Navalnyjs mörka historia

ledare Han är definitivt inte politiskt korrekt. Men i det ryska sammanhanget verkar Aleksej Navalnyj vara precis den blandning av hård retorik, kärlek till Ryssland och demokratisk kravställare som faktiskt kan få folk att ge sig ut på gatorna för att demonstrera.

Från en pinne i folkhavet vajar ett par blå kalsonger i vinden. Plagget har blivit en symbol i protesterna mot Rysslands korrupta regering, sedan oppositionsledaren Aleksej Navalnyj nära mördades efter att ha fått nervgift utplacerat i – ni gissade rätt – sina blå kalsonger. Demonstranten som viftar med just detta par sjunger “ge mannen sina kallingar tillbaka”, omringad av journalister framför häktet utanför Moskva.

När Aleksej Navalnyj återvände till sitt hemland efter sjukhusvistelsen i Tyskland välkomnades han av rysk polis på flygplatsen. Navalnyj, som har ett villkorligt straff sedan tidigare, hade av förklarliga skäl inte träffat sin övervakare när han låg i koma i Berlin. Med det som motivering dömdes han i tisdags till 3,5 års fängelse.

Men galler verkar varken skrämma eller hindra Navalnyj från att fortsätta leda sin proteströrelse. Under rättegången drev han friskt med regeringen och hedrade president Putin med titeln “kalsongförgiftaren”.

De senaste veckornas gigantiska demonstrationer som lett till tusentals arresteringar fortsätter samtidigt att öka den internationella uppmärksamheten för Rysslands opposition.

Navalnyj hade knappast räknats som progressiv i Sverige.

Plötsligt har Aleksej Navalnyj blivit ämne för debatt även i Sverige. Bland annat diskuteras det huruvida han är eller har varit högerextrem, islamofob och nationalist.

Det är väl dags att reda ut saken. Låt oss samla ett par viktiga pusselbitar i berättelsen om Aleksej Navalnyj.

Navalnyj är inte medlem i något parti. År 2007 uteslöts han ur oppositionspartiet Jabloko, “Äpplet”. Partiet motiverade händelsen med att Navalnyj varit för nationalistisk för att kunna representera ett liberalt parti. Navalnyj själv har däremot förklarat uteslutningen med att han utmanade partiledaren.

År 2011 talade Navalnyj på en nationalistisk demonstration. Han pratade bland annat om det stundande valet och vikten av att göra sin röst hörd på ett demokratiskt sätt. Många av deltagarna var radikala nationalister. I publikhavet vajade flaggor med det ryska tsarimperiets emblem.

Sist men inte minst har en gammal video med Navalnyj från 2007 börjat cirkulera på nätet och till och med i svensk media. Klippet är förstås på ryska, men sammanfattas på engelska som att Navalnyj kallar muslimer för ohyra som borde skjutas. Videon var en del av en kampanj för att liberalisera de ryska vapenlagarna och finns kvar på Navalnyjs youtubekanal.

När klippet spelas in pågår en utdragen och våldsam konflikt i Nordkaukasien. Båda sidor har beskyllts för krigsbrott. Ryska regeringen har jämnat städer med marken, och de islamistiska separatisterna har svarat med terrorism – bland annat ett gisslandrama på en skola med hundratals offer.

Tonen i videon är skämtsam. Navalnyj tipsar sina ryska tittare om de bästa metoderna för att bli av med kackerlackor och annan ohyra (mosa dem gärna med en rosa toffla), och visar sedan en bild på islamistiska separatister samtidigt som han börjar spekulera högt i hur man hanterar större och mer aggressiva problem. Plötsligt avbryts hans funderingar av en man som hoppar på honom, kameran slocknar, och när filmen rullar igen har Navalnyj hanterat “separatisten” med hjälp av sin pistol.

Det finns förstås fler exempel på Navalnyjs tveksamma tidigare aktiviteter, men det är främst dessa tre som cirkulerar just nu. Vad ska man då göra av denna sammantagna information?

Navalnyj har inte ägnat sig åt något i den våldsamma, nationalistiska genren de senaste tio åren. Han har framför allt fokuserat på antikorruptionskampanjer och fått ryssarna att rösta taktiskt i lokalvalen. Det har lett till oppositionssegrar vid flera tillfällen.

Navalnyj hade knappast räknats som progressiv i Sverige. Han är definitivt inte politiskt korrekt med våra mått mätt. Men i det ryska sammanhanget verkar han vara precis den blandning av hård retorik, kärlek till Ryssland och demokratisk kravställare som faktiskt kan få folk att ge sig ut på gatorna för att demonstrera.

Så vad händer nu? Navalnyjs team planerar att fortsätta ordna protester varje helg. I höst är det parlamentsval, men det lär inte leda till någon förändring. De ryska valmyndigheterna hindrar alla som inte är del av “systemoppositionen” från att delta i valen. Kommunisterna, det högerextrema partiet som kallar sig Liberaldemokraterna och några mindre partier lyder alla Putins order, men får parlamentet att se lite mindre ut som en karikatyr av en diktatur.

Det är aldrig enkelt att störta en diktator, men Vladimir Putin blir extra svår att rubba. Oppositionens bästa chans är att bygga underifrån – starta och hålla liv i lokala organisationer i civilsamhället, rösta fram oberoende borgmästare i lokalvalen och helt enkelt se till att vara redo den dag Putin går i pension. Det har Navalnyj och hans folk förstått.

När Navalnyj häktades på flygplatsen i Moskva svarade hans team med att släppa en avslöjande dokumentär om vad de påstår är Putins lyxbygge vid Svarta havet. Läckta detaljplaner, räkningar och bilder tagna av byggarbetare som jobbat på platsen räckte till att skapa en virtuell simulering av palatset. I dokumentären syns en underjordisk ishall, ett eget kasino – och toalettborstar för motsvarande 7000 kronor styck.

Under de demonstrationer som samlat tusentals personer i hundratals ryska städer de senaste veckorna har det viftats med både blå kalsonger och toalettborstar. Folket driver med den korrupta makten, ger blommor till arga konstaplar och skrattar åt Putin. Navalnyj var precis det Ryssland behövde.