller klinik hade möjlighet att ta emot så sent på en fredag, de bad mig att återkomma på måndag. Något hivtest blev därmed aldrig av.
Fyra dagar efter vårt samtal i bilen på David Bagares gata anmäls Julian Assange för våldtäkt och sexuellt ofredande. I polisanmälan den 20 augusti 2010 står: ”Dag som ovan inkom kvinna A till polisstation Klara med anledning av att hon vill anmäla en man för ofredande.” Därefter följer en gärningsmannabeskrivning. Även kvinna S inkom till polisstationen samma dag med en anmälan, ”kvinna S uppgav att hon blivit våldtagen i sitt hem på morgonen tisdagen den 17 augusti genom att en man haft samlag med henne mot hennes vilja. Se sep. förhör”.
Det sista som händer innan allt brakar loss är att kvinna A ringer mig igen på lördag förmiddag den 21 augusti och berättar att de varit hos polisen och berättat sin historia och att Assange nu är polisanmäld. Jag ser ut genom fönstret, ser det kommande scenariot framför mig och säger till kvinna A att ”ok, då vet jag exakt vad som kommer att stå på löpsedlarna imorgon”.
Den gissningen var inte så avancerad. Expressens Niklas Svensson ska enligt uppgift ha fått tipset från en polisläcka, sittande på middag på Harpsund med statsminister Fredrik Reinfeldt. Svensson kastar sig enligt samma uppgiftslämnare i en taxi för att sätta tänderna i skandalen.
Assanges förtroende rasade över en natt, från hyllad hjälte och stjärna till asshole. En person som använt Wikileaks plattform för egna syften. Om det var hela Sverige enigt, från höger till vänster, uppifrån och ner. Wikileaks anhängare i Storbritannien och USA hade dock svårare att förstå den bilden. De trodde fortsatt att omvärlden såg en hjälte som lurats i en fälla. Medan stödet för Assange i det närmaste var utraderat i Sverige var det klart som korvspad i USA att det var CIA som låg bakom komplotten mot Assange, en honungsfälla där CIA skickat fram några kvinnor med korta kjolar och fått bytet att gå i fällan. En stor del av den amerikanska och internationella vänstern med Michael Moore, John Pilger, Bianca Jagger, Noam Chomsky och andra var aktiva för att bilda opinion till stöd för Julian Assange. Mannen som visat sig beredd att våga avslöja den globala maktens hemligheter och offra sig själv på sanningens altare, måste självklart vara offer för den amerikanska underrättelsetjänsten.
Efter att i princip haft daglig kontakt med de inblandade under den perioden gör jag en annan bedömning och menar, tvärtemot den amerikanska vänstern, att det inte var CIA som låg bakom med någon ”honey trap”. Däremot var CIA naturligtvis inte sena att utnyttja situationen. Och jag delar chefsåklagare Eva Finnés bedömning att det inte heller är fråga om våldtäkt. Varför jag gör den bedömningen tänkte jag berätta under rättegången, den rättegång som nu aldrig kommer att bli av, och har därför så här långt avböjt att uttala mig i media om detaljer i fallet.
Kvinna A intervjuades i Aftonbladet om saken, med den paradoxen att intervjun nästan kom att uppfattas som positiv för Assange när hon beskrev Assange som varken ”våldsam eller hotfull”. Med tillägget att han har “taskig kvinnosyn och kan inte ta ett nej”.
När de konfidentiella förhörsprotokollen läcker från polisen ser jag att kvinna S gjorde sin anmälan redan kl 16.11 på fredagen den 20 augusti, och kvinna A, 16.31 samma dag hos polisen i Klara. Det innebar att de redan hade varit hos polisen och gjort sin anmälan medan jag stått vid Icas grönsaksdisk och ringt hiv-kliniker. Därtill berättade kvinna A för mig att hon själv inte hade något ”case” mot Julian Assange, hon skulle bara följa med för att stötta kvinna S när hon gick till polisen. I dokumenten framgår att även kvinna A, i motsats till vad hon sagt, också hade ett case mot Assange. Det hela började bli förbryllande. Inte minst förbryllande var det att kvinna A, dagen efter det ofredande hon utsatts för, tog sig an att arrangera en kräftskiva till Julians ära, som hon sa, när vi bjöds in.
