Kulturkampen har bara börjat

ledare Märker ni vad som är på väg att hända? Ser ni hur starka krafter vill flytta gränserna för yttrandefriheten? Utspel för utspel. Beslut för beslut. 

I torsdags begärde Sverigedemokraterna att riksdagen skulle kalla till sig flera public service-chefer. Partiet tycker att flera program är politiskt vinklade och deras sätt att kanalisera den kritiken är alltså att kräva politiska förhör med oberoende journalister.
Nyligen krävde Sverigedemokraterna i Norrköping att en utställning skulle plocka ned en bild som partiet fann misshaglig.
I Sölvesborg har biblioteks- och kulturchefen sagt upp sig med motiveringen att de Sverigedemokrater som de facto styr kommunen har politiserat styrningen av kulturpolitiken.
Tre exempel. Alla från de senaste månaderna.
Och man skulle lätt kunna räkna upp fler. Boris Johnsons hot att strama åt spelreglerna för BBC genom att göra världens äldsta public service-företag till en ordinär streamingtjänst.
Eller förtalsåtalet mot Anne-Sofie Hermansson i Göteborg, där förtalsparagrafen prövades. Anklagelserna mot Hermansson är som en spegelbild av det Sverigedemokraterna försöker göra och hade de vunnit den hade det öppnat slussportarna för massor av liknande åtal, med ökad självcensur och rädsla för att ge sig in i politiska debatter som följd.

Det är ingen orimlig tanke att vi inom några år har en Sverigedemokrat som kulturminister.

Det kanske är att slå in öppna dörrar, men frågorna måste ändå ställas: Märker ni vad som är på väg att hända? Ser ni hur starka krafter vill flytta gränserna för yttrandefriheten? Utspel för utspel. Beslut för beslut.
Än så länge håller samhällsfunktionerna. De som vill flytta de där gränserna lyckas sällan fullt ut. Motstånd mobiliseras snabbt.
Vad Sverigedemokraternas senaste försök beträffar fick de inte stöd av något annat parti. Socialdemokraternas Lawen Redar skrev nyligen insiktsfullt om frågan på Arbetets kultursida.
Branschorganisationer och civilsamhälle mobiliserar också. “Om man som politiker har synpunkter på innehållet i ett program får man göra som alla andra och anmäla det till Granskningsnämnden – det gäller även Sverigedemokraterna i kulturutskottet.”, skrev Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert här på Dagens Arena.
Men det räcker att studera de senaste opinionsmätningarna för att inse att det motståndet inte nödvändigtvis håller i all evighet. Sverigedemokraterna ser ut att vara landets största parti. Kristdemokraterna och Moderaterna har redan närmat sig dem.
Det är ingen orimlig tanke att vi inom några år har en Sverigedemokrat som kulturminister.
Tanken är – milt uttryckt – som något ur en Stephen King-roman.

Det allt hårdare trycket på det fria ordet handlar ytterst om det polariserade samhällsklimatet och de omtalade filterbubblorna.
Allt fler omges i princip bara av nyheter, vinklar på händelser och åsikter som bekräftar den egna världsbilden. Katrine Marçal skrev nyligen en artikel i Dagens Nyheter där hon konstaterade att både högern och vänstern i Storbritannien tycker att BBC är allt för vinklat.
Problemet är bara att högern anser att det är vänstervridet, medan vänstern anser att det är högervridet.
Detta, menar Marçal, kan förklaras med att både dessa grupper är så instängda i sina egna bubblor på nätet, att allt som ger en annan bild än den som förmedlas där inne uppfattas som hårdvinklat, trots att det de facto kan vara flödet inne i bubblan som är vinklat.
Det är en klok analys. Och något alla försvarare av det fria ordet och den oberoende journalistiken bör ha med sig inför kommande strider.
För även om det just nu står och väger, finns det en sak vi kan vara alldeles säkra på: kampen har bara börjat.