FREDAGSMYS | Trots ett progressivt sinne har till slut även chefredaktör Nordling tappat tron på Skolplattformen.
Stockholms stads IT-projekt Skolplattformen har hittills kostat skattebetalarna en miljard kronor. Minst. Men det är trots allt inte anmärkningsvärt mycket för ett användbart system i en så stor verksamhet som skolan. Jag har därför försökt att inte ryckas med i den kritiska kör som alltmer högljutt sablat ned på satsningen. All teknisk utveckling stöter som bekant på problem, och djärva projekt vill en ju bejaka. Ett projekt som byggs och utvecklas i realtid med hundratusentals användare som försökskaniner måste dessutom klassas som extremt djärvt.
Jag har därför i min roll som sjubarnsfar suttit på otaliga föräldramöten och förhållit mig positiv till Skolplattformen, utifrån maximen Utvecklingen får inte stoppas av reaktionära element. Typ. När lärare på utvecklingssamtal hänvisat till Skolplattformen då jag frågat om ett barns kunskapsutveckling har jag nickat och tänkt att det där måste jag lära mig. Sen.
Häromveckan fick jag emellertid nog och bad den närvarande läraren att visa hur jag rent konkret skulle göra för att ta del av mitt barns utveckling i specifika ämnen. Det visade sig då att den ende lärare som använde anmodad matris i Skolplattformen var just denna mentor. Vilket innebar att inte heller hen kunde svara på hur det faktiskt gick för mitt barn i övriga ämnen. Jag fick dock veta att detta ändå inte var meningen med utvecklingssamtalet, vilket var nyttig info eftersom jag i alla år trott att detta var själva poängen. En lär sig något nytt varje dag.
För att inte förlora den nyvunna kunskapen inom Skolplattformens värld gick jag direkt efter mötet in på varje specifik kursplan som mitt barn deltagit i den senaste tolvmånadersperioden. Där borde ansvariga lärare ha fyllt i en matris utifrån betygskriterierna, men som bekant var där alltså blankt. I varje kommentarsfält frågade jag därför hur det gått för mitt barn.
Jag mejlade därefter till skolans rektor och frågade hur länge ledningen tyckte att medarbetarna hade på sig att svara. Rektorn återkom snabbt med en önskan om att jag istället skulle mejla varje lärare. Det förvånade mig något, då mitt beteende erbjöd ett strålande tillfälle att låta medarbetarna verka i det system som vi alla investerat i. Och dessutom gav det en bra möjlighet för rektorn att visa att Skolplattformen är på allvar. Vilket jag påpekade.
Rektorn meddelade då att möte skulle hållas med lärarna om saken. Efter detta upprepades dock uppmaningen till mig att mejla istället. Medarbetarna hade förklarat att Skolplattformen genererat för många notiser. Lärarna kunde helt enkelt inte urskilja väsentlig info i allt brus som Skolplattformen genererar och därför slutat gå in i systemet när någon som jag lämnade ett meddelande.
Visserligen hade skolan och staden uppmanat oss föräldrar att göra som jag gjort. Men när någon nu gjorde det på riktigt så uppstod problem. Exakt där slutade jag att vara systemets vän. Kulissen föll ihop som ett korthus.
Jag överlåter till var och en att dra sina egna slutsatser om hur det kunde bli så fel. Mejla gärna vad ni kommer fram till. Men inte till mig.
Ha en bra helg!
Jonas Nordling
Chefredaktör
PS. Tack alla ni som stöttar vår utgivning! Och om du inte redan är supporter, så kolla in detta.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