Att Assange har en dålig kvinnosyn är vi många som skriver under på. Exemplen är många där han betett sig respektlöst i sitt förhållande till kvinnor.
När jag vid midnatt lämnade kräftskivan och tog adjö satt kvinna A och Julian Assange intill varandra. Med på kräftskivan fanns ett par från Piratpartiet hos vilka Assange skulle bo fortsättningsvis, vilket kvinna A nu ställde in. Hon vände sig till mig när jag tog adjö och sa att ”Julian sover hos mig i natt”.
Att Assange har en dålig kvinnosyn är vi många som skriver under på. Exemplen är många där han betett sig respektlöst i sitt förhållande till kvinnor. Chefsåklagare Eva Finné såg ändå inte att det handlade om brottsliga handlingar i det som anmälts och lade ner åtalet. I ett uttalande sa Finné att detta inte betydde att hon inte trodde på kvinnan i fråga, men att hon efter att ha läst förhören inte kunde hitta något brottsligt. Kvinnornas advokat Claes Borgström var av motsatt åsikt och begärde överprövning av ärendet.
Överåklagare Marianne Ny gick på Borgströms linje mot chefsåklagare Eva Finné och öppnade fallet igen. Mitt huvudråd till Assange var då att stanna i Sverige och genomföra den juridiska processen, och jag gav honom numret till advokat Leif Silbersky. Assange träffade Silbersky, och senare även åklagaren, för samtal och förhör. Silbersky var i vanlig ordning ute i media och frågade: ”Varför bekräftade åklagaren Assanges identitet för journalister? Det är inte normalt.” Därtill exponerade Expressens löpsedel Assange på bild och bekräftade med krigsrubriker identiteten för allmänheten på en person som endast var misstänkt, ”Wikileaks Julian Assange jagas misstänkt för våldtäkt i Sverige”. Jouråklagare Maria Häljebo Kjellstrand följde upp och slog fast att ”det är våldtäkt, bekräftar Maria Häljebo Kjellstrand för Expressen”. ”Det är inte meningen att en person som är anhållen i sin frånvaro ska få kännedom om det. Då kan ju han eller hon fly”, menade Silbersky.
De två kvinnorna är under ett enormt tryck från media. De jagas av en vidrig internetmobb och det utvecklades två ”jaktlag” som representerar människans mest primitiva sidor. Det ena jaktlaget hatade och hotade kvinnorna och tar heder och ära av dem på ett chockartat sätt som med all sannolikhet passerade gränsen för vad som är lagligt. Det andra jaktlaget hetsade mot Assange med liknande metoder.
Under de kommande fem veckorna väntar Assange i Sverige på vidare utredning, men behöver till sist resa vidare till London. Jag råder honom att kontakta åklagaren för tillstånd att lämna landet. Åklagaren beviljar utan dröjsmål Assanges önskan att lämna Sverige.
Han kommer aldrig tillbaka.
Nästan på dagen en månad efter att polisanmälan gjorts mot Assange kommer avslaget på en enkel rad, från Migrationsverkets arbetstillståndsenhet till kontorsadressen på Riddargatan 17d den 18 oktober.
”Migrationsverket beslutar att – avslå din ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd.”
Den som är konspiratoriskt lagd anar naturligtvis ett samband mellan Migrationsverkets avslag och de amerikanska kraven på Sverige i fallet Assange. Att USA varit i kontakt med Sverige på hög nivå med krav i frågan var vid den tiden klarlagt. Men avslaget berodde inte på något konspirerande från främmande makt utan på ett administrativt misstag från vår sida. Ansökan måste skickas in från det land han kom ifrån. Vi satt på mitt kontor i det land han ansökte till, vilket per automatik medför avslag.
Assange blir internationellt efterlyst under hösten 2010 och tar sin tillflykt till norra England och den eleganta gården Ellingham Hall, med 650 hektar mark. Där får Assange mot en borgensöverenskommelse med brittiska staten röra sig med fotboja över ägorna.
