Ledare Ebba Busch blir behandlad som och beter sig som en influencer. Men varken Busch själv, eller media, får glömma bort att hon är en av Sveriges mäktigaste politiker, att hon i teorin skulle kunna bli Sveriges nästa statsminister.
Jag och Ebba Busch har mycket gemensamt. Vi har båda två småbarn. Vi är uppväxta i Uppsala och gick på samma gymnasieskola. Sen jobbade vi samtidigt i Uppsalas stadshus. Hon som kommunalråd med ansvar för äldrefrågor, jag som politisk sekreterare för Socialdemokraterna.
Hon minns säkert inte detta heller, men jag kommer ihåg att det ofta var trevlig stämning när radikalfeministen Elin och den konservativa Ebba möttes i fikarummet och åt kakor tillsammans. Förutom när jag hade skrivit något raljant om henne på den då stora bloggen Alliansfritt Sverige förstås, då kunde det vara lite spänt.
Flera år senare sitter jag på hennes instagram och nästan myser. Ibland kommer jag på mig själv att nicka igenkännande. Inte åt hennes politik såklart, men som småbarnsmamma känner jag igen mig i alla tokiga situationer som uppstår. Det känns som om vi är kompisar, eller iallafall skulle kunna bli.
Det är som att man för några minuter helt glömmer bort att hon är en av Sveriges mest konservativa politiker. Man glömmer bort vårdnadsbidrag, inskränkningar i Public Service och avskaffandet av det som slarvigt kallas för »pappamånader«. Man glömmer bort att hon vill samarbeta med Sverigedemokraterna och den oerhörda högersväng hon gjort som partiledare.
Ironiskt nog är hon den mest identitetspolitiska politikern av dem alla – allt handlar om henne själv.
Jag har länge irriterat mig på att Busch blir behandlad som och beter sig som en influencer. Det började redan när hon var med i programmet Kommunpampar , där hon skickligt försökte få kommunalrådslivet att verka glamorösare än vad det faktiskt är. Sen har det sjungits i Så ska det låta, ogiltigt vigts influencerpar och festats med kändiseliten. Nu har Busch skjutsat sin influecersbästis i Säpobilen, närgångsfestat mitt i en brinnande pandemi och hon har trasslat in sig i något fastighetsbråk med en äldre man.
Låt en kvinna leva! säger folk och tro mig, det är många hårt arbetande ensamstående kvinnor som vill gå ut och dansa! Förlåt för mitt gnäll, jag kanske är gammalmodig? Eller är det hederlig svartsjuka? Hon är ju uppenbarligen en mycket skicklig kommunikatör. Det kanske är så att politiker 2020 måste bete sig som influencers för att »nå ut«.
Möjligen, men det är i så fall djupt problematiskt. Det är svårare att vara kritisk mot någon man genom sina sociala medier nästan känner att man är kompis med. Missförstå mig rätt. Politiker behöver bli mer folkliga (hur folkligt det nu är att kändisfesta i Tel Aviv men ni fattar). Men politiker ska primärt bedömas för sin politik och inte för sitt personlig varumärke. För att vara politiker är något helt annat än att vara influencer.
Även politiker måste ha ett privatliv, allt annat vore inhumant och fruktansvärt. Men Busch är en av Sveriges mäktigaste politiker, hon skulle i teorin kunna bli Sveriges nästa statsminister. Med det kommer makt, och ansvar. Och när hon får oss att tro att hon är spontan som bara råkar älska att sjunga, eller som av en händelse klickat med en influencer med nästan en halv miljon följare så är det egentligen helt i enlighet med hennes strategi att bli så känd och synlig som möjligt.
Busch har länge profilerat sig som mycket kritisk till identitetspolitik. Ironiskt nog är hon den mest identitetspolitiska politikern av dem alla. För allt handlar om henne. När hon hyllas är det för att hon är ung, kvinna, småbarnsmamma och nu dessutom ensamstående. Vi kan ha överseende med samvetsfrihet, hon är ju en stark kvinna. Och när hon får kritik bygger försvarstalet på att hon är ung, kvinna, mamma och nu dessutom ensamstående, som när hon festat mitt i en pandemi (men observera: när kvinnor får låg pension, då beror det på dåliga val). De som kritiserar henne gör det för att hon är kvinna!
Då passar minsann genusflummet. Som om att samarbeta med Sverigedemokraterna är det mest feministiska i världen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
