ledare Arbetslösheten har slagit hårt mot den privata servicenäringen. Där finns också många otrygga jobb. Att LO då för första gången väljer ordförande från ett förbund som organiserar inom handeln är ett tecken i tiden.
Arbetslösheten ökar i Sverige. Enligt Arbetsförmedlingens senaste bedömning kommer uppgången att fortsätta fram till mars 2011, för att då ligga på 11,4 procent. Hårdast har den slagit mot den privata servicenäringen, även om varslen ökat också inom industrin. Redan idag är en miljon arbetstagare påverkade av nedgången; 83 000 varslade, 455 000 inskrivna som arbetslösa och 539 000 korttidspermitterade. Krisen kommer att driva på den strukturella omvandlingen av arbetsmarknaden. Det betyder att många inte kommer att komma tillbaka till samma jobb. För att människor inte ska råka illa ut krävs stora offentliga investeringar, omskolning samt en a-kassa som omfattar fler och som det går att leva på.
Handeln och de privata servicenäringarna sticker också ut i en annan bemärkelse. Där är villkoren särskilt otrygga. I sitt tal på LO-kongressen lyfte den nya ordföranden Susanne Gideonsson fram förhållandena inom handeln. Där är det färre än hälften av arbetstagarna som har en så kallad normalanställning, det vill säga ett fast jobb på heltid. De flesta har istället en tidsbegränsad anställning eller jobbar deltid. Bland kvinnorna är det endast en fjärdedel som har ett fast heltidsjobb.
Arbetslöshet och otrygga jobb påverkar också en tredje avgörande fråga för LO, att stärka den fackliga organiseringen. Här gäller det för fackförbunden att behålla kontakten med medlemmarna även när de är arbetslösa. En annan utmaning är att organisera fler av dem som har otrygga och tillfälliga jobb.
En försvagad arbetarrörelse, i Sverige och i omvärlden, skulle få allvarliga konsekvenser för demokratin
Den omstrukturering som vi ser av arbetsmarknaden sätter också ljuset på större spörsmål, om klassamhällets förändrade karaktär och arbetarrörelsens långsiktiga strategi. Industrin är stor i Sverige, men sedan flera decennier tillbaka är det servicenäringarna som växer och med dem de osäkra jobben. På global nivå kulminerade antalet anställningar inom industrin under 1990-talet. Den globala trenden är en ökad ”informalitet”, jobb utan formella avtal och rättigheter för arbetstagarna. Detta skapar otrygghet och ökade klyftor – och en försvagad arbetarrörelse. Utanför Europa är läget ännu mörkare. Enligt FN-organet ILO återfinns idag 40 procent av alla världens arbetstagare i ”otrygga anställningsförhållanden”. I Latinamerika är andelen över 50 procent och i Indien närmare 90 procent.
Karl Marx drömde en gång i tiden om att en växande industriarbetarklass skulle stöpa om samhället och få kapitalismen att ersättas av socialism. Idag framstår den visionen som både överspelad och orealistisk. Fackligt aktiva inom industrin är fortfarande centrala för arbetarrörelsen, men i vår tid är det snarare servicenäringarna som expanderar, även i länder där tillverkningen ökar. Arbetarklassens organisationer behöver också alliera sig med andra skikt. Det gäller inte minst i Sverige där den fackliga styrkan ökar när flera centralorganisationer samverkar, ett tydligt exempel är den gemensamma kritiken mot LAS-utredningen.
En försvagad arbetarrörelse, i Sverige och i omvärlden, skulle få allvarliga konsekvenser för demokratin, jämlikheten och förmågan att hålla högerradikala krafter stången. För att möta hoten krävs många saker. För det första att initiera en ekonomisk nystart för att pressa ner arbetslösheten. För det andra att formalisera informaliteten, det vill säga omvandla osäkra jobb till trygga. För det tredje att bygga starka fackföreningar och även nå dem som inte har ett fast jobb på heltid.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
