USA Under dessa tider av hemmasittande har många fallit för dokumentären Tiger King. Det gäller även Dagens Arenas Ulrika Kärnborg, men som också noterar skildringen av ett brutalt, cyniskt och helt ohämmat utnyttjande av människor.
Det är omöjligt att sluta titta. Netflix-dokumentären Tiger King om hänsynslösa rovdjursentreprenörer i den amerikanska Södern är beroendeframkallande. Inte minst för att den visar hur den söndertrasade välfärden i ett av världens rikaste länder blir till bördig jord för en härjande virusepidemi som dödar både människor och djur. Den privata djurparken som metafor för USA – varför inte?
Tv-seriens stjärna Joe Exotic, som nu sitter i fängelse för anstiftan till mord, vädjar nu till ingen mindre än Donald Trump. Under en av presidentens dagliga presskonferenser om corona, fick Trump frågan om han hade sett dokumentären, och om han i så fall hade några tankar på att benåda Exotic. Presidenten meddelade roat att han ska tänka på saken.
Kopplingen mellan den kriminelle zoo-ägaren Exotic, eller Joe Schreibvogel som han egentligen heter, och Donald Trump är inte så långsökt som man skulle kunna tro. Under sin egen misslyckade kampanj till guvernörsposten i Oklahoma, lade Exotic mycket krut på att försöka framställa sig som en mini-Trump, en vapenälskande, polygam och extremt frispråkig högeraktivist som lever ut sina narcissistiska böjelser i sociala medier.
Därtill presenterar han sig gärna som en ”gay, pistolviftande bonnläpp med hockeyfrilla” och uppmanar alla myndigheter att hålla sig borta. Den som lägger näsan i blöt får skylla sig själv. Hans privata djurpark kan mycket väl bli ett nytt Waco.
I USA har de kritikerna av begripliga skäl haft svårt att förhålla sig Tiger King. Serien har gjort en omedelbar succé, och blivit ett hett samtalsämne på sociala medier. I likhet med andra ”chock-dokumentärer” som Wild, wild country, Cheer och Fyre bygger Tiger King på premissen att verkligheten överträffar fiktionen. Men finns det inte något moraliskt tvivelaktigt i ett projekt som utan hämningar förvandlar fattiga människors och instängda, vilda djurs lidande till teveunderhållning?
Som tittare är det nästan omöjligt att reda ut vad som är sant och vad som är falskt bland de fantastiska utsagor som görs i varje avsnitt.
Tiger King visar en amerikansk vardag ljusår ifrån alla tillrättalagda medelklasskildringar. Själva serien är konstnärligt gränsöverskridande, banbrytande enligt vissa, och samtidigt journalistiskt svajig. Som tittare är det nästan omöjligt att reda ut vad som är sant och vad som är falskt bland de fantastiska utsagor som görs i varje avsnitt.
Vad som, med regissörerna Eric Goode och Rebecca Chaiklins ord, började som en idé med ett djurrättsligt tema, spårade snart ur och förvandlades till en galen true-crime historia om megalomana personligheter. Förutom Joe Exotic får vi träffa hans onda genius, Carole Baskin, även kallad ”Kattdjurens Moder Teresa”, som försöker sätta stopp för Exotics skumma affärsverksamhet, Las Vegas-playboyen Jeff Lowe som använder tigerungar som rekvisita vid sex-orgier, samt sist men inte minst den karismatiske zoo-ägaren och påstådde sektledaren Bhagavan ”Doc” Antle som betalar tonårstjejer minimilön för att mata lejon och klä sig i djurmönstrade kroppsstrumpor.
Carole Baskin, som lyckas med konststycket att sälja in sig själv som glödande djurrättsaktivist samtidigt som hon tjänar grova pengar på den egna djurparken, anklagas dessutom av sina styvdöttrar för att ha mördat sin lika stenrike som otrogne make och matat tigrarna med hans döda kropp.
Alla dessa tvivelaktiga existenser förenas av intresset för stora kattdjur, en passion som tyvärr delas med andra delar av befolkningen. Katter regerar ju sedan länge på nätet. Som memes, videos och fit pics har de sedan länge dominerat sociala medier, och allra mest populära är de vilda ”katterna”: tigrar, lejon, pumor, geparder och så kallade ”ligrar”, en korsning mellan en tigerhona och en lejonhanne som resulterar i en steril, överviktig avkomma.
Framför allt tigern fortsätter att framstå som en symbol för rikedom, potens och social status. Den har blivit en obligatorisk selfie-accessoar för Hollywood-stjärnor, politiker, rappartister och influencers. I opioidkrisens efterdyningar har amerikanska medier därför börjat skriva om en ”tigerkris”, där vilda djur hålls instängda i vanliga villaområden och vanvårdas tills de börjar utgöra en fara för sina ägare och grannskapen där de bor.
Joe Exotic rekryterar personal direkt från fängelset, och han verkar ha en näsa för att leta upp personer som inte har något kvar att förlora.
