ledare Alla förutsättningar att ta sitt personliga ansvar för att stoppa spridningen av coronaviruset måste nu genast på plats. Att staten finansierar ett slopat karensavdrag är då nödvändigt.
Nu sätts samhället på prov. Risken för samhällsspridning av coronaviruset bedöms som mycket hög. Det avslöjar hur kriser måste mötas med en kombination av personligt ansvar och strukturella åtgärder.
Gå inte till jobbet om du har milda symptom på luftvägsinfektion, manar Folkhälsomyndigheten. De som är friska och starka nog att klara en influensa utan större ansträngning riskerar likväl att smitta personer i riskgrupperna. Därför måste var och en ta sitt ansvar, sätta det gemensamma bästa före det kortsiktiga egenintresset.
Men förutsättningarna att ta sitt personliga ansvar skiljer sig mycket åt. Karensdagen – nu omgjord till karensavdrag – har sedan den infördes drivit sjuka låginkomsttagare till jobbet. Till skillnad från många med högre löner kan de sällan utföra jobbet hemifrån och med små marginaler har man inte råd att avvara en dagslön om det inte är absolut nödvändigt.
Faktum är att det inte ens är säkert att ett slopat karensavdrag skulle leda till ökad sjukfrånvaro. Människor blir nämligen friska fortareom de vilar så snart de blivit sjuka.
Övergången från karensdag till karensavdrag minskade orättvisan för dem som jobbar oregelbundna tider. Men det löste inte grundproblemet.
Alla människor måste nu ges förutsättningar att ta sitt personliga ansvar. En självklar första åtgärd är att ta bort karensavdraget så länge coronaviruset är i omlopp. Att det egentligen är irrationellt att sedan återinföra det kan vi diskutera senare.
Arbetsgivarna måste hållas skadeslösa. Överhuvudtaget är systemet där arbetsgivaren betalar sjuklön de första två veckorna inte oproblematiskt. Det ökar incitamenten att bidra till god hälsa bland de anställda, visst. Men det ökar också risken att arbetsgivare undviker att anställa personer som riskerar att bli borta mycket.
I coronatider måste hursomhelst staten täcka kostnaden för att slopa karensavdraget. Mediekoncernen Schibsted har redan tagit bort karensavdraget för sina anställda, på företagets bekostnad. Men man kan inte förvänta sig att alla arbetsgivare har utrymme för den extra kostnaden.
Den svenska modellen erbjuder ett robust system för att hantera förändringar på arbetsmarknaden. Det måste vi dra nytta av. Hur samhället ska möta kriser borde förhandlas av arbetsmarknadens parter och staten innan krisen är ett faktum. Det borde redan ha funnits en plan för hur man hanterar karensavdraget i händelse av en epidemi.
I förra veckan meddelades att systemet för korttidsarbete utvidgas till att omfatta omvärldshändelser. Även där kan man tycka att en lösning redan borde ha varit på plats. Men nu visade man i alla fall att man kan utarbeta ett system som fungerar i kommande kriser.
Detta är inte sista gången vi utsätts för en epidemi eller annan storskalig kris.
Även om samhället ställer om i en krissituation finns funktioner som måste upprätthållas. De uppenbara – sjukvården, räddningstjänsten, polisen, äldreomsorgen. Men också livsmedelsbutiker, allmänna transporter, renhållning. Om smittade isolerar sig och beställer mat på nätet ska likväl någon leverera den. Någon ska hämta soporna. Beredskapen måste inbegripa insatser för att garantera tryggheten hos dem som utför dessa samhällsviktiga funktioner. Annars riskerar vi att gig-arbetare som inte har råd att tacka nej till jobb utsätts för stora risker.
Idag onsdag träffar statsministern företrädare för arbetsmarknadens parter. Ett åtgärdspaket för att ge alla förutsättningar att ta sitt personliga ansvar måste genast på plats. Att staten finansierar ett slopat karensavdrag är en omistlig del av ett sådant paket.
UPPDATERING: Efter att denna ledare publicerats beslöt regeringen att slopa karensavdraget.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.