Det är inte över innan det är över

ledare Arbetsmarknadens parter kom inte överens om ett nytt huvudavtal den här gången heller. Nu väntar ett komplicerat politiskt spel, och den akten är redan igång.

Det blev ingen överenskommelse mellan PTK, LO och Svenskt Näringsliv. Det var redan överraskande att förhandlingarna återupptogs i onsdags efter att ha strandat den sista september. Och lite snopet att de bara två dagar senare visade sig misslyckas den här gången också.

Det var LO som sade nej. Medan PTK och Svenskt Näringsliv hade sagt ja till slutbudet.

Frågan är varför?

Uppenbarligen värderar PTK som företräder tjänstemän och akademiker och LO som organiserar arbetarna inte helheten på samma sätt.

LO ser tydligen försämringarna av turordningsreglerna och ramverket för uppsägning på saklig grund som så betydande att de inte vägs upp av förbättringar vad gäller kompetensutveckling, regelverket för hyvling och visstidsanställningar. En möjlig förklaring är att LO anser att det i högre grad är deras medlemmar som får betala priset av uppluckringar av anställningsskyddet.

Lyckas Stefan Löfven med det reptricket lär hans regering sitta hela mandatperioden ut.

Men också själva utgångspunkten har ställt till problem i förhandlingarna. Det faktum att januariavtalet hotar med lagstiftningar om inte parterna kommer överens har skapat en betydande bitterhet i alla fackliga organisationer men kanske särskilt i LO-förbund. I synnerhet som det är en socialdemokratisk regering som ska effektuera försämringar i anställningsskyddet. Efter att förhandlingarna strandade första gången krävde flera LO-förbund att den så kallade Toijerutredningens förslag skulle dras tillbaka.

Det går inte heller att komma ifrån att trepartsförhandlingar ibland kan vara svårare att ro i hamn än när två parter möts vid förhandlingsbordet.

Berättelsen om varför det gick som det gick kommer att handla om vem som sätter dagordningen för nästa fas i detta arbetsrättsliga drama.

Flera LO-förbund talar nu om att ett antal av de frågor som var uppe på bordet i förhandlingarna kommer att lyftas in i de pågående löneförhandlingarna om nya kollektivavtal. Löneförhandlingarna, som sköts upp i våras på grund av coronakrisen, är komplicerade i sig. Det kan bli en tuff förhandlingshöst när i stort sett hela arbetsmarknaden ska skriva om sina avtal och ekonomin krisar och arbetslösheten ökar.

Och nu hamnar alltså hela frågan i politikernas knä. Regeringen kläms mellan två sköldar, dels de som vill ha radikala förändringar av arbetsrätten (Centern och Liberalerna), dels de som motsätter sig alla försämringar (Vänsterpartiet).

Jonas Sjöstedt var i och för sig relativt nedtonad i sin första kommentar. Han avgår om ett par veckor som partiledare för Vänsterpartiet. Sjöstedt har tidigare varit mycket tuff och deklarerat att han kommer att begära misstroende mot regeringen om Toijer-utredningen inte dras tillbaka omedelbums. Ett krav som också förts fram av flera LO-förbund. Något som Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna i så fall kommer att rösta för!

Denna möjliga höger-vänster-allians mot Löfven säger något om hur komplicerad svensk politik är för tillfället. Om det sker faller regeringen. Det är nog trots allt ändå inte så troligt att Vänsterpartiet väcker misstroende i nuläget. Kanske vill inte Sjöstedt gå till historien som vänsterledaren avsatte en socialdemokratisk statsminister?

I vilket fall som helst kan ni nu se fram emot ett intrikat politiskt spel.

Stefan Löfven kommer att göra allt som står i hans makt för att skjuta frågan så långt fram i tiden som möjligt. Han är trots allt en erfaren facklig förhandlare.

Men ett förslag måste ändå tas fram förr eller senare. Men hur detta i slutändan kommer se ut är mycket oklart. Löfven har deklarerat att Toijer-utredningen i sin nuvarande form inte kommer att läggas fram på riksdagens bord. Frågan är vilka förändringar av utredningens förslag han vill se och kan få igenom. Och som Centern och Liberalerna kan tänka sig att acceptera.

Stefan Löfven säger sig vilja lyssna på remissvaren på utredningen. Många kommer att säga att utredningen rubbar på maktbalansen på arbetsmarknaden, vilket januariavtalet föreskriver att den inte får göra. Men där står också att utredningen ska genomföras om parterna inte kommer överens. Kanske kan åtminstone delar av det förslag som LO nu förkastat, och PTK och Svenskt Näringsliv accepterat, lyftas in i ett kommande regeringsförslag. Löfven befinner sig med andra ord i en ganska trixig situation.

Löfven måste alltså för att undvika en regeringskris (a) få med sig Centern och Liberalerna på ett reviderat förslag och det måste samtidigt vara tillräckligt bra (b) för Vänsterpartiet inte ska väcka misstroende.

Lyckas Stefan Löfven med det reptricket lär hans regering sitta hela mandatperioden ut. Det som talar för ett sådant scenario är att varken Centern eller Liberalerna är särskilt intresserade av ett nyval så här mitt i mandatperioden. Liberalerna riskerar till exempel att trilla ur riksdagen helt och hållet. Det är i nuvarande läge svårt att föreställa sig att någon av dem kommer att gå fram om det blir ett nyval. Och att Vänsterpartiet skulle fälla en socialdemokratisk regering skulle nog stå ut i alla framtida historieböcker. Särskilt som det med intill visshet gränsande sannolikhet kommer att leda till att vi får en moderatledd regering redan i vår.

Den enda vi för tillfället vet är att förhandlingsvägen mellan arbetsmarknadens parter är stängd. Nu väntar ett komplicerat politiskt spel. Med – det ska nog erkännas – en mycket osäker utgång. För den här typen av flerfrontskonflikter med på förhand låsta positioner är ändå ganska ovanliga företeelser i svensk politisk historia. Det stora politiska dramat kan börja. Redan sent på fredagskvällen var det dags för första akten. Regeringen bjuder in till LAS-samtal! Det är inte över innan det är över.