Vi träffas en sista gång, den 31 januari 2011 på Ellingham Hall. Efter en tågresa från London mot Ipswich, avstigning vid stationen Diss, blir jag upphämtad för vidare färd till den mansion som ägs av den kända tv-journalisten Vaughan Smith. Medan jag studerar vinerna runt oss på hyllorna, pågår diskussionerna om bland annat den hemliga informationen som finns tillgänglig om Irak. I synnerhet den om norra kurdiska regionen och kurdiska medier som av det skälet önskar ha samarbete med Wikileaks. Något sådant samarbete blir emellertid aldrig av.
Varje gång vi därefter har kontakt, via ombud, per telefon och eller via ett krypterat chattprogram uppmanar jag honom att komma tillbaka till Sverige och genomföra den rättsliga processen. Hur det än gick skulle han vara en fri man efter det. Om han inte gjorde det skulle han aldrig att bli fri. Att många tunga juridiska bedömare menade att fallet kommer läggas ner, eller högst ge dagsböter så fort det får prövas i domstol, hjälpte inte att få Assange att komma till Sverige. Vid den tidpunkten hade inte USA formulerat någon idé om brottsliga gärningar inom ramen för Wikileaks. Men Assange ansåg att det inte gick att resa till Sverige, utan menade att han hade upprepade underrättelser från säker källa som hävdade att Sverige kommer att lämna ut honom till USA. Han valde att tro på den informationen framför mina och andras argument om motsatsen.
Assange hade förvisso rätt i att Sverige tidigare har lämnat ut personer till CIA i strid med gällande lagstiftning. Argumenten varför det inte skulle ske denna gång och med just Assange lyssnade han inte på. Självklart ville USA lägga vantarna på Assange och få honom inom lås och bom. Tills vidare hade de fångat in, dömt och låst in Wikileaks viktigaste uppgiftslämnare, den då 30-åriga Bradley Manning, idag Chelsea Manning. Assange fick en ny våg av kritik för att ha utnyttjat och låtit Chelsea Manning ta straffet för uppgifter han själv gjort karriär på. Vad gjorde Assange för Manning nu? Ingenting, menade kritikerna.
När hans medarbetare från London åter kom till mitt kontor i Stockholm undrade de på nytt hur diskussionerna om Assange gick i Sverige, var solidaritetsgrupperna fanns, och hur många demonstrationer det hade varit till stöd för Julian Assange. De levde fortfarande i föreställningen att en orättvist behandlad hjälte ägde ett starkt stöd i Sverige, en fängslad Robin Hood som stod på de svagas sida och älskades av folket. Trots våra försök att beskriva verkligheten hade de svårt att ta in att Wikileaksgrundaren vid den tidpunkten var död i svenska folkets ögon. Det är först i samband med utdelningen av Right Livelihood Award till Edward Snowden som Sarah Harrison, en av Assanges närmaste medarbetare, i minglet berättar för mig att hon börjar förstå läget. Sverige och Assange befann sig på olika planeter och därför fungerade aldrig deras kommunikation eller mediestrategi i den svenska kontexten.
Jag fick i uppdrag av magasinet Filter att intervjua Julian Assange om allt. Ställa de frågor som alla undrade över och ville ha svar på. Assange och hans team ansåg Filter vara en intressant publikation och vår kommunikation om intervjun kunde ta sin början. I december 2012 lämnade jag över 50 frågor till teamet i London. Personliga, politiska, kritiska frågor, framtid och historia. Det skulle bli den stora 40-sidiga intervjun där Assange är en reflekterande människa som svarar och tänker även på de svåra frågorna, och ger de intresserade läsarna de intressanta svaren. Men Assange ville inte prata om det gamla, utan istället fokusera på att attackera den svenska rättsstaten som fått sitt internationella rykte skamfilat efter sitt sätt att hantera fallet Assange.
Varför åkte inte åklagaren över till London och gjorde sitt jobb och förhörde honom där på plats? Det hade svenska åklagare gjort ett antal gånger tidigare i viktiga rättsfall. Varför inte nu? Frågorna kring åklagaren Marianne Nys sätt att hantera Assange fick många jurister, advokater, domare, liberaler och yttrandefrihetsförespråkare att inte bara höja på ögonbrynen, utan också samla till möten, protestera, skriva debattartiklar och formera ett slags demokratisk opposition mot det svenska rättsväsendets förflackning, och därmed i praktiken ge sitt stöd för Assange. Huvudkritiken var ”lack of initiative to complete inquiries”. Åklagarmyndighetens agerande är en viktig anledning till att utredningen i flera år stod helt still. Under tiden har minnen blivit blekare och bevisläget försämrats. Varken kvinnorna eller Assange har kunnat gå vidare med sina liv.
