Arbetsmarknad Alienation och utsugning är alltjämt grundläggande drag i kapitalismen. Ett exempel är arbetsförhållandena hos e-handelskoncernen Amazon. Men motståndet växer, skriver Orhan Akman och André Scheer från tyska fackförbundet Verdi.
Jeffrey Preston Bezos är grundare av och chef för e-handelsjätten Amazon och sägs vara världens rikaste man. Han hör till dem som tjänat på coronakrisen. Redan i mitten av april 2020 hade hans förmögenhet enligt rapporter i medierna ökat med 24 miljarder till 138,5 miljarder amerikanska dollar.[1] Anledningen är den ökade efterfrågan inom e-handel och online-tjänster under pandemiperioden. Amazon har sett en omsättningsökning på 26%, varav enligt Handelsblatt tre fjärdedelar hänför sig till molntjänstföretaget Amazon Web Services (AWS). Bland dem som köper AWS tjänster återfinns bland annat streamingtjänsten Netflix, som under första kvartalet 2020 på grund av pandemin kunde notera ett rekordresultat, då antalet abonnenter världen över steg till 15,8 miljoner.
Amazon, grundat i USA 1994 som nätbokhandel, är idag ett enormt konglomerat som enligt egna uppgifter har 840.000 anställda i sin verksamhet som detaljhandel, logistikföretag, internetplattform, streamingleverantör av musik och video, filmproducent och tidningsförlag, varav mer än 590.000 i ursprungslandet USA och 115.000 i Europa. I Tyskland har Amazon mellan 13.000 och 20.000 fast anställda på heltid, därtill kommer framför allt under julhandeln tusentals visstidsanställda arbetare. Omsättningen uppgav koncernen 2019 vara 280,5 miljarder amerikanska dollar. Därmed är Amazons finansiella styrka på nivå med BNP hos länder som Portugal eller Vietnam.
Samtidigt är koncernen ur globalt perspektiv en av de värsta vad gäller miljöförstöring på grund av en enorm energiförbrukning med förfärande effekter på miljön och klimatet. Enligt egna uppgifter omfattade Amazons koldioxidutsläppp året 2018 cirka 44.4 miljoner ton. Det motsvarar ungefär 85% av utsläppen från stater som Schweiz eller Danmark.[2]
Amazon har gått ut med att man strävar efter att produktionen senast år 2040 ska vara koldioxidneutral och påstår också att ”koldioxidutsläppen genom en omställning till Cloud och Amazon Web Services kan minskas med 88%.”[3] Journalisten Brian Merchant betecknar detta som ren och skär lögn. Amazons verksamhet är i praktiken ”en av de största orsakerna till klimatkrisen”, konstaterade Merchant på ett symposium i Bryssel med Internationella fackföreningsfederationen i december 2019.[4]
Eliza Pan från gruppen Amazon Employees for Climate Justice (AECJ) lyfte vid samma symposium fram koncernens utsläpp av föroreningar, till exempel från dieselbränslet som används av distributionscentralernas lastbilar. Denna typ av luftföroreningar sker ofta i områden där de särskilt drabbar fattiga och färgade människor.Medan koncernen på sina hemsidor skryter om sina sol- och vinddrivna serverparker i USA, menar Pan att ”Amazon bygger allt fler datacentraler i Indien och Kina, som i stor utsträckning är hänvisade till energi som kommer ifrån kolkraftverk”.
Farorna för de anställda
Ett annat mörkt kapitel i Amazons förmenta framgångssaga är överbelastandet av och hälsoriskerna för de anställda, något som bland annat visar sig i de höga sjukskrivningstalen. På de tyska förenade tjänstefacken Verdis hemsida har Peter Fritz, som arbetar för Amazon i Frankenthal, uppmärksammat koncernens “amerikanska synsätt på pandemiskydd”: “Här är man å ena sidan noga med avstånd i lunchrummet och mellan skåpen i omklädningsrummet – å andra sidan anländer under ett normalskift kring 100 personer samtidigt och står då vid överlämningen tätt tillsammans med dem som ska avlösas. För att ta sig till arbetet på lagret måste man åka med den överfulla pendelbussen.”[5]
Koncernen för effektivt ut en bild av att de uppför sig exemplariskt vad gäller preventiva åtgärder och får gott om plats i samma kommersiella medier i Tyskland som också tjänar på det reklamutrymme som Amazon köper. Anställda berättar däremot liksom tidigare om problem – och de åtgärder som vidtagits av företagsledningen, till exempel för att undvika trängsel, sker ofta på arbetarnas bekostnad. Från Pforzheim rapporteras att nattskiftet i slutet av maj inskränktes till 32,5 timmar i veckan för att undvika kontakt mellan arbetarna i det tidigare skiftet. De ackumulerade saknade timmarna måste emellertid arbetas in senare.
