LIMBO Tankesmedjan Limbo välkomnar volymdiskussionen i svensk migrationspolitik, och hoppas nu på modet att på allvar diskutera volymmål för fler av samhällets verksamheter.
En av de stora stridsfrågorna i den parlamentariska kommitté som ska se över migrationspolitiken är frågan om antal. Kan vi till exempel bestämma hur många asylsökande och kvotflyktingar Sverige kan ta emot?
Länge var den frågan tabu inom svensk offentlighet. Motståndarna till så kallade volymmål säger att det är omöjligt att bestämma hur många asylsökanden Sverige kan ta emot eftersom asylrätten inte är förhandlingsbar. Ingen ska nekas rätt till liv och skydd mot förföljelse. Detta har Sverige lovat genom att underteckna flera internationella konventioner om flyktingars rättigheter. Det är också vår moraliska skyldighet att som likvärdiga människor erbjuda skydd åt dem som är på flykt.
Stefan Löfven skrev på Facebook 2013 apropå att moderaterna börjat prata om volymer att det var: ”… ett avhumaniserande språk, där människor på flykt från krig beskrivs som ’flöden’ och ’volymer’. Det är oanständigt”.
Men idag verkar det som om Socialdemokraterna har ändrat sig. Inför målet att nå en blocköverskridande kompromiss är man beredd att sätta en gräns för hur många som får komma till Sverige och få asyl.
Tankesmedjan Limbo välkomnar denna omsvängning i inställning. Självfallet är det möjligt för Sverige som nation att suveränt bestämma hur många och vilka som ska få flytta hit. Vi vill också bidra till ett utvecklande av denna insikt. På ett helt annat sätt än vad som är fallet idag bör vi kunna diskutera antal och kostnader från ett nationellt perspektiv även vad gäller andra inslag i samhällsutvecklingen.
Genom att hålla nere dessa kostnader kan vi på sikt bidra till ökad privata rikedom vilket, som alla vet, har en positiv inverkan på samhällsutvecklingen.
Som diskussionsunderlag har tankesmedjan tagit fram en rapport om insatsen ekonomiskt bistånd (tidigare socialbidrag). Den ska enligt Socialtjänstlagen ge enskilda personer och familjer en skälig levnadsnivå. På grund av den accelererande ekonomiska krisen under och efter covid-19-pandemin kommer antalet personer med denna insats stadigt öka vilket påverkar kommunernas ekonomi negativt.
På samma sätt som nu sker med asylsökande är det dags att vi på allvar börjar diskutera antal och volymer. Hur många personer med bidrag från samhället mäktar vi med? Det är självfallet fullt möjligt att sätta ett volymmål nedbrutet till antal per kommun för hur många som samhället anser det möjligt att betala ut ekonomiskt bistånd till. För dem som utöver det förutbestämda volymmålet ansöker om bistånd hänvisas till exempel till välgörenhet eller annan hjälpverksamhet. Ett öde som knappast är sämre än exempelvis det som drabbar asylsökande på flykt som inte får inresetillstånd i något annat land.
Vi måste också ha modet att på allvar diskutera volymmål för fler av samhällets verksamheter. Till exempel sjukersättning och assistansersättning. Genom att hålla nere dessa kostnader kan vi på sikt bidra till ökad privat rikedom vilket, som alla vet, har en positiv inverkan på samhällsutvecklingen.
Det handlar inte om hur många som är sjuka – utan om hur många sjuka vi har råd med. Viktigt att tänka på inför en möjlig kommande andra våg av covid-19.
Framöver kommer tankesmedjan Limbo även vilja diskutera hur många pensionärer, småbarn och struliga tonåringar med psykisk ohälsa vi har råd med.
Tankesmedjan Limbo
genom
Hans Hallerfors
(Till vardags redaktör för tidskiften Intra)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
