Bild från demonstrationer i Minneapolis 26 maj. (Wikimedia)

Fredagskrönikan Varning: Den här krönikan innehåller beskrivningar av våld mot svarta människor och brutala mord. Hur skulle det se ut om vita människor som blev offer för våld och mord också blev fotade? frågar Tanvir Mansur. 

Jag kan inte andas. Det var några av George Floyds sista ord.

Det var i måndags som fyra poliser i Minneapolis i USA valde att gripa George Floyd. De tog med honom till en polisbil i handfängsel. Där tvingade de ner honom på marken, och tre av poliserna höll ner Floyd med sin kroppsvikt. Det framgår i ett par videor filmade av vittnen. Det är inte lätt att se på filmerna. Det är obehagligt och oerhört sorgligt, och det är inte första gången vi har sett svarta människor drabbas av våld i en mobilfilm.

En av poliserna satte sitt knä mot Floyds hals. Floyd ropade flera gånger. »Jag kan inte andas«. Efter att ha blivit kvävd i fem minuter, dog George Floyd. Poliserna drog upp hans livlösa kropp, och han fördes bort på en bår. Ambulanspersonalen hittade ingen puls efter att ha kontrollerat den flera gånger. Han förklarades död när han kom fram till sjukhuset.

Det är hemskt. Det är ett rasistiskt mord. Och det påminner om Eric Garner som 2014 blev kvävd till döds av poliser i New York. Även han ropade ut »Jag kan inte andas«.

Videorna och vittnesmålen har lett till stora protester. Bridget Floyd, offrets syster, kräver att alla fyra poliser ska sitta häktade för mord. Minneapolis borgmästare, Jacob Frey, har nu uppmanat åklagaren att åtala polismannen som dödade Floyd för mord.

Utan de här bilderna hade inte de här nyheterna fått så pass stor spridning. Och kanske inte fått konsekvenser.

I februari blev Ahmaud Arbery, också en svart man, skjuten till döds medan han joggade i ett bostadsområde i Brunswick, i delstaten Georgia. Ett par vita män som bodde i området började jaga honom med sin bil. Det var Travis McMichael och hans far, Gregory McMichael, en tidigare åklagare och polis. När de fick stopp på Arbery, sköt de honom med ett hagelgevär. Allt filmades av en annan vit granne, som var med i jakten i en annan bil. Den videon gjorde domstolen offentlig i början av maj. Nu står Travis och Gregory McMichael åtalade för grov misshandel och mord.

Den här typen av videor är viktiga för att vi ska få kännedom om våldsamma övergrepp mot svarta människor. Amat Levin skriver i Aftonbladet Kultur: »Mobilkameror och sociala medier har gjort att vi tragiskt ofta ser svarta amerikaner dödas av polisen eller självutnämnda rättsskipare. Men den senaste veckan har gjort det särskilt tydligt hur snabbt det kan gå från att rasprofileras till att bli en siffra i statistiken.«

Och det stämmer. Utan de här bilderna hade inte de här nyheterna fått så pass stor spridning. Och kanske inte fått konsekvenser.

Jag får se såna här videor nästan varje dag på olika sociala medier. Där svarta människor, framförallt i USA, utsätts för våld. Men även i Sverige. Bilderna kablas ut över hela världen, ganska ofta utan någon som helst varning om vad vi kommer se.

Det som händer när de här filmerna dyker upp hela tiden är att svarta människors kroppar avhumaniseras. Vi visar inte längre respekt för offren och deras familjer. Tvärtom, skapas det en slags misärporr. Vi kan inte sluta titta, bli arga, och sprida bilderna till fler.

Hur skulle det se ut om vita människor som blev offer för våld och mord också blev fotade?

Efter terrordådet på Drottninggatan 2017 spreds många bilder på sociala medier. Framförallt fanns det bilder på de människor som tragiskt blev överkörda av terroristen Rakhmat Akilov. Men SvD:s fotograf har berättat hur han valde bort många bilder på offrena. Det ansågs vara hänsynslöst att sprida bilder på döda människor.

Det är alltid hänsynslöst att dela bilder på döda människor utan någon varning eller förklaring.

Detsamma gäller USA:s tortyrbilder från Abu Ghraib-fängelset i Irak 2003. Fångarna låg nakna på en hög, med påsar över sina huvuden. Samtidigt som soldaterna log mot kameran. Utan bilderna hade vi inte fått kännedom om den olagliga tortyren som soldater genomförde mot fångar efter USA:s invasion av Irak. Men behövde vi se de bilderna om och om igen?

Programledaren Leila Trulsen förklarar för mig:

– Det är traumatiskt att bli påmind att din hudfärg ses som ett hot. Det är utmattande.

Att konstant se sådana här bilder påverkar ens psykiska hälsa. För många människor kan det här leda till ångestproblematik. Dessutom påverkar det dödsoffrens familj, vänner och omgivning. Men vissa kroppar får mer respekt än andra, även i döden.

Leila fortsätter:

– Folk måste fråga sig vad syftet är med att fortsatta dela de här videorna efter att det redan har blivit uppmärksammat. Det finns så många sätt att skapa uppmärksamhet som inte avhumaniserar offret.

Vi behöver komma ihåg namnen på de svarta människor som har blivit överfallna av polis och andra. För att George Floyd, Ahmaud Arbery och Breonna Taylor inte ska bara bli en anonym siffra i statistiken. Jag förstår att de här bilderna gör att vi tar det rasistiska våldet på större allvar. Men spridningen av svarta människors död på film orsakar också en avhumanisering. Svarta människors liv spelar roll, även för de människor som tragiskt har gått bort.

Visa respekt när du sprider nyheter. Varna dina följare innan du delar videorna. Eller gör det inte alls.

 

Tanvir Mansur är skribent och producerar podcasts