Med en sådan företagspolitik är det knappast förvånande att man till exempel på ”Fulfillment Center utanför Hamburg registrerat minst 53 fall av coronasmitta.
Med en sådan företagspolitik är det knappast förvånande att man till exempel på ”Fulfillment Center” i Winsen/Luhe utanför Hamburg registrerat minst 53 fall av coronasmitta. Dessa fall som inträdde i det korta intervallet mellan 16 mars och 29 april blev kända i offentligheten genom en formell fråga som ställdes av Die Grünen i delstatsparlamentet i Niedersachsen. Som rapporterades i tv-programmet Tagesschau den 25 maj kritiserade Verdi den bristande transparensen och myndigheternas alltför långsamma agerande. Man sa då att ”det var svårt att förstå” hur företagets ”corona-hotspots” hade kunnat fortsätta med sin verksamhet utan att någon ingripit. Det samma gäller för andra arbetsplatser, till exempel Bad Hersfeld, där man fram till slutet av maj konstaterat minst sex fall. De lokala hälsomyndigheterna gick då ut med ett påbud om att använda munskydd på arbetsplatserna. Skyddsåtgärder vidtogs dock inte av företagsledningen. De som kunde visa fram läkarintyg på att de inte kunde bära munskydd fick endast ett ”erbjudande” om att vara hemma utan lön.
Sådana omständigheter visar på betydelsen av den kamp för kollektivvtal och goda arbetsförhållanden som Verdi nu i åtta år fört tillsammans med de organiserade arbetarna på Amazon. Detta är en av de längst pågående konflikterna för den tyska fackliga rörelsen sedan slutet av det andra världskriget. Kampen handlar också om hur den fara kan bemötas som denna typ av koncerner innebär för demokratin, i det att de till exempel vägrar eller endast mycket motvilligt betalar skatt, tar miljöhänsyn, respekterar kollektivavtal och så vidare.
Fackföreningarna har i denna kamp knappast att räkna med något understöd från statligt håll. Den 1 september 2011 talade förbundskansler Angela Merkel på en presskonferens rentav om att ”utforma det parlamentariska medbestämmandet på ett sådant sätt att det är anpassat till marknaden”. Det är svårt att inte associera till Marx ord om staten som ett utskott som förvaltar borgarklassens affärer.[6]
Stridsåtgärderna mot Amazon inleddes 2013 när Verdi först uppmanade handelskoncernen att inleda förhandlingar om kollektivavtal, vilket avvisades av ledningen. ”Vi har inga planer på att sluta några kollektivavtal”, svarade Armin Cossmann, Tysklandsansvarig för logistikområdet. ”Det skulle inte vara i samklang med vårt sätt att göra medarbetarna delaktiga i Amazons framgångar.”[7]
Med hänvisning till att kollektivavtal är som gjorda för att de anställda ska bli delaktiga i företags framgångar, avvisade Verdi detta resonemang som ”struntprat”. Sedan dess har arbetarna och deras fackförening inte släppt taget utan har med återkommande strejker och andra aktioner satt tryck på företaget. Koncernen förklarar ständigt att man inte är intresserad av att ingå några övergripande avtal: ”Det är fabriksråden på logistikcentralerna som är våra etablerade partners. De representerar hela personalen – till skillnad från fackföreningarna som endast företräder en minoritet.” [8]
Cossmann formulerade företagets fackföreningsfientliga hållning ännu tydligare i juli 2019 i ett svar till internetportalen Golem.de: ”Vi vill inte ha några externa organisationer med vid bordet. Fackföreningarna har inte hängt med in i den moderna tidsåldern.”
