Bekämpa antibiotikaresistensen

ledare Varje år dör 700 000 människor på grund av att antibiotikan inte längre fungerar mot deras sjukdomar. Detta är skräckscenarion som snart riskerar att bli verklighet även här.

Föreställ dig att två flygplan fyllda med passagerare skulle krascha i Europa och samtliga ombord omkomma. Varje vecka. Vilka skulle reaktionerna bli? Förmodligen en stor oro som skulle manifesteras i högljudda protester och krav på förbättringar av flygsäkerheten.

Tack och lov kraschar inte två flygplan varje vecka i Europa. Däremot dör motsvarande antal människor, 33 000, varje år i Europa av en helt annan orsak: antibiotikaresistens.

Exemplet kommer från Otto Cars, seniorprofessor i infektionssjukdomar, som deltog i ett Folk och försvar-seminarium om antibiotikaresistens i mitten av januari.

Jämte klimatkrisen är antibiotikaresistens det absolut största hotet mot mänskligheten.

Föreställ dig vidare att lunginflammation återigen blir en dödlig sjukdom eller att man plötsligt kan dö av det där såret du fick när du hackade lök. Att idag vanliga operationer som akut kejsarsnitt eller att ta bort blindtarmen blivit omöjliga. Eller varför inte denna: att du får superresistent gonorré. Detta är skräckscenarion som är verklighet i flera länder och snart riskerar att bli det även här.

I hela världen dör idag omkring 700 000 människor varje år på grund av att antibiotikan inte längre fungerar mot vanliga sjukdomar som till exempel lunginflammationer, tuberkulos och blodförgiftningar. År 2050 beräknas denna siffra ha stigit till 10 miljoner, fler än vad som beräknas dö i cancer. Jämte klimatkrisen är antibiotikaresistens det absolut största hotet mot mänskligheten.

 Det hörs få högljudda krav från vare sig allmänhet eller beslutsfattare om snabba åtgärder. Faktum är att det är väldigt tyst, trots att antibiotikan sedan upptäckten på 1940-talet har räddat miljoner människors liv och ensam beräknas ha förlängt den globala medellivslängden med tio år. Sjukdomar vi tidigare dog av är inte längre livshotande och operationer som tidigare var livsfarliga görs idag på rutin. Eller som Otto Cars sa ”Hela sjukvårdssystemet står och faller med antibiotika”.

 Som alltid är det människan som ställer till det för mänskligheten. Livsmedelsindustrin proppar djur fulla med antibiotika. I många EU-länder säljs antibiotika receptfritt över disk, läkare skriver lättvindigt ut penicillin och ansvariga regeringar stiftar inte nödvändiga lagar. Och även om det är dessa strukturella fenomen som är huvudorsaken, så finns det även förklaringar på individnivå. Patienter följer inte läkarnas doseringar av antibiotikan eller sparar medicinen och tar den senare.

Som på så många andra områden ligger Sverige dock i framkant, både politiskt och när det kommer till medvetenheten hos allmänheten. Studier har visat att antibiotikaresistens är en av de frågor svenskarna oroar sig mest för och vi är beredda att minska vår användning av antibiotika.  Tyvärr räcker det inte att Sverige är bäst. Antibiotikaresistens drabbar även vårt land och det finns få frågor som kräver ett lika gediget globalt ledarskap som denna.

Ett av problemen är att i vår kapitalistiska värld saknar läkemedelsindustrin incitament för att forska på ny antibiotika. Orsaken är naturligtvis att vi måste vara ytterst restriktiva även med ny antibiotika. Det är med andra ord inte lönsamt att lägga ner miljarder på ett läkemedel som ska användas i så liten utsträckning. Det finns således ett skriande behov av en ny modell för finansiering av läkemedelsforskning. En modell där samhället behöver spela en mycket större roll än idag.

 “Bekämpa antibiotikaresistensen” kanske inte är den snyggaste politiska kampanjen, men sett till dess konsekvenser för mänskligheten borde den, jämte klimatförändringarna, vara den största politiska frågan framöver.