Demokrati Den svenska liberala demokratin är internationellt sett en av de främsta i världen. Frågan är om vi bör oroa oss över dess framtid? Svaret är ja, menar Mike Enocksson som har granskat hur bräcklig vår demokrati egentligen är.
Coronapandemin kom att förvandla många av västvärldens liberala demokratier till temporära militär- och polisstater. Folksamlings- eller utegångsförbud, och de som bröt mot detta fick böter eller till och med fängelse. I Sverige gick de statliga åtgärderna aldrig så långt, även om regeringen åberopade ordningslagen som inger rätten att hindra allmänna sammankomster för att förhindra spridningen av en epidemi.
Den 7 april kom riksdagspartierna även överens om att instifta en ny krislag som innebar att regeringen kunde, utan stöd av riksdagen, stänga ner olika former av verksamheter som skulle kunna bedömas som riskfaktorer för en spridning av viruset. I vissa europeiska länder såg dock den politiska regimen sin chans att institutionalisera de auktoritära elementen i samhället än mer, som i Polen och Ungern.
Men Polen och Ungerns vridning åt en allt mer auktoritär politisk regim är inget isolerat fenomen. Vi kan se det över hela världen. 2018 publicerades två kritikerrosade böcker från USA på temat demokrati. Den ena var How Democracies Die av de två Harvardprofessorerna Steven Levitsky och Daniel Ziblatt. Den andra var The People vs. Democracy – Why Our Freedom Is in Danger & How to Save It, skriven av Yascha Mounk, docent vid Johns Hopkins University samt skribent till Atlantic, New York Times och Die Zeit.
Levitksy och Ziblatt berör bland annat hur olika auktoritära politiska regimer uppstått under de senaste årtiondena och vad vi bör vara uppmärksamma på i den retorik och den politik som vissa politiska aktörer använder sig av. Mounk går djupare och belyser att många människor faktiskt tvivlat på det demokratiska projektet sedan en lång tid tillbaka, och att det grundar sig i faktorer som en stagnerad levnadsstandard, ett nytt heterogent samhällsklimat och sociala medier. Samt att den liberala demokratin i sig utvecklats till att vara allt mer liberal än demokratisk.
Att böckerna kommer ut nu och från USA är naturligtvis ingen slump. Donald Trumps presidentskap har gjort att frågan om den liberala demokratins framtid kommit på tapeten. Men den liberala demokratins osäkra grund är inte heller något isolerat amerikanskt fenomen. Överallt skruvas de auktoritära skruvarna åt, från Brasilien till Filipinerna, från Indien till Ungern. Frågan är hur starkt den svenska liberala demokratin egentligen står sig i denna nya tidsålder av regimskiften? I två essäer undersöker jag detta, men även vad liberal demokrati egentligen är och om den kanske enbart utgör en parantes i världshistorien.
Den liberala demokratin
Sverige kan stoltsera sig som ett av de mest demokratiska länderna i världen. Enligt The Economist demokratiindex rankas vi på plats nummer 3 av världens länder, endast förbipasserat av Norge och Island. Hos Freedom House hamnar Sverige återigen på samma placering, den här gången med Finland och Norge på första respektive andra plats.
Således verkar den svenska demokratin, i jämförelse med resten av världen, vara en av de allra bästa. Men betyder det att den är ohotad från förändring? Det mest direkta instrumentet för att förändra en demokratisk regim i auktoritär riktning är genom landets konstitution. I Sveriges fall självaste grundlagarna (Regeringsformen, tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen samt successionsordningen). Rent tekniskt sett är det ingen större svårighet, för enligt regeringsformen behövs det nämligen enbart en enkel majoritet av riksdagens ledamöter för att förändra grundlagarna – samt ett mellanliggande val. Men det mellanliggande valet behöver inte föregås eller efterföljas av en hel mandatperiod.
Vad gäller den ”liberala demokratin” som begrepp är den inte uttryckligen inskriven i den svenska regeringsformen, men underförstått finns den där. Det framgår bland annat genom att den svenska demokratin bygger på fri åsiktsbildning, allmän och lika rösträtt, att det allmänna ska motverka diskriminering på grund av kön, hudfärg, nationalitet, etnicitet, religion, funktionshinder, sexualitet eller ålder samt att domstolar och förvaltningsmyndigheter skall beakta allas likhet inför lagen och iaktta saklighet och opartiskhet.
