Kolumnen Medan traditionella medier kämpar för att överleva så badar företag som Google och Facebook i pengar. Och de gör det genom uppgifter om oss. Det är orimligt att dessa företag skördar frukterna av andras arbete men själva undgår beskattning och annan reglering, menar Jonas Sjöstedt.
Hösten 2019 träffade jag Ed Snowden i Moskva. För en gångs skull kände jag mig lite som om jag var med i en agentfilm när jag fick hemliga meddelanden i en krypterad app om att boka rum på ett av stadens mer välkända hotell. Prick 21.00 knackade Snowden på min rumsdörr. Vi, det var jag, Ed och riksdagsledamot Håkan Svenneling, talade i ett par timmar.
Snowden visade sig vara precis så trevlig och snabbtänkt som han ger intryck av att vara. Han har hamnat i Ryssland mot sin vilja. Skulle han återvända till USA riskerar han ett mycket långt fängelsestraff för att ha avslöjat hur amerikanska NSA bedriver en enormt omfattande olaglig avlyssning och massregistrering av sina egna medborgare. Snowden fick betala ett mycket högt pris för att han följde sitt samvete, sa sanningen och slog larm. Tänk om det ändå var Snowden som benådades av USAs president, inte legosoldater som mördat civila i Irak. Det vore mycket mer rimligt.
Vi talade om NSAs massiva övervakning av allt vi gör på nätet, av våra sms och vår e-post. Vi talade om NSAs täta samarbete med svenska FRA. I Danmark blev avslöjandet om det danska försvarets spioneri åt NSA en rejäl skandal i somras. I Sverige skrevs några rader om att NSA också spionerat på svenska SAAB via Danmark. Sen blev det tyst. Så där tyst som det brukar blir när de här känsliga sakerna kommer upp. Vi talade om hur säkerhetstjänster byter information och om bristen på demokratisk kontroll. Snowden gav oss också en liten snabblektion i hur mycket information våra mobiltelefoner ger om oss, hur vi kan lokaliseras och avlyssnas.
Det var denna vara som gjorde det möjligt för Trump och Brexitkampanjen att skräddarsy budskap fulla av främlingsfientlighet och rädsla.
Men det var något annat som Snowden var mer upptagen av. Staternas spioneri lever och frodas, men det är de privata företagens ökande kunskap om oss som var det som oroade honom mest. Facebook, Google och de andra samlar enorma mängder data om oss och våra liv. Data som de sedan säljer till den som vill köpa, annonsörer eller politiska kampanjer. Genom det vi själva fyller i och sprider delar vi med oss stora mängder information om allt från vart vi reser och köper till var vi står politiskt eller vilken tro vi har. Så skapar vi varan som de säljer vidare, det är vi som är varan.
Det var denna kunskap om oss, denna vara, som gjorde det möjligt för Trumps valkampanj och Brexitkampanjen att skräddarsy budskap fulla av främlingsfientlighet och rädsla till exakt rätt målgrupp. Den gör det möjligt att bedriva för andra osynliga valkampanjer fulla med halvsanningar och lögner direkt riktade till en viss grupp utvalda mottagare. Alla partier måste idag förhålla sig till denna nya verklighet och dessa nya verktyg i politiken.
Medan traditionella medier kämpar för att överleva i ett kärvt ekonomiskt klimat så badar företag som Google och Facebook i pengar. Deras ägare tillhör världens rikaste personer. Medan traditionella medier betalar skatt som andra företag så är Facebook och Google mästare i att undgå beskattning. Istället tävlar svenska kommunalråd och ministrar om att bjuda företagen på rabatter och stöd för att få deras serverhallar till Sverige. Samtidigt blir de traditionella medierna allt mer beroende av giganterna för att få spridning på det de gör. Men det är Facebook och Google som håvar in de stora pengarna som genereras av andra mediers journalistik.
Det är orimligt att företagen skördar frukterna av andras arbete men själva undgår beskattning. Australien har just nu en rejäl dust med företagen. Landet kräver att de ska betala skatt för att de tjänar pengar på de australiensiska mediaföretagens material, de pengarna borde istället gå till de som tagit fram materialet. Facebook hotar att hämnas genom att blockera australienska medier från sin plattform. Det handlar om miljarder. Man kan diskutera om det är den bästa metoden, men kopplingen till att företagen skapar sina vinster genom andra medieföretags material är relevant. Frankrike har föreslagit en ny skatt riktad mot de stora techföretagen som i landet kallas GAFA efter Google, Amazon, Facebook och Apple. En skatt på tre procent ska utgå på onlineförsäljning, digital annonsering och försäljning av uppgifter om oss som använder tjänsterna.
Sociala medier och techjättar måste styras upp med lagstiftning
Att länder som USA, Kina och Ryssland spionerar på sina och andras medborgare är inget nytt. Det finns mycket att göra på området för att skydda personlig integritet, försvarsintressen och företagshemligheter. Men det området framstår ändå som mer reglerat än Facebook och Googles kartläggning av våra liv. Vi har lagar som förbjuder register över våra politiska uppfattning och tydliga regler om registrering av personuppgifter. Men lagstiftningen har körts om av verkligheten. Det är dags att göra något åt det. En riktigt allvarlig situation uppstår när stater också kan använda företagens kartläggning av våra liv, det kinesiska exemplet med detaljerad kontroll över sociala medier och medborgarnas liv är det mest långtgående och allvarliga exemplet. Den personliga integriteten är näst intill utraderad i landet, staten vet det mesta som är värt att veta om kinesernas liv.
Det räcker inte med att beskatta techjättarna och skydda inkomsterna för traditionella medier. Sociala medier och techjättar måste styras upp med lagstiftning som gör att de inte kan sälja detaljerade uppgifter om våra liv och våra åsikter som en vara. Det är orimligt att det ska vara var och ens uppgift att lösa detta genom att läsa långa komplicerade användarvillkor som de flesta bara scrollar förbi för att godkänna med ett snabbt klick i en ruta. Det är bara stater som kan tvinga företagen att ändra sig, och det borde rimligen vara våra staters uppgift att skydda vår personliga integritet. Det måste finnas tydligare gränser för vad företagen får registrera, lagra och sälja.
Efter mitt besök hos Snowden blev jag kritiserad av flera ledande moderater, bland dem Carl Bildt. Reflexen att försvara USA oavsett vad landet gör sitter djupt hos delar av borgerligheten. Frågan om personlig integritet är på väg att bli en vänsterfråga i terrorismens och brottsbekämpningens tid. Det borde den inte vara. Det Snowden gjorde var en välgärning för oss alla. Det Snowden sa till oss på ett hotellrum i Moskva är knappast särskilt radikalt, det borde vara en självklarhet för alla som värnar personlig integritet. Något måste göras.
Jonas Sjöstedt är före detta partiledare för Vänsterpartiet och kolumnist hos Dagens Arena.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