Anne Ramberg, tidigare generalsekreterare för Advokatsamfundet skriver i The Indicter, Monthly European review on geopolitical & human rights issues: ”Jag är rädd att behandlingen av Assange har skadat det svenska rättssystemets rykte.”
Julian Assange hade rätt i sin kritik av svenskt rättsväsende – men var inte intresserad av mina övriga frågor. Jag ringde till Mattias Göransson på Filter och meddelande att Assange inte ville göra den intervjun som jag ville, och jag inte ville göra den intervju som Assange ville. Vi lade ner idén.
Assange var inte benägen att följa någons råd. Det var naturligtvis inte bara jag som gav honom råd om hur han skulle agera i förhållandet till Sverige, rättsprocessen och medierna, det fanns en lång rad andra som agerade rådgivare. Assanges advokater har alla brottats med problemet. Assange lämnade Leif Silbersky som inte ville göra som han ville. Därefter ringde Assange när jag var på landet. ”We have a situation, jag måste byta advokat, Björn Hurtig som ersatt Silbersky är inte tillräcklig smart, har du förslag på andra namn?”
Den berömde brittiska människorättsadvokaten Gareth Peirce tog sig an Assanges fall och ringde mig bekymrad för att ventilera några frågeställningar. Hennes erfarenheter var desamma som vi övriga hade. Jennifer Robinson i London, Thomas Olsson i Stockholm med flera jurister och advokater har alla suckat när Assange inte följt deras råd. Någon sa att han är den vassaste ”hackaren” i världen, men när han tror att han är ”superior” inom alla andra områden som media eller juridik sätter han krokben för sig själv.
I juni 2012 bryter Assange under dramatiska former sin borgensöverenskommelse och lämnar Ellingham Hall och tar sin tillflykt till Ecuadors ambassad i London.
Instängd under sju års tid på Ecuadors ambassad lever Assange under svåra förhållanden som tär hårt på kropp och själ. En person nära honom säger oroligt efter ett besök att han tror att Assange kommer dö på ambassaden.
I augusti 2015 preskriberas två av de misstänkta brotten – sexuellt ofredande och olaga tvång. Den misstänkta våldtäkten skulle preskriberas om ytterligare fem år efter det. Och när den svenska åklagaren i maj 2017 slutligen beslutar att lägga ned den internationella arresteringsordern och förundersökningen i fallet Assange tror många att Assange kan gå ut på gatorna som en fri man. Men de brittiska myndigheterna meddelar omedelbart motsatsen.
Även när våldtäktsanklagelsen skulle preskriberas var Assange ändå inte fri. Då väntar matchen mot än starkare krafter, USA och Storbritannien.
“The arrest of WikiLeaks founder Julian Assange is now a ‘priority’ for the US, the attorney general, Jeff Sessions, has said. Hours later it was reported by CNN that authorities have prepared charges against Assange.”
Kanske var det Julian Assanges rockstjärnestatus sensommaren 2010 som blev början till slutet, i kombination med starka krafter som sökte oskadliggöra honom. Enligt Assange själv hade NSA (National Security Agency i USA) satt ett hundratal personer på att försöka knäcka hans koder, och CIA jobbade på sin kant. En så kallad Federal Grand Jury i USA har under ett antal år lagt sina pannor i djupa veck för att formulera möjliga åtalspunkter mot Assange.
När Julian Assange lämnade Sverige för att flyga till London försvann för all framtid den incheckade resväskan med datorer och hårddiskar.
Från den utsikt och detaljerad information jag hade under händelserna hösten 2010 under Assanges vistelse i Sverige konstaterade jag att verkligheten har fler nyanser än debatten har klarat av att beskriva. Jag såg väsentliga delar av händelseförloppet där det hände och när det hände. Därför är två av mina slutsatser att det inte var en ”honungsfälla” från CIA som satte Julian Assange i klistret, och att det inte heller handlade om våldtäkt.
