ledare Medan allt fler storstäder i Europa gör mer plats för människor och grönska och mindre för bilar så halkar Sverige efter. Stockholm bygger tillbaks forna tiders bakgårdselände och lekplatser rivs i hela landet.

Coronapandemins nedstängningar har, förutom alla påfrestningar, också blivit motorn för en omvandling till mer människovänliga, gröna storstäder i Europa.
Kombinationen trafikinfarkt, luftföroreningar, klimatkris och pandemi driver fram snabba förändringar.
Eurodata samlar redan mer än 500 exempel på hur storstäder i rask takt ger mer plats för gågator, cykelvägar och parker, gör sig av med bilvägar, tänker om och tänker nytt.

I Barcelona kan barnen numera leka där det förut var bilparkeringar. Bryssel gör hela staden till en gå-zon och i Paris arbetar den socialistiska borgmästaren Anne Hidalgo sedan 2015 för att omvandla staden i en klimatsmart, hälsofrämjande riktning. Bilavgaser och coronavirus är en synnerligen farlig cocktail, säger hon om sin strid, som inte ska upphöra med pandemin.
Förra året omvaldes hon med kampanjen för 15-minutersstaden, där det ska vara max en kvarts promenad eller cykeltur till skola, arbetsplats, mataffär, sjukvård, grönområden och kultur. Detta ska minska behovet av utsläppsdrivande resor.

Här har Magdalena Andersson chansen att med konkret politik visa vad hon menar

Redan för 60 år sedan ville urbanfilosofen Jane Jacobs se städer där människor möts och samarbetar, istället för Corbusiers långa, sterila huskroppar med ödsliga ytor däremellan.
Tankar som finns även i Sorbonneprofessorn Carlos Morenos koncept för kvartersstaden, som planeras i Paris.
Det innebär bland annat mil efter mil nya cykelvägar, utbyggd kollektivtrafik, hundratals bilfria gator med plats för lek och sport, 170 000 nya träd, avveckling av 60 000 parkeringsplatser och fyra nya stadsparker. Alla invånare får en cykelcheck för reparationer.
(Till och med elsparkcyklarna står numera prydligt uppställda på särskilda parkeringsplatser, till skillnad från i Stockholm.)

För att arkitekten och rörmokaren ska kunna mötas i kvartersbutiken och på de nya fotbollsplanerna köper Paris styre även upp hus i trendiga kvarter för att erbjuda subventionerade lägenheter. En droppe i havet i det supersegregerade Paris, men viljeinriktningen och beslutsamheten är viktig och värd respekt. S i Stockholm har allt att vinna på att ta samma tydliga väg.

Det decentraliserade tänket kräver extra satsningar i områden där människor är ekonomiskt svaga och det ofta saknas bra offentliga uterum, understryker KTH-forskaren Tigran Haas i Vetenskapsradion på djupet i P1. En byliknande struktur kan öka samarbetet men också risken för segregation.

Pandemier och andra kriser har alltid lett till genomgripande förändringar för stadsplaneringen. Det nya engagemanget för gående, cykling, grönska och lokalsamhällen kan kopplas till 1800-talets stadsbyggnadsideal om att staden ska vara en hälsosam plats, säger Andrew Karvonen, som forskar om stadsutveckling, i samma reportage.
Annika Kvint skriver i tidningen Arkitektur om hur allt fler ifrågasätter »det rådande stadsbyggnadsidealet med ständigt växande, allt tätare städer«.

Men Sverige hakar inte på den gröna trenden.

  • Även om många i Sverige vill se mer gåvänliga, klimatanpassade städer är vi ännu inte en del av Europas cykelvåg.

För att klara beslutet att minska vägtrafikens utsläpp med 70 procent till 2030, jämfört med 2010, är det bråttom med omställningen.

Men medan andra europeiska städer under pandemin investerat i cykling »samtidigt som man skapar mer levande och hållbara städer« har Sverige hamnat på efterkälken, skriver föreningen Svenska Cykelstäder i ett yttrande till regeringen, där de bland annat vill se ett nationellt cykelmål, som redan finns i många europeiska länder.

Husen som tornar upp sig står även så trångt att barnens förskolegårdar saknar sol större delen av året. Grönytorna är minimala, trots att täta städer mycket väl går att kombinera med mer grönska. Det är knappast framtidsinriktat, snarare en återgång till forna tiders bakgårdselände, skriver arkitekt Kristina Berglund i SvD och varnar för »den drastiska kvalitetssänkning som blir följden« av att strunta i »att skapa långsiktigt hållbara och goda livsmiljöer«.

Tidigare norm om max 200 meter till en lekplats blir nu flera kilometer. Familjer kan behöva åka bil eller kommunalt för att komma dit. Karlshamn avvecklar 34 av sina 51 lekplatser för att slippa underhåll på i snitt 8 824 kr per år.
Samtidigt visar Folkhälsomyndigheten att andelen barn som dagligen är i grönområden minskat från 78 procent år 2003 till 40 procent i denna mätning.

Trots larm om hur stillasittande hotar hälsan tas alltså mitt i pandemin politiska beslut som ytterligare berövar barn möjlighet till spontan lek och rörelse i närområdet. Ett högt pris för en liten besparing.

Stadsplanering har alltid uttryckt maktförhållanden i samhället. Huruvida det är medborgarnas långsiktiga behov eller markkapitalets kortsiktiga avkastningsintresse som styr. Det är med torg, lekplatser, idrottsplaner, skolor och bostäder som ideologierna gör sina avtryck.
Politikens vägval syns i stadens rum, på gott och ont.

Här har finansminister Magdalena Andersson (S) chansen att med konkret politik visa vad hon menar med att pandemin blir »sista sucken« för nyliberalismen. Ska vi fortsätta välja markvärdeskapitalism framför barnen?

De nya gröna städerna berättar en historia om vad politik kan åstadkomma. Paris visar att en förändring är möjlig. Stockholm att den är nödvändig.

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena