Nyhet En ny forskningsöversikt visar hur mobbning på internet ser ut för barn och unga. Den visar bland annat att det är vanligast att mobbningen handlar om negativa kommentarer om kropp och utseende.
– Vi kan se att det är vanligast att barn och unga blir mobbade för sitt utseende och sin kropp. De som varit utsatta för utseenderelaterad nätmobbning har oftare en negativ kroppsuppfattning och känner mer kroppsskam än andra, vilket är allvarligt, säger Sofia Berne, psykolog och doktor i psykologi vid Göteborgs universitet.
Sofia Berne säger att barn och unga i högre grad anger att de beter sig aggressivt på internet. Forskningsöversikten har sammanfattat den forskning som finns om nätmobbning och visar att internet kan göra att vissa beteenden förstärks, förhindras och uppstår. Flera mekanismer ligger bakom mobbningen på internet. Anonymitet gör det enklare att utsätta andra för nätmobbning eftersom att det leder till mindre hämningar. Ofullständig kommunikation, att människor ofta interagerar utan att se varandras kroppsspråk, gör det svårare att avläsa varandras känslor. Dessutom har auktoriteter oftast mindre betydelse på internet och det är enklare att missförstå varandra. Forskningen visar även att nätmobbare kände sig mindre ångerfulla vid nätmobbning än annan typ av mobbning och att det kan vara svårare att förstå vilka konsekvenser den kan få.
Orsaker till att barn och unga mobbar kan vara att de vill nå status och makt eller vill hämnas. Det är också vanligare att personer med social ångest blir utsatta och att personer med mindre empati är mer benägna att mobba andra. Nätmobbningen visar sig ofta i handlingar som obehagliga eller kränkande meddelanden eller att bilder, filmer och texter sprids och delas på internet. Innehållet i mobbningen kan handla om bland annat utseende, fritidsintressen eller etniskt ursprung.
Moraliskt disengagemang ger större benägenhet att mobba
Något som också tas upp som en orsak till mobbandet är begreppet moraliskt disengagemang, vilket är tankemönster som rättfärdigar aggressivt beteende. Det kan vara genom en minimering av det egna ansvaret, att försvara konsekvenserna och att lägga ansvaret på offret. Studier visar att en person med högre grad av moraliskt disengagemang är mer benägen att utsätta andra för nätmobbning. Personer med låg grad av moraliskt disengagemang är mer benägna att känna ånger eller skuld när de handlat på ett sätt som går emot den egna moralen.
Forskningen visar även på olika riskbeteenden och skyddsbeteenden till varför mobbning uppstår. Riskfaktorer för att unga ska delta i eller blir utsatta för nätmobbning beror på ålder, hur mycket de är ute på internet och kön. Social ångest är en riskfaktor för de som blir utsatta och lägre empati är en riskfaktor för att mobbar andra. Mobbningen beror även på vad det finns för skyddsfaktorer runtomkring personerna som skola familj och övriga relationer. Hög socioekonomisk status och positivt familjeklimat är exempel på skyddsfaktorer.
Konsekvenser av mobbningen kan följa med upp till vuxen ålder
– Mobbning i yngre år har visat sig påverka människor även som vuxna. Det kan i vissa fall leda till fortsatt psykisk ohälsa. Därför blir det även en viktig aspekt för samhället att hantera, säger Sofia Berne.
Konsekvenserna av nätmobbning för de som utsätts kan bli känslomässiga reaktioner som ilska, oro, rädsla, nedstämdhet och skam. Det påverkar den psykiska hälsan och kan leda till både internaliserade problem som ångest, depression och externaliserade problem, som drog- och alkoholanvändning och hyperaktivitet. De som varit utsatta för nätmobbning får ofta även en negativ kroppsuppfattning och är mer missnöjda med sin kropp och sitt utseende.
– Skolor har ansvar även för det som sker på fritiden. Där finns både skollagen och diskrimineringslagen som ska se till att barn och unga respekterar varandra. Även vuxna bör fundera och ta reda på hur deras barns beter sig på internet. Utbildning och medvetenhet behöver ökas på för alla, säger Sofia Berne.
Saknas forskning på yngre personer och andra deltagarroller
Enligt Sofia Berne finns det fortfarande forskning som saknas. Det behövs till exempel mer forskning på andra deltagarroller än bara mobbare och offer, som medhjälpare till mobbaren, förstärkare, passiva och försvarare av den utsatte. Det behövs även mer forskning på kulturella skillnader inom och mellan länder när det gäller nätmobbning. Det fattas även forskning gjord på barn som är yngre än 11 år.
– Det görs mycket men jag vill se att ämnet fortsätter att forskas på och diskuteras. Den här översikten är till hjälp för fortsatt arbete, säger Sofia Berne.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