I januari 2018 beviljades Assange medborgarskap i Ecuador, men redan i april året efter upphäver Ecuadors nye president, Lenín Moreno, Assanges asyl. Under dramatiska former arresterades han och bars ut från ambassaden av brittisk polis.
Det problematiska i den här historien är att det som Wikileaks de facto avslöjade, dokumenterade amerikanska övergrepp och krigsbrott, är avfört från diskussionen. Debatten har endast fokuserat på budbärarens vandel. Oavsett graden av motbjudande vandel och personlig aversion mot Assange gäller den rättssäkerhet vi alla förlitar oss på i vår demokratiska del av världen även för Julian Assange.
I november 2019 lades förundersökningen mot den våldtäktsanklagade Wikileaks-grundaren ner.
”Vid en samlad bedömning, avsett det som kommit fram i utredningen, gör jag bedömningen att bevisen inte räcker för att väcka åtal”, sade åklagaren Eva-Marie Persson.
Det vill säga samma bedömning som chefsåklagare Eva Finné gjorde för nio år sedan. Fler än en jurist i omvärlden har reagerat över den famösa svenska rättsskandalen.
Håller Donald Trump därmed på att skapa den yttrandefrihetsmartyr som paradoxalt nog kan bli Assanges räddning?
Med USA:s 18 åtalspunkter mot Assange har Donald Trump nu konverterat fallet från att handla om övergrepp mot kvinnor, till en demokratisk, politisk och humanitär fråga, inte minst för media och journalister.
De stora amerikanska medierna som New York Times, Washington Post, NBC, CNN med flera har insett att de måste försvara Assange trots att de egentligen inte vill associeras med Wikileaks typ av journalistik. Donald Trumps administration kommer enligt First Amendment, ha svårt att göra skillnad på traditionell form av fri journalism och Wikileaks.
Ett problem som Donald Trump försöker lösa genom att runda grundlagen och kalla Assangefallet för ”Special Administrative Measures” och därmed inte omfattas av First Amendment.
Men det är inget som lugnar amerikanska media. New York Times skriver:
Genom kringgå grundlagen i Assangefallet kan det bli den mall som åklagare kan göra varje undersökande reporter sårbar för åtal och fängelse.
Trumps antipressretorik har redan uppmuntrat auktoritära regimer att åtala och fängsla journalister. Brasiliens president Jair Bolsonaro har börjat att experimentera med liknande antimediemetoder vilka anses vara direkt korrelerade med Trump-administrationen. Det finns en oro att Trumps attacker på media kommer sprida sig som ett virus över världen, skriver New York Times.
Håller Donald Trump därmed på att skapa den yttrandefrihetsmartyr som paradoxalt nog kan bli Assanges räddning?
Den obefintliga opinion som Assanges medarbetare frågade efter börjar nu resa sig som en fågel Fenix. De känslomässiga aktivisterna med humanitära argument möter nu de mer linjära personligheterna som värnar rättssäkerheten i en gemensam diskussion till försvar för rättssäkerheten och Assange.
– Stödet för Assange ökar trots demoniseringen av honom, säger Philip Adams som formulerat petitionen ”Bring Julian Assange Home” som har tagits upp till behandling i det australienska parlamentet.
– Om Assange utlämnas till USA i strid med nationella som internationella lagar är det ett stort bakslag för demokratin och mediernas frihet som vi känner den idag, säger Adams.
19 ledamöter från fem partier i den parlamentariska gruppen driver petitionen, Centre Alliance Party, Nationals (ett högerparti), The Green party, Labor, och Independent. Det är flagranta brott mot Assanges mänskliga rättigheter och Istanbulprotokollet. För det första har han inte begått något brott, för det andra har han publicerat de amerikanska krigsbrotten i allmänhetens intresse, och för det tredje bryter USA mot First Amendment i sin konstitution, menar Adams.
Assange, som avtjänat sitt 12 månaders fängelsestraff för att ha brutit mot borgen, skulle enligt brittisk lag ha släppts den 23 september 2019. På amerikansk order satt han fängslad i isoleringscell 23 timmar om dygnet under nio månader, i väntan på att bli utlämnad till USA där han riskerar upp till 175 års fängelse för spioneri.