Men låt oss förbise detta och anta att de som har för avsikt att avskaffa den liberala demokratin i Sverige inte kommer att göra det så uppenbart som att ändra grundlagen. Vilka metoder skulle då kunna användas? Först måste vi dock definiera vad vi menar med ”liberal demokrati”. I min gamla kursbok i statsvetenskap, Comparative Government and Politics, står det följande:
By definition, liberal democracy is limited government. The goal is to secure individual liberty, including freedom from unwarranted demands by the state. In this way, the population can be defended against its rulers and minorities can be protected from democracy’s inherent danger: tyranny by the majority […] Elected rulers are subject to constitutions that usually include a statement of individual rights. Should the government become overbearing, citizens can in theory use domestic and international courts to uphold their rights. In these respects, a liberal democracy is democracy disarmed.
Enligt Yascha Mounk kan begreppet ”liberal demokrati” brytas ner i två delar; vad vi menar med ”liberal” och vad vi menar med ”demokrati”. Enligt Mounk kan demokrati kortfattat definieras som en uppsättning av institutioner som genom val verkningsfullt översätter den folkliga viljan till allmän politik.
Liberala institutioner är de som skyddar rättsäkerheten och garanterar individuella rättigheter såsom yttrandefrihet, religionsfrihet, pressfrihet och organisationsfrihet för alla medborgare, inklusive etniska och religiösa minoriteter. Den liberala demokratin består således av båda dessa delar, ett politiskt system som skyddar de individuella rättigheterna och översätter folkviljan till allmän politik.
När vi då talar om att den liberala demokratin är hotad så är det i första hand den liberala delen av detta som vi sätter i fokus. Det som hägrar i horisonten är inte en totalitär stat med en despotisk ledare eller ett enpartisystem, utan en politisk regim där själva folkviljan fortfarande får sitt utlopp genom den allmänna politiken, men där de individuella rättigheterna har kringskurits eller i stora delar avskaffats. En så kallad ”illiberal demokrati”.
Att manipulera ett system
Om en regering vill inskränka den liberala demokratin och omvandla den till en illiberal sådan, så skulle ett av de första stegen vara att påverka de statliga myndigheterna för att börja etablera det nya regimskiftet. Ministerstyre i sig är inte tillåtet i Sverige, men departementen skulle genom regleringsbrev och budgetanslag kunna styra myndigheter i en sådan riktning att de inte längre gav uttryck för att upprätthålla värderingar som ligger inom ramen för den liberala demokratin.
Mest signifikant skulle det vara att byta ut myndighetschefer mot lojala tjänstemän som sedan implementerade det nya synsättet ner i organisationen. Värdegrunder skulle kunna skrivas om eller skrotas, illojala chefer inom myndigheten hade kunnat motarbetas till den grad att de avgick eller i vissa fall avskedades, varpå lojala chefer hade kunnat ta deras platser.
Myndigheter som framförallt skulle vara av betydelse skulle då vara Polismyndigheten och Försvarsmakten, då de innehar våldsmonopolet i landet. Andra myndigheter som snabbt hade hamnat i fokus är Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten, för att därigenom rikta dess verksamhet mot att hantera politiska motståndare och försöka väcka åtal av olika slag.
Även Justitiekanslern skulle vara en särskilt viktig myndighet att manipulera. I och med att deras uppgift är kontrollera att de övriga myndigheterna och Sveriges advokater sköter sina uppdrag kan den på så vis släppa igenom sådant som i en liberal demokrati hade betraktats som rättsvidrigt. Dessutom är Justitiekanslern den ende åklagaren som kan väcka åtal vad gäller yttrandefrihets- och tryckfrihetsbrott.
Det svenska domstolsväsendet är dock en svårare institution att manipulera i en illiberal riktning. Dess ställning som oberoende aktör står starkt skild från regeringsmakten, och så länge domstolsväsendet inte är i händerna på en politisk regim blir det väldigt svårt att omsätta politik till verklighet, då det är domstolarna som tolkar svensk lag. Men det finns sätt att kringgå detta.
