Krönika Extremhögern försöker radikalisera samhällsdebatten med målet att avhumanisera hela grupper. Det är inte förvånande att Sverigedemokraterna gärna spelar med, skriver Max V Karlsson.
På hemsidan för Riks finns det ingen information om avsändare, bara länkar till ett Youtubekonto med ett femtiotal videoklipp. På Facebooksidan som startades i november i år är beskrivningen ”Konservativ nyhetsförmedling”. I själva verket handlar det om Sverigedemokraternas senaste försök att trycka ut hetsande och raskodad opinionsbildning under en täckmantel av till synes oberoende och neutral journalistik.
Om du går fort och viftar med armarna ser ingen att du är ful. Och Riks är en särskilt ful satsning. Klippen fokuserar på en till tre upprörda personer som pratar snabbt och högljutt om utvalda ämnen och ”nyheter”. Det är inte förvånande att en majoritet av klippen utgörs av slentrianmässiga kommentarer om ”invandrare i Rinkeby”, kriminella eller misstänkta med utländsk bakgrund och överdrivna utspel om att alla förutom SD minsann vill landet illa. En 117 sidor lång myndighetsrapport om papperslösas rätt till vård blir propaganda om att staten säger att ”illegala invandrare” och ”hela världens befolkning” nu har rätt till ”svenskars organ”. När föräldrar i Rinkeby är oroliga över att barnen inte lär sig tillräckligt bra svenska säger Riks programledare att ”andra generationens invandrare får gråta ut i SVT”.
Riks tillhör Samtid & Framtid AB, Sverigedemokraternas helägda mediebolag där Dick Erixon är ansvarig utgivare för Samtiden. Men den påkostade studiosatsningen är helt och hållet ett initiativ av Sveriges tredje största riksdagsparti, vars kommunikationsavdelning också är de som producerar innehållet. Programledare som i klipp benämns som “opinionsbildare” och “frilansjournalist” är i själva verket anställda och avlönade direkt av Sverigedemokraterna. Finansieringen sker utanför Samtidens ordinarie budget och Sverigedemokraternas kommunikationschef Joakim Wallerstein är ansvarig internt. I klippen medverkar ett tjugotal riksdagsledamöter, förtroendevalda och partianställda inklusive toppar som Oscar Sjöstedt. Inte en enda gång nämns det att Sverigedemokraterna är avsändare och att programledarna känner sina intervjuobjekt. Klippen har i skrivande stund hundratusentals visningar och hundratals kommentarer.
Partier och grupperingar har i alla tider använt journalistik som en del av sin politiska opinionsbildning. Men det är ett misstag att sätta ett likamed-tecken mellan historiskt kampanjande underifrån och rika riksdagspartiers försök att prata om migranter som prylar istället för människor. Fristående redaktioner kan inte heller jämföras med direkta partiinitiativ. Förutom ett illa dolt försök till sensationsjournalistik är Riks också en tillbakagång i hur Sverigedemokraterna för sig. Det som tidigare sagts internt eller i slutna rum till gräsrötter kan nu återigen spridas direkt från egna konton, mer likt 90-talets partibulletiner med rasistiska karikatyrer och etnonationalistisk opinionsbildning.
Sverige har ett problem med rasistiskt våld, och vi är i en kritisk period där hotet växer allt starkare. Ny forskning från bland annat Försvarshögskolan och Säpo konstaterar att extremhögern försöker radikalisera samhällsdebatten med målet att avhumanisera hela grupper, ofta med hjälp av jargong, stark ironi och humor. Antimänsklig debatt är farligare än migration, och Sverigedemokraterna spelar gärna med.
Max V Karlsson praktiserar som opinionsskribent hos Dagens Arena
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