Anne Ramberg skriver i The Indicter:
Avslöjandena om övergrepp i USA var nödvändiga och särskilt viktiga. Skulle vi utlämna någon till Hitlers Tyskland som har avslöjat förekomsten av koncentrationsläger och folkmord, oavsett hur informationen erhölls? Jag tror inte det.
– Efter nio år ser jag tyvärr inga intentioner till en rättvis rättegång, säger Assanges far John Shipton till till mig i telefon från Sydney. Det ser ut att bli ”a showtrial”, ett spel för gallerierna.
FN:s särskilde rapportör för tortyrfrågor, Nils Melzer, menar att Assange i Belshamfängelset uppvisar typiska tecken på långvarig psykologisk tortyr. John Shipton bekräftar att hans son har drogats med bland annat lugnande medel och har utsatts för så kallad ”hot box” (ett uppvärmt rum/box, en form av tortyr som används för att straffa eller tvinga en person att samarbeta, enligt Wikipedia), inte fått ta del av sina juridiska dokument, och mindre former av trakasserier som att hålla inne läsglasögon i veckor.
Advokat Greg Barns i Melbourne, som arbetat med fallet, frågar sig varför en icke dömd fånge utsätts för en sådan exempellös hård och grym behandling i ett högriskfängelse.
– Behandlingen av Julian Assange av de brittiska fängelsemyndigheterna är djupt oroande. Jag känner inte till något annat fall där en fånge som helt klart kräver ordentlig hälsovård inte bara förnekas det, utan tvärtom placeras i förhållanden som är skadlig för hans hälsa, säger Barns.
När jag läser brevet från ”Long Term and High Security Prison Group, Wakefield” som besvarar frågor angående Assanges förhållanden i fängelset, beskrivs Assange de facto som en brottsling som väntar på sitt straff, före vare sig rättegång eller dom. Där beskrivs ”offenders”, förbrytare, som ”awaiting their sentences”, väntar på sina straff. Saken verkar redan klar innan den har börjat.
Efter en hearing i Belshamfängelset skriver doktor Barbara Lavallee som nu verkar för Assange frigivning, i sin Medical Report on Political Prisoner Julian Paul Assange, december 2019:
Julian Assange är med på videoskärmen, han klarar inte att säga sitt namn och födelsedatum. Med möda kan han slutligen bekräfta sitt namn, vilket domaren var tvungen att upprepa.
Jag såg en man som inte var förmögen att delta i sitt eget försvar.
Domare Vanessa tilltalar Julian Assange. Han uttrycker sig med svårigheter, kämpar för att artikulera, snubblar över sina ord. Jag tvingas titta bort, generad av hans uppenbara nöd.
FN:s rapportör, Nils Melzer, menar att medias ointresse för att beskriva Assangefallet beror på att man helt enkelt inte tror att det Assange utsätts för kan vara sant. Melzer trodde det inte själv innan han i sin roll som FN-rapportör fick uppdrag att granska situationen.
Julian Assanges bror, Gabriel Barber-Shipton, skriver i ett brev till Australiens premiärminister att han fick hålla tillbaka tårarna efter att ha besökt sin bror i Belmarshfängelset ”när jag insåg att jag förmodligen aldrig skulle se honom igen”.
I slutet på januari i år släpptes Assange ur isoleringen efter nio månader. Delvis som en följd av medfångarnas protester där tre petitioner framförts till fängelseledningen mot behandlingen av Assange.
– Förhållandet i fängelset är lite bättre nu, han har fått tillbaka sina läsglasögon, och juridiska papper, och han mår bättre nu än när jag såg honom för sju veckor sedan, säger Assange far John Shipton och fortsätter:
–Han kan fortfarande vara briljant och blixtra till korta stunder med sina beautifully flashes som bara han kan. Men det är en avrättning i slowmotion världen bevittnar, och det är medvetet, inte omedvetet.
Den 24 februari inträder nästa akt i fallet. Då inleds den hearing i London som ska avgöra om Julian Assange ska bli en fri man eller utlämnas till USA.
Essän är en utökad och uppdaterad version av en tidigare publicerad artikel.
***
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