Ett sådant sätt är via nämndemannasystemet, som återfinns i de första instanserna av de allmänna domstolarna och i förvaltningsdomstolarna. I tingsrätten respektive förvaltningsrätten utgör nämndemännen majoritet och att lyckas få in lojalister på dessa poster skulle ge en direkt inverkan på utgången av den dömande makten. (I ett omvänt scenario skulle det kunna vara så att det är nämndemännen som utgör värnet för den liberala demokratin i domstolarna, om juristerna varit de som agerat rättsvidrigt. )
Vad gäller övriga domstolar är det än svårare att påverka förfarandet. I hovrätten och kammarrätten kan nämndemän inte nyttjas för politiska motiv på samma sätt som i de lägre instanserna. Och när det kommer till Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen finns inga nämndemän utan enbart justitieråd.
Vad gäller de lagfarna domarna i svenska domstolar så utses de av regeringen. Men nya kan inte utses förrän de som sitter går i pension eller väljer att säga upp sig från uppdraget. (Vi har visserligen en Domarnämnd i Sverige som framför förslag till regeringen för utnämnandet av nya domare. Dessa förslag är dock ej bindande och regeringen kan utse vilka de vill.)
Enligt Regeringsformen får inte heller domare skiljas från sin tjänst om de inte utfört ett brott, åtsidosatt sitt uppdrag eller nått en icke-arbetsför ålder. På längre sikt är det dock möjligt att byta ut de lagfarna domarna mot nya regimvänliga sådana, även om det hade varit en trögflytande process, särskilt i jämförelse med hur andra institutioner är möjliga att manipulera betydligt fortare.
Massmediernas roll
Den tredje institutionen i samhället som är att betrakta som central i en liberala demokratin är massmedierna. Då Sverige har en långt gången tryckfrihet är det mycket svårt för en regering, utan grundlagsändringar, att gå in och styra massmedia. Men det finns dock instrument att tillgripa. Sveriges Television, Sveriges Radio och UR styrs idag av en förvaltningsstiftelse, där representanter för riksdagspartierna sitter. Genom att besitta en majoritet av styrelsen hade ledningen för public service kunnat bytas ut till lojalister. Bolagens uppdrag fastställs dessutom av riksdagen.
Andra tillgrepp är att ändra presstödet, och omstrukturera det så att aktörer som inte anses lojala mot regeringen förlorar stödet eller får det kraftigt nedskuret. Mediestödsnämnden, tidigare Presstödsnämnden, kan göra nya tolkningar av kriterierna för stöd. En annan nämnd som kan kringskära massmediernas frihet är Granskningsnämnden för radio och TV, ifall de går hårt åt programutbudet i aktörer som anses vara illojala mot den politiska regimen.
Båda dessa nämnder sorterar under Myndigheten för Press, radio och tv, som skulle vara en viktig myndighet att ta kontrollen över. Det ska dock poängteras att Granskningsnämnden för radio och TV med nuvarande direktiv utreder först i efterhand och inte kan stoppa något på förhand. Men utstuderade fällningar mot de som producerar regimkritiska program kan påverka dessa till självcensur, eller åtminstone etablera en stark politiserad kultur om vad som kan ses som ”god smak”.
Således kan det göras vida ingrepp på den liberala demokratin bara genom att manipulera de institutioner som idag finns, utan att ändra grundlagarna eller ens införa några nya lagar. Det enda som behövs är att de som vill avveckla den liberala demokratin innehar regeringsmakten, och har ett aktivt – eller passivt – stöd av majoriteten av riksdagspartierna.
Men detta regimskifte från liberal demokrati till illiberal demokrati kan också göras i miniatyrform. Nere på kommunalnivå kan en liknande manipulering av den kommunala förvaltningen och de lokala ordningsföreskrifterna ske. Lokala förvaltningschefer kan exempelvis manövreras ut av ett ogästvänligt politiskt klimat och orimliga arbetsförhållanden, och sedan ersättas av ideologiskt lojala medarbetare.
Och vad gäller det politiska regimskiftet från liberal demokrati till illiberal demokrati så är det kanske också mer sannolikt att det sker på kommunal nivå än på statlig. Där lokaljournalistikens utdöende och riksmediernas storstadsfixering kan innebära att en sådan regimförändring faller utanför radarn.
Fortsättning följer.
***
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
