Skola I slutet av 1800-talet skedde en snabb tillväxt av statsunderstödda privatskolor. Liberalen Fridtjuv Berg motarbetade detta intensivt i riksdagen för att förhindra att folkskolan därmed hotades att bli en fattigskola. Det är hög tid att Bergs idéer åter får fäste hos landets liberaler, skriver Carl Lindberg.
Splittringen i uppfostringsväsendet föder splittring i människornas sinne samt kväver och undertrycker den enda makt som kunnat och kan förena människorna i samhällen: sympatien. Ingen samkänsla är möjlig utan samliv, utan gemensamma fröjder, sorger och sträfvanden.
Det är i sammandrag det budskap liberalen Fridtjuv Berg försökte, men förbjöds, sprida vid ett lärarmöte i Uppsala 1883. Fridtjuv Berg ansåg att den tidens uppdelade skolsystem skapade allvarliga samhällsproblem och han verkade för en sammanhållen skola där alla samhällsklasser kunde mötas. Som liberal ledamot av riksdagen arbetade han intensivt för att förhindra den snabba tillväxten av statsunderstödda privatskolor, som växte från tre år 1875 till 103 år 1902 för att sedan med den konservativa regeringens stöd fortsätta växa och hota att göra folkskolan till en fattigskola. Vid den tiden sammanföll liberalernas och socialdemokraternas skolpolitik liksom den gemensamma kampen för allmän och lika rösträtt.
Fridtjuv Berg blev 22 år senare skolminister i Karl Staffs liberala regering, men hans vision blev verklighet först i början av 1960-talet när grundskolan infördes.
Men den sammanhållna grundskolan fick bara verka i trettio år. 1992 blev det återigen möjligt att skilja barn och ungdomar med olika socioekonomiska förutsättningar från varandra i våra skolor och samtidigt skapa extremt goda förutsättningar för vinstdrivande skolor. Det uppdelade skolsystemet återinfördes i Sverige.
Är det inte dags att lyssna på liberalen Fridtjuv Bergs tankar och tydligare lyfta fram de krafter i skolan som kan sammanfattas som ”kamrateffekter”?
De fristående skolornas rekrytering har fått förödande effekter på den svenska skolan. En rekrytering som riktar in sig på de socioekonomiskt och kulturellt gynnade eleverna som sannolikt skulle klara sitt skolarbete bra utan mer omfattande stöd från sina lärare. Dessa elever förs därvid samman med andra lika gynnade och ofta likasinnade elever.
Eleverna dras därmed bort från sina näraliggande skolor, där de med säkerhet skulle ha kunnat utgöra positiva föredömen för mindre privilegierade kamrater. Samtidigt hade de kunnat få genomgå en personlig utveckling med fördjupad insyn i andra barn och ungdomars levnadsvillkor. En skola där barn från alla samhällets olika grupper kan mötas och lära känna varandra skapar trygghet och stabilitet i hela samhället.
Flera kommuner har gjort ambitiösa försök att skapa en jämnare socioekonomisk sammansättning mellan sina skolor för att underlätta integrationen och ge alla sina barn och ungdomar möjlighet till lika god utbildning oberoende av föräldrars socioekonomiska situation. Ibland har dessa ansträngningar saboterats av fristående skolor, som ser chansen till elevrekrytering genom att utnyttja föräldrars motvilja mot dessa åtgärder.
I SVT:s partiledardebatt för en tid sedan var ett av fyra ämnen kriminaliteten. Förebyggande insatser genom skolan var en av de åtgärder som tydligast lyftes fram. ”Måste förhindra att pojkar i åk 7 och åk 8 och ännu yngre barn lockas in i kriminalitet, stoppa nyrekryteringen, klara skolan, svårt att hitta rätt i det svenska samhället, ge fritidsaktiviteter, lära svenska” var några av råden.
Grundskolan har en helt avgörande roll i kampen mot rekryteringen till de kriminella gängen. Men har vi en grundskola idag som med kraft nog kan motverka denna rekrytering i våra mest utsatta områden? Får lärare, skolledare och elever de organisatoriska förutsättningarna för att kunna bedriva en välfungerande verksamhet? Hur utvecklas de goda normer och värderingar som eleverna själva kommer att ha glädje av och som det omgivande samhället har rätt att förvänta sig? Vårt idag segregerade skolväsende strider mot skollagens portalparagraf om att skolan ska vara likvärdig.
Är det inte dags att lyssna på liberalen Fridtjuv Bergs tankar och tydligare lyfta fram de krafter i skolan som kan sammanfattas som ”kamrateffekter”, som innebär att vi erkänner att eleverna i skolan lär sig väl så mycket av de intryck och erfarenheter de får från sina kamrater som från sina lärare, men i synnerhet från dem de tycker om och beundrar? Ett lärande som pågår oavbrutet. Därför är det exceptionellt viktigt hur elevsammansättningen ser ut i den enskilda skolan och den enskilda klassen.
Min förhoppning är att kloka och ansvarskännande liberaler i olika partier ska begrunda liberalen Fridtjuv Bergs tankar och göra upp med delar av den skolpolitik de hållit fast vid trots att de rimligtvis nu måste inse att den under nära trettio år bidragit till en allt djupare segregerad svensk skola, sjunkande skolresultat och fördjupade motsättningar i samhället.
***
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