Idag finns det dubbelt så många tigrar i fångenskap i USA som det finns tigrar ute hela världen, skriver Lars Berge. På grund av illegal handel mörkertalet stort, så antalet kan vara mycket högre, kanske så många som 10 000 tigrar i fångenskap. Vilket betyder att den vanligaste livssituationen för en tiger 2020 är att sitta inspärrad i ett amerikanskt hushåll bedövad av Xanax. Läget är dock inte bättre för de 225 tigrar som fortfarande är kvar i Joe Exotics förfallna djurpark. Coronaepidemin gör att ingen längre besöker anläggningen. Utan intäkter blir det ingen mat till djuren, som redan tidigare vid behov brukade utfodras med utgångna charkprodukter från Walmarts containers.
Ändå är det inte djurplågeriet, vilket är illa nog, som gör det största intrycket i Tiger King. Jag har sällan sett ett lika brutalt, cyniskt och helt ohämmat utnyttjande av människor. Joe Exotic rekryterar personal direkt från fängelset, och han verkar ha en näsa för att leta upp personer som inte har något kvar att förlora. Det gör arbetsstyrkan på det privata zoot till en skara svårt utsatta individer. Lönerna ligger på 100 dollar i veckan, bostäderna utgörs av utrangerade husvagnar fulla av råttor och kackerlackor. När pengarna inte räcker till mat får även personalen leta rester bland köttsoporna från Walmart.
Några råkar riktigt illa ut, djurskötare stympas under arbetet, två unga amfetaminberoende män lockas in i slavliknande ”äktenskap”, och anläggningen är fullproppad med vapen och ammunition i den händelse att Exotics paranoida rädsla för myndigheterna skulle visa sig vara berättigad.
Ironiskt nog är den person i serien som väcker sympati en ung ”libertarian” med Fox News-åsikter och frikyrkligt utseende.
Strax före coronakrisen levererade president Donald Trump sitt tal om läget i USA, State of the union , tänkt som en upptakt till presidentvalskampanjen. Bilden var optimistisk, allt målades i ljusa toner: stark tillväxt, sjunkande arbetslöshet och starkt minskande fattigdom.
I verkligheten kämpar USA med minskad tillväxt, rekordstor skuldsättning motsvarade över 100 procent av BNP, och sjunkande investeringar. Löneökningstakten är fortsatt låg, vilket betyder att genomsnittsinkomsten för en amerikansk familj ligger på samma nivå som för 20 år sedan. Till det kommer den nationella fattigdomen, en väldigt känslig fråga för makthavarna i dessa coronatider, eftersom omkring 36 miljoner amerikaner lever i fattigdom, och mer än fem miljoner i något som FN:s rapportör Philip Alston, kallar för ”tredje-världen-förhållanden”.
Krisen blottar obarmhärtigt svagheterna i det amerikanska samhällsbygget. Miljoner saknar helt eller delvis sjukvårdsförsäkring. Bara en fjärdedel av amerikanarna är anslutna till någon typ av arbetslöshetskassa, och beräkningar gjorda av den amerikanska centralbanken visar att nästan var tredje invånare kan stå utan jobb när covid-19 har härjat färdigt.
Forskare säger till Dagens Arena att den som är lågutbildad och låginkomsttagare riskerar att drabbas värre av corona än många andra grupper i samhället. Sårbarheten för viruset kan kopplas till andra sjukdomar, som lungsjukdomar och diabetes, som är mer utbredda bland resurssvaga. Även trångboddhet, hemlöshet eller arbeten som innebär att man träffar mycket folk, skapar smittofarliga situationer. Personer i traditionella arbetarklassyrken har också svårare att arbeta hemifrån, än vad som är fallet i tjänstemannayrken. Statistik från flera delstater visar redan att coronakrisen slår betydlig hårdare mot afroamerikaner än mot vita. I Chicago är till exempel 70 procent av de som avlidit i viruset svarta, konstaterar stadens borgmästare, Lori Lightfoot, och orsakerna tros vara socioekonomiska. Vilket gör president Trumps senaste strategi för att flytta fokus från sina tillkortakommanden när det gäller att hindra spridningen av corona i sitt sårbara samhälle, som är att stoppa USA:s bidrag till Världshälsoorganisationen, WHO, extra sorglig.
De anställda på USA:s många privatägda zoon är visserligen huvudsakligen vita, men deras tillvaro liknar onekligen den i världens fattigaste länder. Därför formar sig ”Tiger King” också till ett slags studie över människor i det amerikanska samhällets utkanter. De starka överlever, de svaga går under. Ironiskt nog är den person i serien som väcker sympati Joe Exotics kampanjledare Joshua Dial, en ung ”libertarian” med Fox News-åsikter och frikyrkligt utseende. Han är den ende som vågar ställa frågan om vad som skulle hända om alla de miljoner, eller miljarder, som excentriska rovdjursentreprenörer och djurrättsorganisationer spenderar på att bekämpa varandra, istället lades på något samhällsnyttigt som att försöka bevara världens däggdjur i deras vilda tillstånd. Eller varför inte på schyssta löner och a-kassa till zoo-arbetarna som är de verkliga offren i den här sedelärande berättelsen om råkapitalism och social utsatthet?
***
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