Förtätning av arbetet
Denna ”moderna tidsålder” är gammalt vin i nya läglar. Det som emellertid är nytt och som bör analyseras noga är Amazons roll som spjutspets för en industrialisering av tjänstesektorn. I denna process sönderdelas arbetet i små moment, liksom i fordismen. Arbetet förtätas allt mer och “optimeras” genom ett ständigt höjt tempo. Arbetarna undandras på så sätt kontrollen över sitt eget görande, hon degraderas till ett bihang till teknologin som måste underkasta sig algoritmernas instruktioner. ”Jag är inte längre jag”, sammanfattade en kollega situationen för Verdi. ”När jag är på Amazon, så är jag Amazon. Jag kan inte ta några egna beslut. Scannern säger åt mig: Gå åt höger eller vänster, uppåt, neråt, arbeta inte nu, arbeta snabbare nu. Man är helt beroende av den där jävla apparaten.”
Liknande berättar också andra arbetare, och inte bara ifrån tyska Amazon. Den brittiska tidningen The Guardian publicerade i början av 2018 en intervju med den då 24-årige Aaron Callaway:
Det är en ganska kall arbetsplats och bortsett från två halvtimmeslånga matpauser är jag på fötterna tio och en halv timme. Jag scannar enheterna som truckarna kommer med och placerar dem i rätt hylla åt robotarna så att de kan ta dem till rätt plats i varuhuset. Jag måste bli klar med varje enhet på 15 sekunder eller kortare, och klara kring 250 på en timme, annars får jag en tillsägelse. Om jag skulle lämna min station, till exempel för att dricka en klunk vatten, så skulle det kunna ha stor inverkan på bedömningen av min prestation. [9]
Hos Amazon blir det särskilt tydligt hur människans utnyttjande av människan fungerar idag. I sin kärna handlar det om samma kapitalistiska system som Karl Marx beskrev redan på 1800-talet. Man kommer osökt att tänka på Amazons enorma logistikcentraler när man läser följande:
Den moderna industrin har förvandlat den patriarkaliske mästarens lilla verkstad till den industrielle kapitalistens stora fabrik. Arbetarmassor, hopträngda i fabriken, organiseras som arméer. De ställs som meniga industrisoldater under uppsikt av en fullständig hierarki av underofficerare och officerare (…) de trälbinds dagligen och stundligen av maskinen, av förmannen och framför allt av den enskilde borgerlige fabrikanten själv.“[1o]
Amazon i Tyskland söker också uttryckligen i sina annonser efter tidigare officerare i tyska armén för ledande befattningar.
Marx och Engels sammanfattade situationen redan i Det kommunistiska manifestet:
Proletärens arbete har genom maskineriets utveckling och arbetsdelningen förlorat all självständig karaktär och därmed all lockelse för arbetaren. Han blir bara ett bihang till maskinen, av vilket man begär enbart de enklaste, enformigaste och lättast inlärda handgrepp.[11]
Amazons anställda blir på detta vis ”bihang” till teknologiska processer och algoritmer – människan tjänar maskinen. Mot detta måste vi ställa krav på en human arbetsmiljö även hos Amazon. Algoritmer, teknologiska framsteg och arbetsprocesser kan och bör underlätta de anställdas arbete, möjliggöra glädje över och identifikation med arbetet. Konflikten mellan Verdi och Amazon handlar således också om arbetets sociala karaktär.
Problemet rör arbetets alienation. Marx beskrev detta drag hos kapitalismen år 1844 i sina Ekonomisk-filosofiska manuskript. Problemet ligger:
för det första däri att arbetet är någonting yttre för arbetaren, dvs. det hör inte till hans väsen, och att han därför inte bejakar utan förnekar sig i sitt arbete, inte känner sig lycklig utan olycklig, inte utvecklar någon fri fysisk och andlig energi utan förstör sin fysik och ruinerar sin ande. Arbetaren känner sig därför som sig själv först utanför arbetet och som en främmande varelse i arbetet. Han är sin egen när han inte arbetar, och när han arbetar är han inte sin egen. Hans arbete är därför inte frivilligt utan påtvingat, tvångsarbete. (…) Att det är något främmande framgår tydligast därav att så snart inte något fysiskt eller annat tvång existerar, så flyr arbetaren sitt arbete som pesten. [12]
Är detta tvångsarbete?
