debatt Med ett Kina som utgör ett större hot mot den globala friheten och stabiliteten än någonsin tidigare, måste vi stå upp för Tibet. Annars riskerar vi att återigen överraskas av en global kris, skriver fyra ledande kristdemokrater.
Långt innan covid-19-pandemin bröt ut hade den kinesiska regeringen satt i system att begränsa antalet utländska besök till Tibet. Som rapporterats brett av medier världen över vet vi idag också att Kina, genom mörkläggning och vilseledande information, bidragit till pandemins spridning. Vi anser att världen inte längre kan acceptera Kinas isolering av Tibet, där en möjlig kris med globala konsekvenser skulle kunna äga rum.
Gällande Tibet så präglas Europas relation till Kina på intet vis av ömsesidighet. Medan de flesta europeiska regeringar tillåter kinesiska medborgare att resa fritt genom sina respektive länder, förbjuder Kina rutinmässigt européer från att besöka Tibet.
Kinas hyckleri slutar inte där. I sin nysläppta rapport Access Denied: New U.S. Legislation, the Quest for Reciprocity in Europe and the Lockdown in Tibet visar intresseorganisationen International Campaign for Tibet på en stor ojämlikhet mellan kinesiska och västerländska diplomaters besök. Under det senaste årtiondet har nästan tre gånger så många kinesiska regeringsdelegationer som sagt sig ”representera Tibet” besökt västerländska länder, jämfört med antalet delegationer från väst som tillåtits besöka Tibet.
Och när de kinesiska delegationerna angör Europas hamnar så är det med laster fyllda av propaganda. Propaganda sprids med stöd av statskontrollerade, kinesiska medier som har tillåtits etablera sig i storstäder över hela vår kontinent.
Även om tibetaner är kända för att vara inte vara våldsamma, så ser Tibets framtid ut att bli turbulent om Kina fortsätter i utstakad riktning.
Som väl känt är hyser det kinesiska kommunistpartiet ingen respekt för pressfriheten på sitt eget territorium. Allra värst är situationen i Tibet. Den självstyrande regionen Tibet (som egentligen inte är självstyrande överhuvudtaget) är den enda regionen i Kina som utländska journalister behöver särskilda tillstånd för att besöka. I praktiken beviljas dock sådana tillstånd sällan, och utländska journalister i Peking säger sig ha lättare att resa till Nordkorea än till Tibet.
Kinas blockad av Tibet är särskilt orättvis mot det tibetanska folket. Med utstuderad grymhet förnekas tibetaner i Europa rätten att besöka sitt hemland och sina familjer där. När de ansöker om visum till Kina utsätts de för en diskriminerande och förnedrande process av kinesiska ambassader runtom i Europa. Och detta ens innan det att deras ansökningar, nästan helt utan undantag, avslås.
Men varför rör detta då oss européer, och särskilt de som inte ens vill besöka Tibet? Svaret är enkelt: med ett Kina som idag utgör ett större hot mot den globala friheten och stabiliteten än någonsin tidigare, måste vi stå upp mot landets mörkläggning och auktoritära styre. Annars riskerar vi, helt utan förvarning, att återigen överraskas av en global kris.
Även om tibetaner är kända för att vara inte vara våldsamma, så ser Tibets framtid ut att bli turbulent om Kina fortsätter i utstakad riktning. Dalai Lama – som har levt i exil sedan Kinas ockupation av Tibet inleddes – fyller 85 år i år, och Peking har redan meddelat att de planerar att utse hans efterträdare så snart han avlidit.
Dalai Lama är ett av de främsta skälen till att tibetanerna aldrig har gjort våldsamt uppror mot sina kinesiska förtryckare. Men när han är borta och Peking har tillsatt hans illegitime efterträdare, ja, då riskerar Tibet massuppror som också kan destabilisera landets närområde. Europeiska parlamentariker och tjänstemän har redan uttryckt sin oro över en sådan möjlig händelseutveckling. Sin vana trogen hävdar dock Peking att omvärlden inte har någon rätt att lägga sig i.
I en värld starkt påverkad av coronapandemin så har detta så kallade ”försvar” inte längre någon bäring. Även om situationen i Tibet sannolikt inte kommer att orsaka lika stor global förödelse som covid-19 gör, så utgör den en verklig fara. Inte minst är den en skymf mot de mänskliga fri- och rättigheterna.
Om vi ska kunna förhindra det auktoritära och slutna Kina från att återigen skapa mänskligt lidande världen över, ja, då är krav på ömsesidig tillgång till Tibet ett viktigt, första steg. Något som framförts av EU:s tidigare utrikeschef Federica Mogherini.
Då den amerikanska kongressen år 2018 antog den så kallade Reciprocal Access to Tibet Act så föregick man med gott exempel. Denna innovativa lagstiftning kräver att Kina tillåter amerikanska journalister, diplomater och vanliga medborgare att komma in i Tibet. Och skulle Kina vägra kommer de kinesiska statstjänstemän som är direkt ansvariga för sådana beslut själva nekas inträde till USA.
Den amerikanska lagen är ett uttryck för sunt förnuft och utgör ett rimligt svar på Kinas omedgörlighet. Europas länder, inklusive Sverige, borde följa i USA:s spår och anta sina egna versioner av lagen ifråga. På så vis skulle vår kontinent låta Peking veta att vi varken accepterar dess orättvisa behandling av européer eller dess isolering av det tibetanska folket.
Coronaviruset har visat hur farlig Kinas vägran att samarbeta med världssamfundet är. För att sätta hårt mot hårt och på riktigt påverka Pekings beteende måste vi kräva tillgång till Tibet.
David Lega (KD)
Europaparlamentariker
Désirée Pethrus (KD)
Riksdagsledamot
Hampus Hagman (KD)
Riksdagsledamot
Sofia Damm (KD)
Riksdagsledamot
Anm: Denna artikel är ett upprop som kristdemokratiska europaparlamentariker och riksdagsledamöter har skrivit under tillsammans med ett fyrtiotal andra europaparlamentariker och nationella, politiska företrädare. Detta på initiativ av intresseorganisationen International Campaign for Tibet. Parallellt med denna publicering publiceras artikeln i en rad andra tidningar runtom i Europa.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
