BERLIN. Den långa tystnaden i Willy Brandt Haus var ångestladdad. Ingen feststämning i SPD:s partihögkvarter i centrala Berlin denna valnatt. Partiets resultat underträffade de värsta farhågorna. Koalitionen mellan kristdemokraterna och socialdemokraterna är historia.
Tystnaden hos socialdemokraterna var förstås förståelig. Mer förvånande var de entusiastiska applåderna när kanslerkandidaten Frank-Walter Steinmeier mötte sina anhängare. Det lät nästan som om SPD hade vunnit valet. Valresultat på 23 procent är i själva verket det sämsta någonsin. Sedan förra valet har SPD tappat en tredjedel av sina väljare. Den tidigare bottennoteringen på 28,8 procent 1953 skulle efter en längre tids kräftgång ha uppfattats som en succé.
Nej, de som hade förväntat sig ett mått av självprövning och självkritik från SPD:s ledning blev besvikna. Visserligen talade Steinmeier om att det var ett bittert nederlag och en bitter kväll. Men han vill fortsätta som oppositionsledare i förbundsdagen. Som om ingenting har hänt.
På 1990-talet hade de två så kallade "folkpartierna" SPD och CDU/CSU stöd av nittio procent av väljarna. Sedan kriget har de dominerat tysk politik och samhällsliv. Men det senaste decenniet har SPD och CDU tappat trettiofem procent av sina väljare. Vinnare är de tre mindre (fast inte längre så små) partierna: de gröna, vänstern och liberalerna. Det tyska politiska landskapet har på sätt och vis europeiserats. Tyskland är i dag ett land med fem politiska partier, inte två stora och dominerande klassiska folk- och maktpartier.
Under Gerhard Schröders tid styrde SPD högerut. Sedan har partiet försökt korrigera kursen. I koalitionen med CDU har socialdemokraterna drivit igenom en aktiv och effektiv krispolitik. Från höger har kritikerna snarare hävdat att det är CDU och Angela Merkel som "socialdemokratiserats". Men väljarna straffade likafullt framför allt SPD. Efter elva år i regeringsställning är partiet nere i ett absolut bottenläge. Och det kan mycket väl fortsätta utför.
För nu väntar förmodligen en hård inre politisk strid mellan de olika fraktionerna i SPD. Den fackliga chefsekonom Dierk Hirschel talar emellertid om den "socialdemokratiska familjen": SPD, vänstern Die Linke och Die Grünen. Men en röd-röd-grön allians förefaller inte vara en tänkbar möjlighet på kort sikt. SPD vill inte ta i Die Linke med tång. Die Linke i sin tur vill knappast kompromissa bort möjligheten att vinna ytterligare väljarstöd och växa i styrka.
Opinionsvinden i Tyskland blåser i krisens spår åt vänster. Men valvinden drog den politiska balanspunkten högerut. Liberalerna under Guido Westerwelle är valets segerherre och representerar en stark nyliberal pol, som tidigare inte riktigt varit företrädd i tysk politik. CDU har historiskt sett stått för en social marknadsekonomi. Men nu tar liberalerna plats i regeringen och det politiska receptet fyra år av koalition mellan CDU och FDP stavas skattesänkningar och marknadsliberalism. Tystnaden i Willy Brandt Haus hade många bottnar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