De villkor under vilka många människor tvingas att acceptera Amazon och liknande koncerner som arbetsplatser är i praktiken inte särskilt annorlunda än de kriterier som Internationella arbetsorganisationen (ILO) använder för att definiera tvångsarbete. I en konvention som arbetades fram 1930 och som trädde i kraft 1932 definierar ILO varje typ av arbete eller tjänst som “tvångsarbete” som ”avfordras en person under hot om något slag av straff och till vars utförande ifrågavarande person icke erbjudit sig av fri vilja”.[13]
Många berörda har i praktiken knappast några andra alternativ än att sälja sin arbetskraft till Amazon eller liknande företag. Callaway berättar till exempel i The Guardian att han hotas av sanktioner från arbetsförmedlingen om han på egen begäran skulle avsluta sin anställning hos Amazon:
Jag har tänkt på att säga upp mig, men jag kan inte sluta på egen begäran. Om jag skulle göra det, skulle jag åka på straff från arbetsförmedlingen och förlora rätten till a-kassa i sex månader. Jag har inte direkt några andra möjligheter än att fortsätta arbeta där. Till dess att jag hittar ett annat jobb är jag tvungen att vara kvar.
Situationen i Tyskland är inte i grunden annorlunda, även här hotas arbetslösa av indragna bidrag om man själv är ”skuld” till att anställningen avslutats eller om man sagt upp sig ”utan giltig anledning”. Detta gäller även om man vägrar delta i eller avbryter ”åtgärder” initierade av arbetsförmedlingen.
Ändå går begreppet ”tvångsarbete” i snäv juridisk mening knappast att tillämpa på situationen på Amazon.
År 2011 avslöjade en aktionsgrupp att arbetsförmedlingen gjort det möjligt för Amazon att anställa arbetslösa veckovis utan lön. Under perioden före jul förmedlades arbetslösa till koncernen som då sökte tillfälliga arbetare. Arbetarna skulle emellertid först göra ”praktik”, och arbetsförmedlingen betalade under denna tid enligt ”Harz IV” (motsvarande socialbidrag) plus resekostnader. Den som tackade nej till denna ”praktik” fick räkna med sanktioner i form av indragna bidrag.
Ändå går begreppet ”tvångsarbete” i snäv juridisk mening knappast att tillämpa på situationen på Amazon. Deras affärsmodell är snarare i linje med den rådande kapitalistiska äganderätt som Marx konstaterar ”beror på exploatering av främmande, men formellt fri arbetskraft”.[14] Detta är kapitalismens kärna: att människor är tvungna att sälja sin arbetskraft. Men språket manipulerar och fördunklar klassmotsättningarna – den som säljer sin arbetskraft kallas ”arbetstagare” och köparen för ”arbetsgivare”. På närmast magiskt sätt blir koncernernas herrar till trollkarlar som blir rikare genom att ”ge”.
Hos Amazon måste de arbetande därtill sälja sin arbetskraft på ett in i minsta detalj främmandebestämt sätt. Denna alienation visar sig, skriver Marx, ”inte bara i resultatet utan redan i produktionsakten, inom själva den producerande verksamheten”.[15] Människan alieneras alltså inte bara från produkten, resultatet av sitt arbete, utan också från själva arbetsprocessen. Som en följd av detta alieneras människan också från andra människor: genom att arbeta i små segment, stereotypt och utan fri samverkan med sina kollegor, blir de allt mera likgiltiga för varandra. I tävlan med varandra på arbetsplatsen blir de till konkurrenter.
Också ur denna aspekt är stridsåtgärderna mot Amazon av central betydelse, inte bara omedelbart för de anställda, utan också för samhället i stort. För ”kapitalistens vilja består säkert i att ta så mycket som möjligt”, som Marx skriver i Lön, pris och profit:
Vad vi har att göra, är inte att prata om hans vilja, utan att undersöka hans förmåga, gränserna för denna förmåga och karaktären av dessa gränser. [16]
Arbetskraften som vara har ett pris som kommer till uttryck som lön till de arbetande, och vilken nivå denna lön ska ligga på strejkas det och kämpas det ofta hårt om. Men medan det för kapitalisterna endast är vinstmaximering som räknas, så kämpar fackföreningen som solidarisk gemenskap inte bara för en lön som säkrar överlevnaden, utan om människans värdighet på arbetsplatsen.
