Samhälle Under hösten 2019 knackade Johanna Lindell och hennes kolleger på hundratals dörrar runt om i landet för att prata med folk. Samtalen handlade ofta om synen på medier. Och bilden av verkligehen.
Jag litar inte på massmedia över huvudet taget. Jag tycker de förskönar allt. Vi har tysk teve. Det ger en annan bild av Sverige.
Vi står i kvinnans hall och jag ställer frågor om vad hon konsumerar för nyheter och om hon litar på det som hon tar del av.
Liknande tankar som den här kvinnan har, kommer igen gång efter annan under de 318 samtal som vi genomför på sex orter i Sverige under hösten 2019. Tankesmedjan Arena Idé genomförde en stor dörrknackarstudie, och jag passade på att skriva en masteruppsats i medie- och kommunikationsvetenskap.
Ibland stöter vi på åsikter som befinner sig långt från någon sorts ”normalfåra” av vanlig skepsis till medier, som när en 66-årig man säger:
I Tyskland hade de Lügenpresse, det har vi också i Sverige. Allt är vinklat. Man måste ta reda på nyheten själv.
Lügenpresse var ett begrepp som användes av Nationalsocialisterna i Tyskland, för att misskreditera medierna och underminera den samhälleliga tilliten, och som på senare år fått nytt liv i retorik från nynazister och så kallad althöger.
De medier som denna man litar på är bland annat Nyheter Idag.
Han säger att han är mycket intresserad av politik, men är helt desillusionerad vad gäller Sveriges framtid och allt som han anser inte fungerar. Flera gånger under intervjun återkommer han till konstaterandet ”vi är helt bortglömda”.
Den som börjat lyssna till populistiska politiker får sin bristande misstro mot olika delar av samhället bekräftad. Det gäller också misstron mot medier.
Upplevelsen av att vara bortglömd eller oförstådd av samhällets eliter går igen hos flera intervjupersoner. Så här uttrycker en kvinna sig:
Jag skulle vilja att Löfven kom hit och bodde i den här lägenheten, med våra förutsättningar. Utan några säpovakter. Bo här i tre månader. Då kanske han skulle få se verkligheten.
Det stora flertalet svenskar litar på medier. Men i vår studie uttrycker många människor en stark misstro mot medierna. Vad beror den misstron på? Är det enbart mediernas egen förskyllan, på grund av att de har haft och har en snedvriden rapportering, eller går den att spåra till något annat?
En nyckel till förståelse är att misstron mot etablerade medier ofta är en del av en bristande tillit till samhället i stort.
Bland de personer som i vår undersökning säger att de inte litar på medierna är det många som uppger att de inte röstade i det senaste valet. Och bland dem som inte röstade är det en stor majoritet som inte litar på medierna.
Andra studier om så kallade låglitare, det vill säga de som inte litar på till exempel sina medmänniskor eller samhälleliga institutioner, visar på samma samband. Har du svårt att lita på medier, litar du inte heller på de styrande i landet, eller på samhällets institutioner.
Människor med denna hållning attraheras ofta av högerpopulistiska politiska rörelser. Det blir tydligt också i vårt intervjumaterial. Kvinnan som önskar att Löfven ska pröva att bo i hennes lägenhet säger:
Vi behöver en ny Donald Trump i Sverige, ihop med polska presidenten och Putin. De vill sina länder väl.
Denna attraktion har sin logiska förklaring i den populistiska retoriken.
En av huvudpoängerna för populistiska rörelser är att det är folket som ska styra och inte någon sorts elit – de kritiserar etablissemanget, exempelvis ”mainstreammedia”, de intellektuella, statliga byråkrater, EU med flera. Exempelvis Donald Trump har regelmässigt kritiserat nyhetsförmedlare och journalister. Hans supportrar är också mer kritiska till medier än vad de som inte tycker att han gör ett bra jobb är.
Den som börjat lyssna till populistiska politiker får sin bristande misstro mot olika delar av samhället bekräftad. Det gäller också misstron mot medier.
Det finns studier från USA som visar att amerikaners syn på medier har förändrats i stor utsträckning sedan Donald Trump blev president. (Norris, 2019).
Även i svensk forskning finns studier som tyder på att anhängare av högerpopulistiska politiska rörelser – som är vad många forskare kategoriserar Sverigedemokraterna som – över tid påverkas och blir alltmer kritiska mot etablerade medier. I en analys av panelstudien Demokratipanelen 2014–2016, där samma individer tillfrågades vid tre olika tillfällen med ett års mellanrum, konstaterar Jesper Strömbäck och Michael Karlsson att:
[m]edan förtroendet för svenska journalister och nyhetsmedier har ökat eller legat i princip stilla bland övriga partiers sympatisörer har det minskat bland dem – och bara bland dem – som sympatiserar med Sverigedemokraterna. (Sjunkande förtroende för svenska medier?, i Misstron mot medier.)
Att det är SDs väljare som i lägst utsträckning litar på medierna bekräftas också av SOM-institutets mätningar.
Den här mannen röstade inte i senaste valet, litar inte på det som medier skriver om invandring, och tror att invandringen kommer att bli ödesdiger för Sverige.
I Sverige finns ett område som högerpopulistiska politiker särskilt framhåller som ett skäl att misstro etablerade medier: beskrivningen av invandringen och dess konsekvenser.
