FREDAGSMYS | Chefredaktör Nordling försöker hitta nya allierade i kampen mot destruktiva konspirationsteorier. Det går sådär.
Presidentvalet i USA närmar sig med stormsteg. Och i takt med detta höjs varningsropen om ett val utöver det vanliga, inte minst när det väl är över. Kommer någon att tro på slutresultatet? Kommer tillräcklig många att acceptera det? Då är det bra att låta historien påminna oss om att röstkaos inte är ett fenomen kopplat till vår tidsålder.
Valet av republikanen Rutherford B. Hayes som president 1876 var till exempel extremt laddat, då det i princip uppstod ett sorts dött lopp mellan honom och demokraten Samuel J. Tilden. Den senare tycks ha fått flest röster, men Hayes fick makten med en elektorsrösts övervikt. Saken tog närmare ett halvår att avgöra, kantades av många konflikter och misstankar om valfusk och USA stod till och med på randen till ett nytt inbördes krig. Allt enligt Ed Kilgores läsvärda skildring i New York Magazine häromveckan, där han sätter händelserna 1876 i relation till vad som väntar amerikanerna i höstens val.
Att det kommer finnas en hel del destruktiva krafter att parera även efter årets presidentval råder det dock ingen tvekan om. Bortsett från den sittande presidentens olika hugskott, falska fakta och skrämmande framtidsscenarion så har också rena stollerier blivit en konkret faktor för alla medborgare att hantera. Teorin om den djupa staten, inte minst i form av den bisarra idén om Qanon, verkar locka allt fler. Vilket kan framstå som gåtfullt, men inte så underligt utifrån att den (enligt denna intervju) tycks marknadsföras utifrån ett påhittat hot riktat mot de allra mest sårbara: våra barn.
Teorin sprider sig nu som en löpeld, och Q-symbolen syns nu allt oftare vid manifestationer av olika slag även i Europa. Om du tittar noga kommer du säkert se några Q i din närhet, på ett rockslag, en väska eller en bil. Det betyder inte att bäraren är en del av själva konspirationen, utan är ett tecken på att denne är en troende. En som ser den osynlige fienden och är beredd att gå till strid. Typ. Lite läskigt är det, trots allt. Inte att vi styrs av en djupare stat i staten, utan att så många vill tro på detta. Så nu återstår att se hur kommande val, inte bara i USA, påverkas av denna underminerande rörelse.
Att förhindra att konspirationsteorier ges grogrund är egentligen den största utmaning som åligger det öppna samhället, eftersom vi lever i ett så skört bygge. Förhoppningsvis nyktrar folk till, men det känns inte troligt. Det känns hursomhelst omöjligt att påverka, vilket innebär den största frustrationen. Bevisen för teorins tillkortakommanden blir i själva verket den bästa bensinen elden kan önska, eftersom det ”bevisar” att någon försöker dölja något.
En som vet allt om denna utmaning är Jimmie Åkesson. I åratal har han försökt förklara att hans parti inte är infiltrerat av krafter som har långt mer destruktiva planer än de som partiprogrammet rymmer. Att så många uteslutits ur hans parti genom åren har förstås spätt på denna teori, men Åkesson har ståndaktigt försvarat sig mot dessa konspiratoriska tankar.
Denna vecka blev ytterligare ett prov på denna konst då SD inte bara tvingades hantera en nämndeman som häktades för vapenbrott utan som bekant även en nazivurmande man som nästlat sig långt in i partiets nomenklatura. Teorierna om att SD infiltrerats av våldsdyrkande antidemokrater tog naturligtvis ny fart, men partiets företrädare fortsatte att avfärda alla sådana tankar om en dold konspiration inom SD.
Vilket känns bra, med tanke på att just denna konspirationsteori ändå har betydligt fler substantiella bevis än till exempel alla tankar om den djupa staten. Vi behöver trots allt flera goda krafter för att motarbeta alla former av destruktiva myter, och med tanke på hur jobbigt det måste vara att utsättas för denna återkommande anklagelse om ett parti inuti partiet så bör ju alla sanna Sverigedemokrater dra sig för att torgföra liknande myter om andra konspirationer. Men samtidigt: Jag vet inte. Som Jimmie Åkesson så ofta brukar säga.
Ha en bra helg!
Jonas Nordling
Chefredaktör
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