Kapitalistiskt normaltillstånd
Amazon är således endast ett exempel på de kapitalistiska handels- och logistikkoncernernas allmänna utveckling under de rådande produktionsvillkoren. Det ständiga utvidgandet av utbud och verksamhetsområden gör att koncernens inflytande fortsätter att expandera. Därvid tränger man undan klassiska varuhuskedjor, vars position på marknaden till största delen är stationär.
Varuhuskedjorna fokuserar i allmänhet uteslutande på sitt kärnsegment och försöker att där genom uppköp och fusioner etablera en hegemonisk position. När kärnbranschen försvagas eller bryter samman på grund av kriser eller nya utvecklingar råkar sådana företag i bekymmer. Som reaktion på detta försöker man då minimera sina förluster genom nedskärningar och nedläggningar. Därigenom sjunker förtroendet för företaget och en ond cirkel går igång som i slutänden kan leda till att denna typ av varuhuskedjor helt försvinner.
”Varje segrande kapitalist slår ihjäl flera andra”, skriver Marx:
Hand i hand med denna centralisation av kapitalet, eller de många kapitalisternas expropriation genom de få, utvecklas arbetsprocessens samarbetsform i ständigt växande skala (…) olika folkslag kommer i ständigt intimare kontakt med varandra på världsmarknaden och hela det kapitalistiska systemet internationaliseras i allt högre grad. Samtidigt med det sjunkande antalet kapitalmagnater, som har möjlighet att monopolisera och tillägna sig alla fördelarna av denna samhälleliga utveckling, ökar å andra sidan exploateringen av massorna, deras elände, slaveri och förnedring.[17]
Amazons affärsmodell bygger på ständig expansion. Det breda varuutbudet lockar till sig kunder som börjar göra sina inköp där istället. Deras positiva erfarenheter av låga priser, enkla köprutiner, och så vidare, gör att de återvänder och rekommenderar företaget åt andra. För ytterligare expansion öppnar sig koncernen så för andra levantörer som kan använda sig av den redan uppbyggda kundkretsen och som genom sina produkter ytterligare breddar utbudet.
Bilden man erbjuder är att genom tillväxten kan kostnadsstrukturen förbättras och som en konsekvens av detta sjunker priserna på varorna. Det man då bortser ifrån, eller döljer under uttrycket ”lägre kostnadsstruktur”, är priset för den mänskliga arbetskraft som utnyttjas för att realisera denna process. Ingenstans i detta schema finns plats för att de arbetande ska tjäna på tillväxten, till exempel genom löneökningar eller bättre arbetsvillkor. För att säga det med Marx:
Dessa arbetare, som styckesvis måste sälja sig själva, är varor som varje annan handelsartikel och därför lika mycket underkastade alla konkurrensens växlingar, alla marknadens förändringar. [18]
Motstånd genom klasskamp
Av detta följer att de konflikter mellan Amazon och fackföreningar och grupper i det civila samhället som sker över hela världen, och till vilka kollektivavtalskonflikten mellan Verdi och Amazon i Tyskland hör, inte bör betraktas isolerade. Vad det handlar om är klasskamp. Stridsåtgärderna som Verdi vidtagit är också inriktade på frågan om i vilken utsträckning arbetarna förnedras genom att reduceras till bihang till tekniska processer och algoritmer.
Det handlar om att i bred mening tillkämpa sig ”frirum” på arbetsplatsen: frirum så att de arbetande kan bibehålla och utveckla sociala kontakter, kan identifiera sig med sitt arbete och med resultatet av användandet av sin arbetskraft, kan bibehålla och utveckla kontroll över sina egna handlingar och inte endast definieras av tekniska processer och algoritmer och kan gå från ett arbetspass utan att vara helt utmattade.
På ett större plan handlar stridsåtgärderna mot Amazon också om huruvida megakoncernerna ska lyckas med sin utsugning av de arbetande genom att teknologin helt tar över kontrollen över arbetet och om man ska lyckas införa denna dubbla expropriation som norm – eller om arbetar- och fackföreningsrörelsen lyckas sätta gränser för denna otyglade kapitalism i form av ett tillbakaerövrande av arbetskraften – eller rent av en expropriation av expropriatörerna:
I det ena fallet rörde det sig om en expropriation av folkets massa till fördel för ett fåtal expropriatörer, i det andra fallet handlar det om expropriation av några få exploatörer till fördel för folkets stora massa.[19]
***
Texten är översatt från tyska och har publicerats i tyska tidningen junge Welt och även i en kortare version i den schweiziska tidskriften Widerspruch. Beiträge zu sozialistischer Politik, nr 75.