Flera ledande företrädare för Sverigedemokraterna har hävdat att svenska medier inte berättar sanningen om invandring (SvD, 2016-12-04).
Kopplingen mellan invandringskritik och mediemisstro blir också tydlig hos de intervjuade i vår studie. De som svarar att de inte litar på medier säger i stor utsträckning att de flesta av Sveriges problem hänger samman med invandringen.
En man uttrycker sig så här:
Jag oroar mig mest för att det blir problem med invandringen. Att det blir inbördeskrig.De slåss ju med varandra påandra ställen. Jag hade gärna sett att det var mindre invandring.
Den här mannen röstade inte i senaste valet, litar inte på det som medier skriver om invandring, och tror att invandringen kommer att bli ödesdiger för Sverige.
Många av de intervjuade som ger uttryck för liknande åsikter är uttryckliga SD-anhängare. En kvinna som säger ”Vi borde inte ge några pengar till public service” svarar ”Jimmie och SD” på frågan vem som lättast kan lösa Sveriges problem. ”Det finns inget annat parti som man litar på”, säger hon.
Den som är mycket kritisk mot svensk migrationspolitik påverkas förmodligen också av vad som inom medievetenskapen kallas fientliga medier-effekten, som beskrivits av bland andra Jesper Strömbäck. i korthet innebär den att den som är starkt engagerad i en fråga tenderar att uppfatta mediernas rapportering som att den missgynnar ”den egna sidan”. Alltså att rapporteringen på något sett är snedvriden.
Många av dem som vi pratar med, som säger att de inte litar på medier, tycker att medierna inte rapporterar om verkligheten som den egentligen är. Personer som säger att de är missnöjda med invandringspolitiken i Sverige säger i hög utsträckning också att de inte litar på etablerade massmedier.
För de som lyssnar till högerpopulistiska politikers kritik mot etablerade medier och som uppfattar medierapporteringen i invandringsfrågor som partisk blir det logiskt att söka sig till alternativa medier för att få en annan bild. I vår studie har vi kunnat se att även de som inte litar på medierna tar del av deras nyhetsrapportering, men vänder sig sedan till invandringskritiska alternativa medier, till exempel Nyheter Idag, för att få reda på ”hur det egentligen är”.
Som en man säger:
Jag litar på Youtube. Nyhetskanaler och sånt som inte är bundna till någon TV-kanal som dom får betalt av och säga vad dom ska säga och sånt. Alltså, fri media, dom som inte är ägda av någon.
Enligt journalisten Jonathan Lundberg har så kallade alternativa medier, med fokus på invandringens baksidor, mellan en och två miljoner läsare i månaden. Dessa sajter saluför ofta åsikten att etablerade medier mörkar sanningen om invandring. (Sverigevänner, 2019)
Misstro och hat mot etablerade medier är ett viktigt element i de så kallade alternativa medierna, som till exempel Nyheter Idag. Det är ett sätt för dessa medier att motivera sitt existensberättigande.
Liksom den som sympatiserar med högerpopulistiska politiska rörelser förmodligen påverkas av deras mediekritik, är det troligt att de som vänder sig till den här typen av sajter – för att de misstror etablerade medier eller av andra skäl – påverkas av att återkommande mötas av budskap som går ut på att det inte går att lita på etablerade medier. (Strömbäck 2015)
Några jag träffar är övertygade om att regeringen annonserar i utländska medier om att det finns gratis boende och socialbidrag för människor som kommer hit.
En vanlig uppfattning i debatten är att etablerade medier med olika medel måste återvinna förtroendet bland de människor som misstror dem. Mycket tyder på att det är svårt att börja i den änden, vilket också blir tydligt i intervjupersonernas svar i vår undersökning.
De är låglitare som sökt sig till rörelser och informationskanaler som bekräftat och förstärkt deras samhällssyn. Till slut har de i några fall kommit att omfamna rena konspirationsteorier.
Några jag träffar är övertygade om att regeringen annonserar i utländska medier om att det finns gratis boende och socialbidrag för människor som kommer hit. En kvinna säger:
Det annonseras i hela världen att vi har gratis lägenheter i Sverige för dom som kommer hit, det måste upphöra.
Den här 65-åriga kvinnan kommer ursprungligen från Polen, och säger att Malmö just nu har mer bomber än vad Polen hade under andra världskriget. Hon vågar inte lämna lägenheten annat än på en tidig morgonpromenad. Hon tycker att tryggheten helt har försvunnit i Sverige och hon litar inte på några medier alls.
Det är svårt att se hur morgontidningarna och public service på egen hand ska kunna vinna förtroende hos personer som denna kvinna genom att förändra sin rapportering. Det krävs med stor säkerhet också att politiken och andra samhällsaktörer agerar, om det ska finnas någon möjlighet att bryta de spiraler av högerpopulistisk radikalisering och tilltagande mediemisstro som många av de människor jag träffat vandrar i.
Anm: Materialet består av 318 semistrukturerade intervjuer utförda av Arena Idé under senhösten 2019 i sex orter i Sverige. Denna text bygger på masteruppsats bygger på intervjupersonernas svar på de frågor som ställdes av totalt 10 personer, med fokus på de svar som handlar om medier. (I februari kommer boken ”Det svenska missnöjet” utgiven på Premiss förlag, där hela studien redovisas)
***
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
