ledare Med regeringens nya krispaket på 300 miljarder kommer många färre att förlora jobbet. Men de med lägst inkomster och mest otrygga anställningar drabbas värst, och måste också kunna få ekonomiskt stöd.
Finansminister Magdalena Andersson har presenterat ett massivt stödpaket för att skydda jobb och företag från konsekvenserna av Corona-krisen. Det är viktiga åtgärder.
Att staten går in och subventionerar korttidspermittering innebär att arbetsgivarens lönekostnader kan minska med hälften, samtidigt som arbetstagaren får ut över 90 procent av lönen. När staten nu går in och tillfälligt (under april och maj) tar över alla sjuklönekostnader hjälper det också till att avlasta företagen, på samma sätt som möjligheten för företag att skjuta upp inbetalningar av moms, arbetsgivaravgifter och preliminärskatt för lön.
Det är kraftfulla åtgärder; totalt avlastas företagen under några månader med upp till 300 miljarder kronor. Krispaketet kommer, som LO:s ordförande konstaterat, att rädda tiotusentals jobb. Människor kommer att förlora jobbet, men många, många färre än utan krispaket.
Men det kommer att behövas mer. I våra grannländer har ekonomin tvärnitat. Situationen är långt värre än vid finanskrisen 2008/2009. »Det här är den stora krisen« skriver Financial Times. Nu gäller det att lära av tidigare kriser.
Det handlar om att skydda företag och jobb från att gå under av den chock som en sådan här kris utgör. Men det handlar också om att rädda den jämlikhetsskapande välfärden från förödande nedskärningar när notan för krisen ska betalas.
De som har lägst inkomst och otryggast anställning är de som drabbas först och värst. Just nu gäller det inte minst alla dem som jobbar i besöksnäringen. När konferenser och events avbokas töms hotellen och restaurangerna. Folkhälsomyndighetens rekommendation är ”du som kan, jobba hemma”. Vem känner för att boka en AW eller gå och fika i det läget?
När den akuta krisen är över gäller det att utmana det anorektiska samhälle vi har skapat.
För många företag handlar det sannolikt inte om att de får lite färre kunder, utan att de måste stänga helt under en period. Kortidspermittering gäller bara personal som går ned i arbetstid med upp till 60 procent, inte dom som måste gå. Eller som inte längre rings in. Här måste regeringen agera snabbt, till exempel genom att se till att fler kan få A-kassa.
Eller helst: andra, samhällsviktiga jobb.
Regeringen har lovat att både kommuner och regioner kan räkna med att staten kommer att skjuta till de resurser som behövs för att bekämpa smittspridning och vårda sjuka. Det öppnar möjligheter att anställa fler välfärdsarbetare. Inte minst kommer det att behövas inom äldreomsorgen. Allt vi gör just nu handlar ju om att slå en ring av skydd kring våra äldre och skröpliga.
Den uppgiften överlåter vi till överarbetad personal inom en anorektisk hemtjänst och överbelagda äldreboenden. De jobbar med pressade minutscheman, helt utan marginaler. Nu måste kommunerna se till att underlätta för dem som förlorar jobbet på ortens restauranger och hotell att få den kompetens de behöver för att kunna avlasta de som sliter hårt för att skydda våra gamla.
När den akuta krisen är över gäller det att utmana det anorektiska samhälle vi har skapat, som låtit bli att investera i beredskap. Mot klimatkrisen. Och pandemier. Vi lärde oss inte av finanskrisen.
Det samhälle har vi skapat under det senaste decenniet är ett samhälle helt utan marginaler, som den tyske ekonomen Peter Bofinger påpekar i rapporten ”Myten om det farliga budgetunderskottet” som i dagarna ges ut av det fackliga idéinstituet Katalys och Friedrich-Ebert-Stiftung Nordic Countries.
Priset för det betalar vi nu.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