Publiceringen sker i samarbete med tankesmedjan Friedrich-Ebert-Stiftung.
Noter:
[1] Se vidare Manager-Magazin, 15 april 2020.
[2] Jämförelsen har gjorts av Gregg Marland från Research Institute for Environment, Energy and Economics vid Appalachian State University i North Carolina i en intervju med nyhetsbyrån AP.Se vidare Joseph Pisani och Bani Sapra “‘Middle of the herd’ no more: Amazon tackles climate change”, 20 september 2019, apnews.com
[3] Se vidare https://aws.amazon.com/de/about-aws/sustainability/och om koldioxidutsläppen https://nachhaltigkeit.aboutamazon.de/co2-bilanz
[4] Symposium den 2 december 2019: https://www.uniglobalunion.org/
[5] Jämför https://www.verdi.de/themen/arbeit/corona/
[6] Det kommunistiska partiets manifest i Karl Marx Texter i urval. Sven-Eric Liedman & Björn Linell (red.). Översättning av Axel Danielsson, bearbetad av Sven-Eric Liedman. Stockholm: Ordfront, 2003, s. 128.
[7] Citerat efter www.heise.de, den 5 oktober 2015.
[8] Philip Kaleta “Zalando, Amazon & Co.: Warum Online-Händler Mitarbeiter nicht nach Tarif bezahlen wollen”, Business Insider, 15 januari 2020: https://www.businessinsider.de/better-capitalism/zalando-amazon-co-warum-online-haendler-mitarbeiter-nicht-nach-tarif-bezahlen-wollen/
[9] Donna Ferguson “The Amazon worker: paid £18,000 a year to shift 250 items an hour”, The Guardian 20 januari 2018: https://www.theguardian.com/money/2018/jan/20/amazon-worker-warehouse
[10] Det kommunistiska partiets manifest i Karl Marx Texter i urval. Sven-Eric Liedman & Björn Linell (red.). Översättning av Axel Danielsson, bearbetad av Sven-Eric Liedman. Stockholm: Ordfront, 2003, s. 133–134.
[11] Det kommunistiska partiets manifest i Karl Marx Texter i urval. Sven-Eric Liedman & Björn Linell (red.). Översättning av Axel Danielsson, bearbetad av Sven-Eric Liedman. Stockholm: Ordfront, 2003, s. 133.
[12] De ekonomisk-filosofiska manuskripten, i Karl Marx Texter i urval. Sven-Eric Liedman & Björn Linell (red.). Översättning av Sven-Eric LiedmanStockholm: Ordfront, 2003, s. 61.
[13] https://svenskailo-kommitten.se/app/uploads/2017/06/ILOs-konvention-nr-29-Förslag-till-konvention-angående-tvångs-eller-obligatoriskt-arbete.pdf
[14] Kapitalet, i Karl Marx Texter i urval. Sven-Eric Liedman & Björn Linell (red.). Översättning av Ivan Bohman. Stockholm: Ordfront, 2003, s. 396.
[15] De ekonomisk-filosofiska manuskripten, i Karl Marx Texter i urval. Sven-Eric Liedman & Björn Linell (red.). Översättning av Sven-Eric LiedmanStockholm: Ordfront, 2003, s. 61.
[16] Karl Marx Lön, pris och profit, Skrifter i urval. Ekonomiska skrifter, Staffanstorp: Cavefors, 1975, s. 537.
[17] Kapitalet, i Karl Marx Texter i urval. Sven-Eric Liedman & Björn Linell (red.). Översättning av Ivan Bohman. Stockholm: Ordfront, 2003, s. 397.
[18] Det kommunistiska partiets manifest i Karl Marx Texter i urval. Sven-Eric Liedman & Björn Linell (red.). Översättning av Axel Danielsson, bearbetad av Sven-Eric Liedman. Stockholm: Ordfront, 2003, s. 133.
[19] Kapitalet, i Karl Marx Texter i urval. Sven-Eric Liedman & Björn Linell (red.). Översättning av Ivan Bohman. Stockholm: Ordfront, 2003, s. 398.
***
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
