Ledare Tyskland är ett allt mer splittrat land. Å ena sidan en framrusande högerextremism som också genererar terror, våld och mord. Å andra sidan visar valet i Hamburg att olika progressiva schatteringar står sig starka. Tyskland ömsar skinn, osäkert till vad.
Förra veckan mördade en högerextremistisk man tio personer i Hanau. Dådet hade explicita rasistiska motiv. Tyskland tvingas nu hantera en våg av högerextrem terror. Och från ingenting har Alternative für Deutschland (AfD) etablerat sig i tysk politik. Det började som ett euroskeptiskt parti med äldre konservativa herrar i ledningen men har allt eftersom utvecklats till att blir ett riktigt högerextremt parti, ett par snäpp mer extremt än Sverigedemokraterna.
Valresultatet i Hamburg i helgen vittnar om att det finns ett annat Tyskland, eller i varje fall att landet uppvisar flera ansikten och politiska möjligheter. I Hamburg gick AfD mot den nationella trenden och tappade väljare jämfört med valet för fem år sedan och hamnar nu bara på 5,3 procent, en låg siffra jämfört med flera andra delstater, särskilt de i gamla öst. Det är troligt att terrordådet i Hanau både hade en avmobiliserande effekt på möjliga AfD-väljare och en mobiliserande effekt på den andra kanten. För Hamburg lutar åt vänster även i fortsättningen. 72,5 procent röstade på socialdemokratiska SPD, vänsterpartiet Die Linke eller miljöpartiet Die Grünen. Staden bekräftar härvidlag en generell trend, konservativa partier tappar mark i de stora städerna medan olika progressiva schatteringar står sig starka.
En domstol har till och med slagit fast att det är ok att kalla partiets ledare i Thüringen Björn Höcke för fascist.
SPD tappade förstås väljare men ändå är 39,2 procent ett valresultat partiet bara kan drömma om i andra delar av Tyskland, för att inte tala om på federal nivå, där partiet i opinionsmätningarna inte längre är det andra största partiet. SPD har under lång tid varit den juniora partnern i regeringssamarbetet med CDU. Allt medan väljarstödet minskat år från år, val från val.
Hamburg tillhör en av de rikaste delarna av Tyskland och är en av landets mest betydelsefulla industristäder med en strategiskt belägen hamn. Staden har haft och har en stark arbetarrörelse. August Bebel kallade Hamburg för »det socialistiska Tysklands huvudstad«. Staden framstår i dag nästan som socialdemokraternas sista bastion i Tyskland, SPD har styrt staden i långliga tider.
Redan under Weimartiden fick SPD över 50 procent. Och nyligen hade Olaf Scholtz som i dag är finansminister i den tyska regeringen egen majoritet när han var SPD-politiker i Hamburg. Scholtz och SPD i Hamburg tillhör i allmänhet inte partiets vänsterflygel, snarare tvärtom. Hamburg har emellertid bedrivit en pragmatisk och framgångsrik progressiv politik vad gäller boende och bostadsbyggande och gratis barnomsorg, där Tyskland ligger långt efter de nordiska länderna. Hamburg har också satt upp ambitiösa målsättningar för klimatomställningen. Den röda staden ska bli grön.
En viktig vattendelare var när Hamburg 2013 folkomröstade om att återkommunalisera stadens elverk och värmesystem. Upprinnelsen var precis som i Helsingborg ett medborgarinitiativ. 51 procent röstade för en återkommunalisering. SPD argumenterade då emot, men har sedan dess bytt fot och sett till att genomföra folkets vilja. Exemplet visar väl att frågor som rör det gemensamma har en stor politisk sprängkraft, som i så hög grad förefaller outnyttjad i vårt land. Även om väljarna i Storbritannien inte gillade Labour under Corbyn så finns ett starkt stöd för förslag om att samhället återtar kontrollen över centrala kollektiva nyttigheter. Det är nog en lärdom man kan applicera även i Sverige, som på många sätt gått ännu längre vad gäller privatiseringar och liberaliseringar. Till saken hör också att Hamburg köpte tillbaka Elverket från svenska Vattenfall och att det sedan 2017 har levererat ett betydande överskott till staden, som därigenom kommer alla medborgare till del.
Valet i Hamburg bekräftar också att De gröna nu tagit ett betydande hopp uppåt i den politiska hierarkin i termer av väljarstöd. Det syns i de federala opinionsmätningarna, där De gröna sprungit ifrån SPD. I Hamburg ökade De gröna till 24,2 (vilket var nästan en fördubbling av väljarstödet). Partiet har inte minst stöd av många unga väljare och har stora välbärgade stödtrupper i Hamburgs city, medan SPD i högre grad stöds av de äldre och behåller sitt stöd utanför stadens kärna.
För kristdemokratiska CDU var Hamburgvalet ännu en bekräftelse på partiets djupa kris. 11,2 procent innebär att partiet bara är tredje största parti. CDU befinner sig för närvarande i ett mer eller mindre ledarlöst tillstånd. Efter det sämre valresultatet 2017 och ett vikande opinionsstöd därefter meddelade Angela Merkel att hon avgick från partiledarposten men skulle sitta kvar på kanslerposten till nästa val. Den nya partiledaren Annegret Kramp-Karrenbauer, som var Merkels favorit, har emellertid inte imponerat. Hon hanterade debaclet i Thüringen, där AfD tillsammans med CDU och liberala FDP röstade fram en liberal ministerpresident, på sämsta tänkbara sätt. Agerandet i Thüringen gick emot CDUs uttalade policy. Särskilt som AfD i Thüringen är, ja, vad ska man säga, extremt så det förslår. En domstol har till och med slagit fast att det är ok att kalla partiets ledare i Thüringen Björn Höcke för fascist. Han laddar sina uttalanden med historierevisionism och en »völkisch«-retorik som minner om 30-talet. Så nu var det dags för Kramp-Karrenbauer att avgå. CDU ska välja en ny partiledare senare i vår. Tills vidare fortsätter Angela Merkel som kansler. Men kanske inte så länge till.
Tyskland ömsar skinn, osäkert till vad. Å ena sidan en framrusande högerextremism som också genererar terror, våld och mord. Å andra sidan ett Hamburg som lutar åt ett helt annat håll. Thüringen och Hamburg, dessa två exempel och ytterligheter blixtbelyser under alla omständigheter att Tyskland nu är ett allt mer splittrat land än på mycket länge. De gamla »Volkspartien« CDU och SPD krisar och saknar tydlig ledning och riktning på federal nivå. Yngre partier tar plats. De gröna har nu trampat ur barnaskorna. AfD ritar om den politiska kartan från höger och i högern. Tysklands framtida vägval avgörs någonstans i det politiskt möjliga mellan Hamburg och Thüringen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
