ledare Det livslånga lärandet är en förutsättning för dagens arbetsmarknad. Men utbildning är också en nyckel till frihet som kan förändra en människas liv i grunden.
Jag är ett resultat av socialdemokratisk utbildningspolitik. Mina föräldrar kommer från helt skilda bakgrunder. Pappa kommer från en akademikerfamilj. Både hans pappa och farfar var professorer i historia och även kvinnorna hade högre utbildning, vilket då var ovanligt. Han är bokstavligt talat uppväxt bredvid universitetshuset i Uppsala.
Min mamma kommer från en fullkomligt annan bakgrund. Hon växte upp i en av Uppsalas mest socioekonomiskt utsatta områden med en ensamstående mamma som endast hade gått sjuårig folkskola, och som periodvis var mycket sjuk.
Mamma hoppade av skolan i högstadiet. Tiden gick och hon kunde ta igen både högstadiet och gymnasiet på Komvux. Några år senare började hon, som första person i sin släkt, att studera vidare på högskolan, avgiftsfritt och med ett generöst CSN. Samhället trodde på henne som mest när hon trodde på sig själv som minst.
Några år senare träffade hon min pappa på en av Uppsalas studentnationer, som var en helt naturlig plats för honom men länge en helt främmande värld för min mamma. Där möttes två personer som förmodligen aldrig hade träffats om det inte vore för Komvux. Tinder à la svenska modellen, helt enkelt.
Mammas resa är långt ifrån unik. Det är en historia om Sverige, arbetarrörelsen och vad som skiljer borgerlig och socialdemokratisk utbildningspolitik åt. Visst, mamma har en enorm inneboende kraft som säkert har hjälpt henne. Men vad ska man med en stark inneboende kraft om alla samhällets dörrar är stängda? Det var tack vare viktiga politiska reformer som hon kunde göra denna resa.
Många i min generation kommer förmodligen att behöva skola om sig någon gång i livet.
Ett av Jan Björklunds första beslut som utbildningsminister var att ta bort kravet att nationella yrkesgymnasieprogram ska ge grundläggande behörighet till högskola. Konsekvenserna blev stora. Eleverna ratade yrkesprogrammen, trots att det råder stor brist inom många av dessa yrken. De som gick ett yrkesprogram möttes sedan av stängda dörrar.
Förutom att det är ett märkligt synsätt på utbildning och bildning, är det också i total otakt med tiden. Idag är utbildning viktigare än någonsin, särskilt då vi lever i en föränderlig tid. Många i min generation kommer förmodligen att behöva skola om sig någon gång i livet. För att ett jobb försvinner, eller för att ens yrke kräver kompetensutveckling. Den nuvarande regeringen har lovat att återinföra högskolebehörighet, men vi väntar fortfarande på att detta ska bli verklighet.
Detta har inte minst blivit uppenbart i en pandemikris där många människor förlorar sina jobb. Men det har också blivit tydligt att en del av arbetsmarknaden har enorma rekryteringsbehov: välfärden. Detta har varit känt länge, men blivit smärtsamt uppenbart under coronakrisen. Det krävs att fler utbildar sig. Ibland på högskolan, ibland en annan slags utbildning, men någon form av utbildning krävs. Det har diskuterats länge om att det behöver bli lättare att ställa om. För även om infrastrukturen för det livslånga lärandet finns i Sverige är det fortfarande svårt.
Coronakrisen är elände rakt igenom, men det är ändå glädjande att flera saker nu görs för enklare omställning. Men mer kommer att behöva göras då vi är förmodligen bara i början av en omfattande samhällsförändring.
Det livslånga lärandet är således en förutsättning för dagens arbetsmarknad. Men utbildning är också en nyckel till frihet som kan förändra en människas liv i grunden. Det kan vara en studiecirkel, en komvuxkurs eller en högstadielärare som fångar upp en elev som behöver extra hjälp. Och framförallt kan det vara politiska reformer som gör att en skoltrött och deprimerad 14-åring får fler möjligheter i livet eller som gör att en 29-årig småbarnsförälder kan skola om sig till läkare.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.